Det kan inte undgått någon att Västerås söker med ljus och lykta efter ny sportchef. En oerhört viktigt position i föreningen. Näst efter klubbchefen, Johan Fägerblad, den person som mest kommer förknippas med föreningen. Att jag skriver "näst efter" är i den övertygelsen att klubbchefen alltid är den person som ska stå först i ledet. Den som driver föreningen både inåt och utåt och medialt. Det är viktigt med tydligt ledarskap. Veta vem som bestämmer. Även i en demokratisk föreningsstruktur behövs tydlig hierarki. Om inte annat finns risk för, anarki.
Bakom vår klubbchef behöver vi nu en dynamisk personlighet som tilltalar flera målgrupper, samtidigt. En inte helt lätt uppgift för de som nu ansvarar för rekryteringen. Om jag känner vår klubbchef rätt så har han en vilja, en agenda, som han nu vill driva. I beskrivningen av den nye sportchefen finns säkerligen attribut som måste matcha föreningens framtidssyn. Föreningen vill försäkra sig om att det finns en tydlig samsyn, annars får det vara.
Föreningen har uttryckt en tydlig vilja om att den tillträdande sportchefen skall ha lokal anknytning. En signal om något. Det är bra, anser jag. Andra tycker annat.
Det har poppat upp en del namn som vid första påseendet kan tyckas matcha de specifika krav som ställs. Patrik Juhlin, är ett av dem. Johan Tornberg, nu verksam som tränare i Örebro, en annan. I föreningen finns redan Patrik "Z" Zetterberg. Gemensamt för alla tre är att de har tydliga rötter i föreningen och visat oerhört stort klubbhjärta. Det finns naturligtvis fler personer som kan aspirera.
Fördelen med att rekrytera en sportchef med anknytning till föreningen är igenkännandet. En faktor god som någon annan. Både sponsorer, media, supportrar kommer sannolikt uppskatta en sportchef som tidigare visat sin passion för föreningen. Om Patrik Juhlin nappar på uppdraget skulle inte jag grina ihjäl mig, direkt.
Oavsett vem som tillträder som sportchef finns det självklart inga garantier att denne lyckas bättre med rekryteringar än den tidigare sportchefen. Däremot är jag fullständigt övertygad om att vi kommer få se ett helt annat tänk när det gäller lagbyggandet. Därom är jag säker på min sak. Det kommer med största sannolikhet bli ett slut med de främlingslegioner som ställts på ABB Arenas is de senaste säsongerna.
Runt om i landet finns idag en drös med spelare som lämnat oss genom åren. Spelare som nu utvecklats i division ett och nu kan vara ett alternativ. Ett alternativ mot alla de importer som kommit och gått de senaste åren. Det finns många fördelar med en sådan strategi. En är att risken för ett "grisen i säcken-scenario" minskar radikalt. Det är betydligt lättare att scouta en spelare i Sverige än att förlita sig på tvivelaktiga agenter som vill sälja in allehanda spelare från lägre i ligor i USA och Kanada. Träffsäkerheten kommer bli mycket större, helt enkelt. Inte nog med det. Att värva lovande spelare från division ett innebär många andra fördelar. Inte minst socialt. Dessutom behöver inte alla nyförvärv spela 32 matcher för att "vänja sig vid ligan, den större rinken", osv.
Behöver jag påpeka att AIK använder just den värvningsstrategin! Det går rätt bra, eller hur? Ett annat lag som varje säsong bevisar att det går att hitta bra spelare i divison ett är BIK Karlskoga. Säsong efter säsong lyckas de skola in dessa spelare till att bli riktigt konkurrenskraftiga.
Ungefär så här kan jag tänka mig hur man bygger/vill bygga nästa säsongs lag:
Importer:
- Ja, självklart, men då ska de verkligen vara spetsspelare. Ledande spelare offensivt, defensivt eller i specialteam. Kan tänka mig 3-4 spelare. (Gärna behålla Jan Urbas, Jeremy Williams)
Lovande spelare:
- Division ett. Här finns möjligheten att testa spelare. Tänker mig nu spelare som ännu inte blommat ut men som visat stabilitet. Spelare som tidigare lämnat oss då de inte ansetts tillräckligt bra kan bli ett lyckokast. Exempelvis Oscar Pettersson, Kevin Weiskog i Enköping. Två, tre spelare ur denna kategori kan mycket väl erbjudas och ta chansen. (Se exempel som Anton Mylläri och Eddie Davidsson)
Juniorer:
- Det måste finnas en öppen dörr in i A-laget för juniorer. Nu menar jag inte att juniorer ska få en plats. Nej, men de ska banne mig få en reell chans att ta en plats! Att sitta ombytt som forward, eller back, men aldrig få spela, är inget alternativ. Att låta en i grunden offensiv forward komma in och spela defensivt i tre byten, är inte utvecklande. Vill man att juniorer ska utvecklas måste förutsättningarna till detta ges. Två, tre juniorer är ingen utopi i nästa säsongs A-lag.
Då vi idag har cirka tio spelare på kontrakt till nästa säsong får dessa ses som kärnan runt vilken nästa trupp ska byggas...
Hur summerar då jag detta inlägg? Tja, kanske så här:
- Det blåser nya vindar i Gulsvart och jag är försiktigt förhoppningsfull. Vi har ännu inte sett slutet på innevarande säsong och vet i dagsläget inte hur utfallet blir. Den sportchef som tillträder kan komma hamna i en märklig situation. Antingen ska han snabbt bygga ett lag för SHL(!) eller ett lag som på lite längre sikt ska ge oss de sportsliga framgångar vi så hett suktar efter..
Over och out...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar