Seger mot serieledarna..

Omröstning

Västerås - Tingsryd 5-1
Vill börja detta inlägg med att citera mig själv från det inlägg jag skrev inför matchen mot Tingsryd:

"Vi vet alla att laget är försvagat av skador. Det är faktum. Detta faktum får däremot inte bli en ursäkt till att inte spänna bågen och verkligen försöka. Nu har alla spelarna i laget en unik chans att vinna tillbaka alla tvivlare ute i höstmörkret. Gå ut, kör som fan, ge allt ni har, och ni vinner oss tillbaka. Så enkelt kan det vara…"

 Tack Gulsvart för att ni gjorde precis som jag förespråkade. Tog vara på tillfället. Gick ut och bara körde. Så underbart att få se. En välkommen hälsning till oss tvivlare. Ett påtagligt bevis för att det finns potens tillräckligt trots det bekymmersamma skadeläget.

Man kan säga mycket om matchen som spelades under fredagskvällen i ABB Arena men jag väljer att fokusera på den kollektiva insatsen före de individuella prestationerna. Varför då då, kanske någon undrar? Jo, av den enkla anledningen att ishockey är ett lagspel där enskilda spelares prestation är summan av den kollektiva insatsen. Om inte lagspelet fungera fallerar även de individuella prestationerna. Så enkelt är det. 

Till skillnad mot många tidigare matcher denna mörka och stundtals dystra höst var det denna gång en väldig fart på spelet. Vi tog oss från zon till zon på ett snabbt och vägvinnade sätt. Kom till många bra avslut i gynnsamma lägen. Fick press på våra motståndare över hela isen. Höll ihop laget i alla tre zoner. 

Den avgörande skillnaden mot tidigare matcher var att nu lät vi pucken skapa tempot, farten, i matchen. Genom att släppa pucken tills spelare med fart som släppte pucken till annan spelare med fart rullade vi gång på gång upp Tingsryds försök till styrspel i mittzon. Det var inte alls lika mycket pucktransport från egen zon som tidigare. 

När vi väl kom in i anfallszon bibehöll vi farten i spelet genom att flytta runt pucken, istället för åka runt med pucken. Fler spelare blev involverade i spelet. Tingsryd hamnade ständigt på hälarna i egen zon och hade fasligt svårt att värja sig. Allt tack vare bra p u c k t e m p o! 

Jag hyste en oro att vi inte skulle orka hålla uppe intensiteten i tre perioder men min oro visade sig obefogad. Tack vare att alla spelare gjorde sitt jobb, tog sitt ansvar, fördelades belastning så att alla orkade i sextio minuter. Inte ens när Tingsryd gjorde några kraftfulla försök att sätta press mot oss i den tredje perioden vek vi ned oss. Härligt att se. Kollektivets insats är alltid starkare än enskildas prestationer. En självklarhet på många sätt men inte alltid så enkelt att få till stånd. 

Jag såg inte en enda spelare i Gulsvart som i något byte fuskade med jobbet. Tänk så enkelt det kan vara. Om alla gör sitt jobb, ja då vaknar lagmaskinen. 

Det fanns några andra saker som gladde oerhört. En sådan sak är vårt powerplay. Vi får utdelning igen. Efter en ökenvandring tidigare under en period börjar puckarna trilla in igen. Mycket bra! En annan sak är vårt boxplay. En spelform som vi behärskat närmast till fulländning de senaste säsongerna. Nu börjar även den spelformen ge utdelning. Utdelning i form av att vi inte bjuder våra motståndare på mål. Visserligen kunde Tingsryd göra ett mål i sitt powerplay denna kväll men det var mer frukten av ren otur från vår sida än skicklighet från Tingsryd. Man kan inte skydda sig mot all, tyvärr.

Ska jag lyfta fram något som var negativt blir det vår förmåga att dra på oss onödiga utvisningar. Så skedde även denna kväll. Utvisningar som togs pga ren frustration. Det är naturligtvis alldeles käpprätt åt skogen. Man får inte sätta sitt eget lag i skiten bara för att man inte kan ta en smäll. De dumheterna måste bort, genast!

Jag är fortsatt väldigt nöjd med Johan Jonssons återkomst i laget. Som vanligt syns han inte så mycket i spelet. "Gör bara sitt jobb!". Överlag spelade våra backar med bra marginal och närmast oklanderlig. 

Vad ska man då säga om våra motståndare Tingsryd? Tja, de såg lite mätta ut, om jag ska vara ärlig. De ville inte riktigt bjuda upp. Det var som om de åkte runt och väntade på att vi skulle dra ned på farten, åka av oss, för att därefter jobba sig in i matchen. Problemet var bara att vi gick fram till 4-1 innan så skedde. Då är det tungt för vilket lag som helst att försöka arbeta sig ifatt. Stundtals visade TAIF upp kvaliteter i sitt spel men denna gång alldeles för sällan. De var helt enkelt alldeles för uddlösa denna gång. 

Frågan man ställer sig nu är om Gulsvart kan ta med sig samma inställning till bortamatchen mot Björklöven på söndag. Kan man komma ut till match med samma glöd och intensitet, igen. Det är just det som är den stora frågan då vi tidigare haft uppenbara problem att hålla ångan uppe. Det vore en fröjd och njutning att få se ett Gulsvart som kommer ut med föresatsen att bara köra. Köra för allt vad tygeln håller. Jag håller tummarna för att så sker och räknar därmed in en ny seger under söndag eftermiddag redan nu...

När det gäller enskild spelarkritik så hänvisar jag till VLT. 

Swehockey

Nu åker vi ....