Äntligen - seger mot AIK.

Det var då på tiden att vi lyckades vinna mot Gnaget igen. Under den förra sejouren i Hockeyallsvenskan var AIK något av en mardrömsmotståndare för oss. Än hur vi försökte blev det för det mesta torsk mot de Svartgula. De två tidigare mötena denna säsong har haft helt olika utseenden. Det första mötet, i ABB Arena, som slutade med förlust 1-2 var en tragisk tillställning. Vi var då inne i en period disharmoni i spelet, på ett flagrant sätt. Inte mycket fungerade spelmässigt, helt enkelt. AIK var inte mycket bättre men kunde genom nyttjandet av några powerplay piska in två mål och sedan hålla undan till seger.

Det andra mötet, på Hovet, var om möjligt än värre ur våra ögon sett. Den första perioden var miserabel med en passivitet i spelet som bjöd AIK på oceaner av is att åka runt på. Något de naturligtvis passade på att göra. Innan perioden var över hade Gnaget smällt in tre kassar bakom en för dagen rätt darrig Jonas Fransson. Dock ska erkännas att han fick föga hjälp av sina lagkamrater. Visserligen spelade vi upp oss och reducerade två gånger om men vi var aldrig riktigt nära att hota AIK. En mycket bra insats av hemmalaget under den första perioden räckte därmed till en hemmaseger med 3-2.

Tredje gången gillt, med andra ord, när vi nu möttes igen i ABB Arena. Tyvärr var jag själv indisponibel att närvara pga en hastig påkommen släng av magsjuka. Tur då att Viasat hade godheten att sända matchen. 

Matchen slutade med bekväma 5-1 och det kan tyckas fina fisken. Naturligtvis var det väldigt bra att vinna, och att göra det med marginal, men trots detta vill jag vara lite försiktig med superlativen efter denna seger. 

Trots fem mål framåt gjordes endast ett(1) mål genom konstruktivt spel i spelet fem mot fem på isen. Tre(3) mål gjordes genom powerplay och ett(1) mål var mer eller mindre en soloprestation av Erik Andersson understött av ett dåligt byte i AIK.

Jag drar mig till minnes säsongen då Per Albrandt och Niklas Olausson spelade med oss. Även då vann vi de flesta matcher genom vår förmåga att göra mål i powerplay. Även då hade vi svårt att göra mål i spelet fem mot fem. De matcher vi inte fick utvisningar med oss, ja, då hade vi fasligt svårt att vinna, helt enkelt. När det sedan var dags för spel i kvalserien blev denna oförmåga än mer tydlig. 

Naturligtvis fanns det saker i gårdagens match som var bra, trots detta. Vår defensiv ser allt mer stabil ut. Våra backpar tycks fungera bättre och bättre. Jonas Fransson börjar allt mer närma sig den form som han måste ha om vi ska vara med och utmana hela vägen. Formationen med Fredrik Johansson, Jan Urbas och Oscar Steen var riktigt bra. Vår fjärdekedja fortsätter att arbeta kopiöst och vaskar fram chanser i nästan varje byte. Vårt boxplay tycks sakta men säkert närma sig den nivå vi hade under förra säsongen.

Ser man till hur matchen gestaltade sig under gårdagen så måste jag erkänna att det var "marginalerna" som avgjorde till vår fördel, trots seger med fyra måls övervikt. 

Eddie Davidssons 1-0 mål var aning turligt då han lyckades knacka in en retur på volley via målvaktens rygg.

Nick Angels skott fram till 2-0 studsade i ryggen på en helt felplacerad Hamberg i AIK-målet och in i nät. (Snygg framspelning av Marcus Söderqvist)

Dustin Johners målskott fram till 3-0 var även det aningen turligt. Pucken träffade på ovansidan av Hambergs benskydd och studsade in i nättaket! Däremot var förspelet från egen zon fram till avslutet mycket vackert.

Jag vill inte på något sätt förringa laget insats men vill lyfta fram hur viktigt det är att man får dessa medstuds. Man får inte heller förringa det faktum att AIK faktiskt hade två puckar i målramen. Det är lätt att i framgång blunda för hur små marginalerna är mellan seger och förlust. Jag tycker helt enkelt inte att vi spelade speciellt övertygande i denna match i sextio minuter. Däremot spelade vi tillräckligt bra för att betvinga ett AIK som stundtals såg väldigt desorienterade ut på isen. 

- Conny Strömberg, den sköne liraren, var tillbaka och var ytterst nära att få göra mål. Det hade varit lagom typisk om han tagit AIK tillbaka in i matchen igen.

Trots att jag inte är så där väldigt imponerad av vårt spel är jag naturligtvis oerhört stolt och glad över tre poäng mot en svårspelad motståndare. Tre poäng är det viktiga och hur spelet ser ut är egentligen underordnat bara det blir seger. 

Nu väntar en väldigt svårt bortamatch mot Björklöven på lördag. Ett Björklöven som just nu blandar och ger rätt ordentligt i sina matcher. Jag förväntar mig en mycket svårt uppgift och även någon enstaka poäng emottas tacksamt:)

Till sist måste jag bara få lyfta fram Per Helmersson! Var är alla "haters" som hånade och häcklade honom under den tidiga hösten när det mesta gick snett? Just nu är han banne mig vår bäste defensive back.

Nu kör vi...