En seger till, tackar!

SSK behöver en sniper...

Västerås - SSK 3-1

Matchen mot SSK blev ungefär som jag förväntade mig. Vi har nu kommit så långt in på säsongen att man vet väldigt väl vad som bjuds av laget. Ett gediget spel där alla drar sitt strå till stacken. Ett starkt kollektiv där spelare turas om att lysa lite extra. Jag vill påstå att laget just nu utstrålar någon form av harmoni, trygghet, balans, eller vad man nu vill kalla det. Spelarna går ut på isen och gör jobbet. I byte efter byte. Inte mer än så men det räcker faktiskt väldigt långt. 

Under matchen mot SSK såg jag väldigt få individuella misstag av spelarna under matchens sextio minuter. Mindre bra prestationer, ja, men väldigt få misstag som satte lagkamrater i klammeri. Detta, mina kära läsare, är en alldeles utmärkt grund att stå på. 

Min spontana känsla under matchen mot SSK var att laget inte alls hade samma bett, sting, udd, driv som i den tidigare hemmamatchen mot Rögle i ABB Arena. Detta kan naturligtvis ha berott på det motstånd som SSK bjöd på. Faktum är att jag upplevde att SSK bjöd upp till mer kamp över hela isen än Rögle BK. Sett till matchens sextio minuter var vi spelmässigt inte speciellt mycket bättre än SSK men vi gjorde de mål som behövdes för att få det berömda momentumet i matchen. 

Med tanke på att SSK huserar i botten och vi i toppen av tabellen hade man önskat se en större klasskillnad mellan lagen. Så var absolut inte fallet. Som jag skrev inledningsvis gjorde laget en stabil och gedigen insats med få misstag. Det räckte denna gång..

Det som gläder mig mycket, förutom vinsterna, är att några spelare bevisligen lyft upp sig prestationsmässigt. Jag tänker på en spelare som Nick Angell. Nu agerar han på isen på ett sätt som jag förväntat mig. Han är mer rejäl och resolut i egen zon och värderar bättre när han ska spela enkelt eller vara konstruktiv. Det är alldeles utmärkt. 

Fler spelare som jag vill lyfta i denna kategori är Stefan Gråhns, Jonte Berg, Mathias Bromé, Linus Svedlund för att nämna några av våra forwards. Bland våra backar gläds jag över att Hampus Larson och Simon Fredriksson allt mer börjat blomma ut. Tack vare detta anser jag att vår backbesättning ser väldigt homogen ut för tillfället. 

När det gäller målvaktsspelet vet jag inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Bjurö eller Fransson? Känns lite som hugget eller stucket. Båda spelar bra när de får chansen, men, både Bjurö och Fransson har släppt förbi sig några "enkla" puckar. Det får inte glömmas bort. Så vilken målvakt som slutligen kliver fram och börja stänga matcher åt oss anser jag ännu oskrivet.

SSK är för mig lite av en gåta. Lite som Oskarshamn. Det dräller av kompetenta spelare i laget men det händer inte så mycket i spelet. Med Bengtsberg som siste utpost har man även fått in en riktigt bra burväktare. Lägg därtill hemvändande Hjelm, en otroligt spelskicklig back, vore det väl då själva den om inte SSK spelar upp sig och är med och slåss och en plats till SHL under vårkanten...

- Kul att Jonas Emmerdahl fick hänga en kasse. Mål ger alltid lite extra råg i ryggen. Något man tar med sig in i nästa match. 

Väl mött...