2 oktober 2015

Stark insats mot spelskickligt Mora...

Västerås - Mora 2-1
Tack för matchen, vill jag bara säga. Och då riktar jag detta tack till båda lagen. Jag tyckte nämligen att det var en alldeles utomordentligt trevlig match att följa från ståplats. Två lag som satte fokus på själva spelet. Två lag som tävlade om att vara bäst på att s p e l a ishockey. Rent spel, skulle jag vilja säga. Det var fart, fläkt, och målchanser mest hela tiden åt båda hållen. Två lag som inte skämdes för att gå för fullt offensivt när chansen gavs. Inte mycket till hängslen, livrem och flytväst. Inte mycket "defensiven först" i denna match. 

Genom åren har man vant sig vid att motståndare kommer till ABB Arena för att spela snålt och hålla tätt. Krypa ned runt egen målvakt. Bunkerhockey a lá Vita Hästen. Men inte Mora, tack och lov. De bara gasade på. Tack vare detta tvingades vi själva hålla hög intensitet i det vi gjorde. 

Det brukar sägas att det krävs två för att dansa. Västerås och Mora ville dansa inför ABB Arenas publik. Det värmde.

Matchen då?

Tja, första perioden tycker jag i stora delar var spelmässigt jämn. Det var oerhört skönt att vi kunde få ledningsmålet genom den för dagen alldeles utmärkt spelande Andreas Borgman. Detta på pass från Christopher Fish som ser allt mer bekväm ut i sin roll på isen.

En bit in i den andra perioden började vi spela väldigt bra. Plötsligt fick alla fyra kedjor rejäl fart under rören och stundom satte vi Mora under stor press. Vi kanske gjorde vår bästa period rent spelmässigt under denna period även om utdelningen i form av mål blev mager. Dock mycket roligt att vår nye Nick Sorkin fick hänga en balja. Tyvärr hann Mora reducera till 1-2 genom Alexander Hilmersson innan perioden var över. Ett mål som kom lite som en kalldusch sett till alla chanser vi själva bränt.

Somliga supportrar tyckte det var "svagt" att vi inte kunde hålla undan till periodpausen och att vi på något sätt bjöd Mora chansen att reducera. Inget kan vara mer fel. För den med lite mer insikt och förståelse var orsaken till detta "onödiga" baklängesmål mer uppenbar. Vi fick helt enkelt ett alldeles på tok för långt byte för den formation som var på isen. Mora kunde hålla i pucken, få in nya spelare på isen, och därmed pumpa musten ur våra spelare. Till slut orkade inte våra spelare komma ut på deras backar som till slut hittade ett bra läge till skott. Ett skott som effektivt styrdes förbi en chanslös Jonas Fransson

Då och då händer det just  i den andra perioden att lagen åker på byten som blir dubbelt så långa som normalt. Anledningen är givetvis att avståndet till avbytarbåset då är så mycket längre. Ibland är det till vår fördel, denna gång till vår nackdel...

I den tredje perioden tycker jag vi höll uppe spelet väldigt bra trots att Mora blev allt mer desperata i sin offensiv och började chansspela. De fick aldrig den där riktigt öppna chansen som de sökte och när de väl kom till avslut stod den alldeles förträffliga "Frallan" och bara tog skotten. Plockpotatis, typ!

Tre poäng in på kontot och det kan vara dags för mig att omvärdera lagets slagstyrka. Eller åtminstone revidera. Kort sagt börjar det se rätt bra ut. Kan laget fortsätta prestera på denna nivå fortsättningsvis så ställer vi en tydlig fråga till våra kommande motståndare: - Slå oss, om ni kan!

För övrigt anser jag fortsatt att den där Jakub Cutta kan bli en riktig framgångssaga.

Svehockey





Over and ut!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar