Eftertankar #4

Denna säsong var lite annorlunda än tidigare säsonger då vi nu hade två målvakter som fick alternera på ett sätt vi inte sett tidigare. In i laget kom Jonathan Bjurö som en tänkt backup till stabile Jonas Fransson. Jo, så var det tänkt. Men så blev det nu inte riktigt. Ska jag vara ärlig blev det inte alls så bra som man kan önska.

Den utomordentligt kunnige Johan Thalberg, på VLT-sport, lyfta fram problematiken runt målvaktsfrågan rätt tidigt. Han oroade sig över att ingen av våra målvakter skulle ges möjlighet att spela sig i form. 

Till en början tycktes allt som vanligt. Jonas Fransson fick stort förtroende. Problemet var bara att vi förlorade betydligt fler matcher än vad vi vann. Till stor del berodde detta på många andra faktorer än bara målvaktsspelet, men, det hjälpte föga. Bland supportrar hördes ett stort missnöje med Franssons målvaktsspel. 

Växlandet av målvakter

Men så, plötsligt lyckades vi vinna fem raka matcher och kritiken mojnade. I fyra av dessa vinstmatcher stod Jonas Fransson. Vinstraden inleddes med Bjurö i målet borta mot Björklöven. Därefter klev Fransson in och spelade stabilt. Dock tog det stopp mot Oskarshamn borta där Fransson fick en otacksam uppgift. Förlust med 1-4.

Våra tränare valde då att kasta in Bjurö i målet i matchen omgången efter hemma mot Timrå. En märklig match där vi långa stunder dominerade spelet men Timrå hela tiden lyckades komma ifatt målmässigt. Matchen gick till förlängning där vi kunde ta extrapoängen. Bjurös räddningsprocent runt 88%.

Fick då Bjurö fortsatt förtroende i nästa match borta mot Rögle? Icke, sa Nicke, In med Fransson i målet igen. Matchen blev dramatisk. Rögle dominerade i 56 minuter. Sedan gjorde vi ett ryck genom att ta ifatt 1-3 till 3-3 och tvinga fram en förlängning. Där lyckades Dustin klämma in segermålet. Episkt! Jonas Fransson stannade på 86,67% i räddningsprocent.

Nu dröjde det fram till omgång 26 då Bjurö återigen fick förtroendet. En säker seger hemma mot Björklöven med 4-0. Kanon! Fick då Bjurö fortsatt förtroende? Nej, igen. Till nästa match ställde vi in Fransson i målet, igen! Vinst denna gång mot Hästen hemma med 4-2.

Omgång 28-29-30 fick återigen Bjurö förtroendet. Tre raka segrar. Fick han då fortsatt förtroende? Nix. In med Fransson i målet igen.

Läste man räddningsstatistiken över målvakter vid denna tidpunkt så återfanns båda våra målvakter rätt långt ned på listan. Akterseglade av bland annat Axel Brage i Vita Hästen och Galbraith i KHK.

Jag, och många med mig, var lite fundersamma och oroade över att målvakterna inte fick rida vidare på de framgångar de bidrog till. Det kändes som om de inte belönades efter prestation. Att det var andra kriterier som gällde. Detta var något som Johan Thalberg varnade för. Han pekade på vikten av att målvakter måste ges stort förtroende för att de ska känna den trygghet som är nödvändig för att spela på en riktigt hög nivå.

Tränare, och ledare, svarade att de ville matcha båda målvakterna för att de inte skulle "bränna ut sig". Åtminstone tolkade jag det som så. De påpekade vikten av att ha båda målvakterna igång. Detta är självklart argument som jag beaktar, men, med facit i hand känns det som det blev fel. När vi väl kom till de avgörande matcherna var det ingen av våra målvakter som spelade på den nivå som hade behövts! Ingen av våra målvakter räddade matcher till vår fördel. Jonas Fransson var den ende som kunde spika igen kassen men dessvärre endast i en match av de han spelade.

Under slutfasen av serien, de tre sista omgångarna, fick Bjurö återigen förtroendet. Det blev tre rätt stabila segrar. Men, minns matchen borta mot AIK. I den matchen stod Bjurö för en riktig prakttavla som kunde ha kostat oss platsen i toppen av tabellen. Han släppte "bara" in två kassar men båda målen var aningen billiga. Det var inte utan att jag själv kände viss oro angående målvaktsspelet inför den stundande finalen mot KHK!

Lite statistik från finalen mot KHK

Match 1:

Bjurö 93,75%

Galbraith  94,59%

Match 2:

Bjurö 86,36%

Galbraith  97,44%

Match 3:

Bjurö 88,24%

Galbraith  95,24%

Match 4:

Fransson 94,44%

Galbraith  95,45%

Galbraith vann matchen i matchen mellan målvakter med: 4-0

Lite statistik från bäst av 7 mot Rögle BK

Match 1:

Fransson 83,33%

Volden 93,62%

Match 2:

Fransson 81,82%

Volden 89,29%

Match 3:

Fransson 100,00%

Volden  88,89%

Match 4:

Fransson 79,31%

Volden 97,14%

Match 5:

Bjurö 90,00%

Volden 100,00%

Volden vann matchen i matchen mellan målvakter med: 4-1

Av nio(9) spelade matcher förlorade våra målvakter åtta(8) dueller mot motståndarnas målvakter!

Jag kan naturligtvis inte avgöra huruvida denna matchning av våra målvakter var rätt eller fel. Minns gärna tidigare säsonger där våra målvakter varit lysande under grundserien men fallit igenom i Kvalserier/playoff. Senast förra säsongen såg vi detta i Franssons målvaktsspel. 

Frågan jag ställer mig blir följande: - Hur lyckades både KHK och Rögle med konststycket att få sina målvakter att spelade på den absoluta toppen när det verkligen gällde?

Här tycker jag det finns stor anledning till självrannsakan och eftertanke hos ansvarig inom föreningen. Varför blev det som det blev, och framför allt, hur ska vi undvika att ett liknade scenario upprepar sig igen, och igen, och ........

Tack för kaffet!.