Torsk mot Hästen...

Hästen stängde ytorna

Det blev lite som jag förutspådde. En helt annan matchbild än senast mot Djurgården. Nu fick vi möta ett lag med en spelstil som troligtvis en majoritet av lagen vi möter i Hockeyallsvenskan kommer att praktisera. Fokus på att inte gå bort sig någonstans på isen, backa hem centralt, och låta motståndaren åka omkring längs sargerna. Idag hade vi inte energin, eller förmågan, att dyrka upp Hästens defensiv. Möjligheter fanns att göra fler mål än ett under ordinarie tid men krutet var inte tillräcklig torrt. 

Spelmässigt vill jag nog ge laget godkänt. Från den andra perioden växte vi in allt mer i matchen och började trycka tillbaka Hästen i deras egen zon allt oftare. Men, som vanligt(!), var vi nästan olovligt uddlösa i avsluten. Fler än ett avslut i bra läge hamnade i plexit bakom mål. Så kan vi naturligtvis inte hade det när serien börjar. 

Det märkliga i mina ögon är att de spelare som just nu visar mest kompetens, och spets, är de spelare som mer är tänkta som komplementspelare. Med andra ord är det bredden i laget som levererar, inte den tänkta spetsen. Ett undantag är Niklas Lihagen som var tänkt som lite av en poänggörare. Detta har han infriat genom två mål på tre matcher. Mer än godkänt. Däremot tycks en så kompetent spelare som Jeremy Williams fullständigt iskall när han får sina lägen. Idag accentuerades detta av att han missade sin straff vid straffläggningen. Inte bra alls. Bra då för Jeremy att han fick leverera en underbart öppnande passning till Lihagens mål. Alltid något...

Unge Backen Douglas Alenbring är ett typiskt exempel på spelare som kliver fram och levererar där man inte förväntade sig. Visst är han ännu lite kantig i sitt spel men inställningen är det banne mig inget fel på. Där tas inga fångar, minsann! Smäller på som om han vore släkt med Viktor Mårtensson! Är dessutom förvånansvärd bekväm i hantering av både puck och klubba. Ett exempel på att egna juniorer kan göra minst lika stor nytta som halvbra, och väldigt dyra, importer!

Men, det är lite bekymmersamt att vi tycks fortsätta i samma fotspår som vi avslutade förra säsongen. Vi gör alldeles förskräckligt lite mål! Vi har mäktat med fyra mål framåt på tre matcher. Inte mycket att hänga i julgranen. Ja, ja, säger en del då och menar att det är ju bara träningsmatcher! Vadå bara träningsmatcher, kontrar jag! Är det fel att träna på att göra mål, typ? För poängspelare, målgörare, är det oerhört viktigt att så snabbt som möjligt få göra mål och poäng. Det är detta som driver, föder och göder, dessa spelare. Det är deras näring och livselixir. Gör de inte mål, eller poäng, kommer de sina i produktionen som en gammal fjällko. 

Om inte tänkta målgörare gör mål börjar de grubbla, få mentala blockeringar, gå ned i vikt, tappa både hår och fotfäste. Det är varken nyttigt eller hållbart. I värsta fall tar det sig uttryck i att de inte längre vågar gå på avslut, eller, hela tiden letar efter ett bättre läge. Nej, en målskytt ska vara lagom korkad, inte tänka för mycket, bara ta emot trissan och så snabbt som möjligt avlossa stora kanonen mot målet. Inget tjafs. Tänkande hockeyspelare gör ingen tränare glad. Sanna mina ord. Hellre lagom dum i huvudet och effektiv än intellektuell och genuin målsumpare.

Kul att Stefan Gråhns visar fortsatt gott gry. Gnabbades med sina motståndare som vanligt. Slet som en galärslav som vanligt. Tacklade en motståndare i ryggen, som vanligt. Inte mig emot. Stefan skickar rätt signaler till sina lagkompisar. Visar att det måste kosta en fläskläpp eller två för att nå sportslig framgång.

För övrigt anser jag att Matt Leitner ser genant lam ut i agerandet på isen. Vill jag vara riktigt snäll kan jag säga att han "arbetade hårt för laget". Ska jag vara riktigt elak påstår jag att random junior från J-20 kan göra hans jobb lika bra. Och betydligt billigare! Men, jag kan få äta upp detta i en framtid. Och, det gör jag mer än gärna. Kan tänka mig att äta upp mitt påstående med ett stort leende och en påse sparris!

Vita Hästen då? Tja, de är som de är. De kommer sannolikt att bli precis lika besvärliga att möta denna säsong som förra säsongen. Ett taktiskt spelande lag där spelare underordnar sig varandra på ett föredömligt sätt. Även ett lurigt, rent av lömskt lag, vill jag påstå. När man tror att man har dem i säcken, att de går på knä, att de är på väg att duka under, ge upp, då blixtrar de plötsligt till offensivt och visar tänder. Hästen kan spela offensiv ishockey, men bara när de själva får bestämma!

Dessutom har de en viss Markus Eriksson, mannen med Europas längsta klubba, som alltid ställer till besvär för alla motståndare.

Ha det gott!