31 oktober 2014

Halloween i Kvarnbackahallen..

Dramatik i Kvarnbackahallen - division tre.


Stormatch i Kvarnbackahallen när anrika Guldsmedshyttan kom på besök denna den sista skälvande dagen i månaden oktober. Höstblasket hade lämpligt nog gått över till en föraning om den vintertid som nu står för dörren. Temperaturen nära noll utomhus men på isen ett värmande spel från hemmalaget.

Skultuna tog tag i taktpinnen och trummade på inledningsvis men Guldsmedshyttan var inte oävna i sina attacker. Min känsla var dock att hemmalaget skulle sätta första kassen och så blev också fallet. Joakim Ström fick närmast öppet mål och kunde enkelt styra in ledningsmålet till 1-0 efter förarbete av Daniel Stahre. Knappa minuten senare var det dags för ännu ett mål. Återigen var det Skultuna som nätade efter att Simon Iversen blivit elegant frispelad av Patrik Granlund. Avslutet höll närmast Jeremy Williams-klass och Hyttans målvakt chanslös.

Detta gillades inte av Guldsmedshyttan som passade på att reducera till 1-2, genom Viktor Liljesvahn, bara tjugofem sekunder senare och det var åter match. Under återstoden av perioden böljade spelet en aning från norr till syd innan Skultuna tryckte in sitt tredje mål för kvällen. Detta ombesörjdes av Jonas Ström.

I början av den andra perioden bjöds Guldsmedshyttan en möjlighet att ta sig in i matchen igen då Patrik Granlund drog på sig en utvisning. Gästerna var ofina nog att nyttja detta läge och pangade in 2-3. Målskytt Andreas Arvidsson. Om man nu trodde att gästerna skulle ånga på för en kvittering, så trodde man fel. Istället var det hemmalaget som öste på för fulla muggar framåt. Stundtals såg det ut som powerplay i spelet fem mot fem på isen. Chanser skapades i parti och minut men en kombination av hafsiga(!) avslut och en storspelande Marcus Persson i gästernas mål förhindrade detta. Till slut, i ett powerplay, kunde Skultuna hänga in 4-2 genom Eddie Forslund och ridån började gå ned för bortalaget.  De kämpade på heroiskt fortsättningsvis men kunde trots detta inte förhindra att ännu ett mål adderades till deras nackdel. Joacim Stahre skicka in 5-2 och matchen kändes stängd.

Skultuna var dock artiga nog att bjuda sina gäster en sista chans att ta sig tillbaka in i matchen genom att inom loppet av halvannan minut dra på sig två utvisningar. Hyttan fick därmed chansen till spel 5 mot 3 i slutet av perioden. En möjlighet de inte förmådde att utnyttja då de såg väldig trötta ut efter hemmalagets anstormning tidigare under perioden.

Till den sista perioden kom gästerna ut taggade och gick för ett reduceringsmål. De skapade en handfull riktigt bra chanser men hemmalagets målvakt, Dennis Lindström, spelade inspirerat och avvärjde elegant alla skott. När Hyttan inte fick utdelning gick luften ur. Skultuna kunde sedan bekvämt spela av den sista perioden och kamma hem en skön trepoängare till tränaren Tomas Sjögrens stora förnöjsamhet. Man hann med att göra ytterligare två mål genom i tur och ordning Tim Lindström och Daniel Stahre. Matchen slutade 7-2 och laget tackades av en entusiastisk hemmapublik efter slutsignalen.

Inför matchen fick undertecknad den stora ynnesten att prata med Skultunas starke man, tillika sportchef, Jari Tilkkanen. Han var försiktigt optimistisk inför matchen och påstod sig ha en "bra känsla". Vad denna känsla inkluderade begrep jag aldrig men så är de lite speciella de där som bor på landsbygden! Tränaren Tomas Sjögren, som har en räv bakom varje öra, hade taktiken klar inför match. Då motståndarna endast ställde upp med fyra backar var planen att nöta ned dessa till tandköttet i andra perioden då lagen hade långt till båsen. En plan som gick i lås på alla sätt och vis. En coachseger modell fundamental, vill jag säga.

Undertecknad tackar för det alltid lika trevliga bemötandet från alla inom Skultuna hockey och ser fram mot nästa drabbning...

Tabellen:



Lite från #Twitter



Over and out!

Att "bära hundhuvudet"

"Ingen vill bära hunden!"


Efter gårdagens match mot Timrå flammade åter debatten upp huruvida en enskild spelare är tillräckligt bra för att få representera Gulsvart. Det handlar förstås om försvarsgiganten Per Helmersson. En spelare som under sin tid i Västerås fått ta emot en hel del kritik för sitt agerande under matcherna. 

I dagens VLT belönades han med ett lågt omdöme samt pekades ut för att vara en spelare som måste minimera sina misstag. På sociala medier idag fortsätter ifrågasättandet. Innan jag går vidare i min text vill jag bara lyfta fram innebörden av inläggets rubrik "Att bära hundhuvudet". Förklaring är som följer:

"- Upprinnelsen till detta talesätt är att söka i en av medeltidens laga bruk och sedvanor, till följe varav män av adelsståndet, som hade begått något svårare brott, måste, före straffets undergående, bära en hund till nästa grevskap, distrikt, härad, då likväl, i vissa fall, en annan fick göra det i deras ställe."

Eller mer enkelt uttryckt:
ta skulden för annans förbrytelse
vara syndabock

Låt mig för jämförelsens skull få visa lite statistik för att understryka komplexiteten när en spelare ska bedömas för sina gärningar. Jag väljer då att jämföra statsen för Per Helmersson med en back som oftast hyllas för sitt spel, Nick Angell. Då ser det ut enligt följande:

Nick Angell:
Antal matcher: 15
Poäng: 9
Utvisningsminuter: 33
+/-: - 3

Per Helmersson:
Antal matcher: 18
Poäng: 1
Utvisningsminuter: 8
+/-: - 2


Nick Angell är en offensiv back, Per Helmersson en utpräglad defensiv. Nick spelar powerplay. Helmersson lirar boxplay. Vilken av ovanstående backar har lyckats bäst i sitt uppdrag? Den offensive eller den defensive? Tittar vi bara på +/- så framstår Helmersson som nyttigare än Angell! Men är det hela sanningen? När Nick blir utvisad får Helmersson gå in på isen och försökte hålla rent. I boxplay är sannolikheten väldigt stor att man åker på mål i baken. Detta påverkar visserligen inte +/- men antalet insläppta mål på kontot ökar i denna spelform.

Vad jag vill lyfta fram är att vi som åskådare måste försöka se helheten och inte bara fokusera på detaljer, enstaka spelares misstag. Många gånger försätts en spelare, gärna en back, i svårigheter pga att forwards tar felbeslut. Detta är något som många kritiker inte gärna vill ta till sig. Att en back hamnar fel kan bero på att forwards misslyckas i sitt styrspel, inte tar hemjobbet, etc. 

I den senaste matchen mot Timrå tycker jag både Nick och Per visade behovet av två helt olika typer av backar. Nick tog många fina offensiva beslut som bidrog till att vi kunde vinna matchen samtidigt som Helmersson hade flera mycket bra ingripanden i egen defensiv zon. Jing och Jang! Både spelartyperna behövs. Jing och Jang. Ibland blir det rätt, ibland fel, Jing och Jang!


För att förstärka, eller krångla till, så visar jag här stats en spelare till:

Dustin Johner:
Antal matcher: 17
Poäng: 14
Utvisningsminuter: 16
+/-: - 5
- Är Dustin så effektiv som vi kan kräva? Han har för sjuttons -5 i stats! AVGÅ!

Låt mig avsluta genom att beskriva hur målen kom till mot oss i matchen mot Timrå:

1-1 Spel i boxplay
- Timrå sätter upp spelet. Försöker ett genomspel genom vår box. Misslyckas. Våra forwards lyckas inte "kampa" bort en lös puck mitt i slottet. Pucken petas ut till Timråspelare som dunkar in den vid första stolpen, och Helmersson får naturligtvis skulden!

2-2 Snabb spelvändning
- Domaren underlåter sig att ta en utvisning på Timråspelare för boarding i offensiv zon. Spelet vänder. Våra forwards hamnar på efterkälken. Timrå stormar snabbt fram mot våra backar. Lyckas tråckla in 2-2. Inne på isen Angell och Fredriksson men Helmersson får naturligtvis skulden!

3-3 Snabb spelvändning.
- Timrås snabbskrinnare Emil Petterson får ta fart genom mittzon, förbi våra forwards(!) och storma mot våra backar. Ramlar, lyckas på ett märkligt sätt spela pucken vidare, och Johan Persson kan mycket turligt spela in pucken trots att han själv står bakom förlängda mållinjen, och Helmersson får naturligtvis skulden!

Med ovanstående exempel vill jag visa att det som händer i vår egen zon ofta är en konsekvens av något som hänt redan innan. Exempelvis kan forwards gå bort sig i forecheckingen eller slarva med hemjobbet. För den som inte vill se helheten är det naturligtvis så mycket enklare att då istället leta efter "den som ska bära hunden"....


I mina ögon är Per Helmersson en riktigt bra defensiv back. Han är placeringssäker, går sällan bort sig, och urstark runt eget mål. Han är däremot inte en back som ska briljera med läckra mackor på bladet till medspelare. När Per spelar "sitt spel" anser jag honom som ett otroligt viktig tillgång för vårt lagbygge...

Jing och Jang!

--------------

Rektioner från #twitter







30 oktober 2014

Betta med Bestbet

Kan inte låta bli att fortsätta förlora lite pengar. Förhoppningsvis går dessa stålar till något behjärtansvärt! Här kommer därför mitt tips inför kvällens omgång. Som vanligt gäller tesen "hellre än bra" när jag tippar. Det är trots allt de stora pengarna jag suktar efter. Fegspel är inget för mig!



Som vanligt tar jag ut segern, vinsten, i förskott och börjar genast spekulera i hur kommande vinst bäst ska placeras...


Så här gick det:



Nära eller inte? Tja, Löven tog ledningen med 1-0 men sedan var det tydligen KHK mest för hela slanten..


Matchdags - Timrå

Nyckeln till seger i dagens match...



Ny match. Nya möjligheter.
Nu rullar det på med ett relativt tätt matchande efter ett tillfälligt längre uppehåll inför matchen mot Oskarshamn. Spelschemat är som det är. Mycket som ska tas hänsyn till. Just nu haltar tabellen en aning men till vår fördel, vill jag påstå. Vi har spelat förre matcher än flera lag med placeringar högre upp i tabellen. Detta innebär att vi kan ta ett litet "skutt" upp i tabellen om vi vinner dessa hängmatcher. En tabell som förövrigt ännu är hyggligt jämn. Än är det ingen panik. Gapet till platserna fem - sex i tabellen är nåbara med några vinster. Dock finns det alltid hakar med denna typ av resonemang. Om andra lag som ligger före oss fortsätter vinna så blir det knöligare att klättra.


Timrå och Björklöven är två lag som just nu klättrar i tabellen. Precis som oss har de plötsligt hittat ett spel som genererar segrar. Hux flux har de passerat oss i tabellen trots att vi själva vunnit fyra av de fem senaste matcherna. Det är lite oroväckande. Nästa gång kan det vara SSK eller AIK som hittar en vinnande streak och börjar marschera uppåt. 

De kommande fem sex omgångarna kommer få stor betydelse för fortsättningen enligt mitt sätt att se på saken. De lag som klarar av att vinna tre, fyra eller fem av dessa omgångar kommer då sannolikt befinna sig i ett rätt bekvämt läge för fortsatt avancemang uppåt. Det lag som torskar merparten av dessa matcher kommer sannolikt cementera sin plats längre ned i tabellen.

- Vår målbild måste vara att ligga på plats 5-8 när vi summerar kommande fem omgångar. En första målsättning som känns nåbar. Efter det får vi ta nästa steg.

Kvällens motståndare är alltså Timrå. Ett lag som ingen hade några större förväntningar på inför seriestarten. Ett lag utan någon som helst spets, om man ska vara lite elak. Ett lag som valt en annorlunda väg denna säsong då många andra lag kapprustat. En anledning till deras vägval är givetvis de ekonomiska ramar som klubben har. De har helt enkelt tvingats till att bygga ett lag med ytterst små medel. Tittar man på Timrås laguppställning slås man av två saker. Endast en spelare som kommer utifrån(import) samt därutöver en mängd namn som inte får några klockor att ringa. Om jag nagelfar truppen kan jag till slut identifiera tre spelare, Jeremy Boyce-Rotevall, Andreé Hult samt Per Hallin. Tre spelare som jag tror mig veta utgör lite av ryggraden i Timrås unga trupp. För en ung trupp är vad Timrå ställer upp med. 

Jag har hunnit se Timrå spela tre matcher denna säsong förutom mötet mot oss. Det jag sett har inte skrämt mig på något sätt. Däremot har jag blivit aningen imponerad över hur de spelat. Enkelt uttryckt så spelar de efter sina förutsättningar. De åker mycket skridskor, jobbar stenhårt, och har en alldeles utmärkt defensiv. Ett starkt kollektiv. Däremot är de, enligt mig, i avsaknad av viktig spets i laget. Detta märks framför allt i deras powerplay. Å andra sidan kompenseras detta med ett alldeles fenomenalt spel i boxplay! De är ligans överlägset bästa lag i den spelformen!

Ska man vinna mot Timrå måste man vara beredd att jobba väldigt hårt. Man får ingenting gratis i deras zon. Det räcker inte med finess. Det måste till riktigt tufft och hårt spel mot deras kasse. Att åka runt längs sargerna i Timrås försvarszon är bortkastad tid. Här gäller det för oss att gå riktigt hårt mot mål. Stenhårt! Om inte blir vi uppätna och avväpnade.

I mångt och mycket har Timrå anammat Vita Hästens framgångsrecept. Bra styrspel, bra defensiv, bra boxplay, otroligt hårt jobb, och sedan slå om till snabba spelvändningar och nyttja de chanser som bjuds. För åka skridskor, det kan de.

Tittar man på poängproduktionen i Timrå så slås man av att det finns sju(7) spelare i laget som skramlat ihop sju poäng eller mer. Toppar gör Ludvig Nilsson som samlat ihop tretton poäng. En av många egna unga produkter i laget. Detta vittnar om just den jämnhet som troligen är Timrås största styrka. Det finns flera spelare som petar in mål och gör poäng. 

Motsvarande statistik i Västerås visar att vi har endast fyra(4) spelare som mäktat med sju poäng eller fler. Hos oss är det våra importer som levererar, samt Conny Strömberg. Ännu ett faktum som understryker min tes om att idag möts två lag som byggts utifrån olika förutsättningar. Importerad spets(Västerås) mot starkt kollektiv(Timrå). Två olika filosofier i lagbyggandets konst.

För att vinna behöver vi jobba precis lika hårt som Timrå samt utnyttja vår spets. Så krasst kan man uttrycka det. Nyttjar vi de powerplaylägen vi bjuds, då vinner vi matchen. I matchen mot IKO lyckades vi inte göra mer än ett mål trots massor av chanser i pp. Det kommer inte bli lättare att lyckas i denna spelform i  mötet med Timrå. Ett intressant uppdrag för vår eminenta förstauppställning i pp. 

Finns inte så mycket mer att tillägga i detta inlägg, tror jag. Hårt jobb, minimera egna misstag, utnyttja pp. samt bättre fokus vid avslut. Då kan vi bärga tre mycket viktiga poäng.

Nu kör vi!

29 oktober 2014

Backarna..

Vi har backar så det räcker, tycker jag...


Ser att det gnatas en del över vår backbesättning, fortfarande. Nu saknas en till back som kan gå in i powerplay. Ja, förutom Nick Angell då. Är inte riktigt beredd att hålla med där. Eller, självklart, visst vore det mumma om vi kunde värva en riktig klassback. En riktigt duktig tvåvägsback. Problemet är bara att backar med dessa kvalitéer i de allra flesta fall spelar i högre ligor. Dessutom, om vår sportchef skulle hitta någon som är ledig, så kostar det fläsk. Riktigt med fläsk. Och om en klassback är ledig kan man fråga sig varför han är ledig, utan kontrakt. Risken är uppenbar att en klassback som står utan kontrakt inte är den riktiga klassback som vi behöver. Snacka om moment 22.

Nåja, åter till ordningen.

I gårdagens match mot Oskarshamn fick vi dålig utdelning i vårt powerplay. Detta trots upprepade chanser och stundtals bra spel i spelformen. Vi har två uppställningar i denna spelform. PP1 och PP2. I PP1 ställer vi upp med Nick Angell på blålinjen. Där ska han styra och ställa. Spelskicklig som han är.

Här sticker jag ut hakan och säger att vi visst har backar som kan ta den rollen. Annat är bara trams, tycker jag. Senast in i truppen kom Robin Jacobsson. Får han lite mer istid under fötterna är jag övertygad om att han kan delta i denna spelform på ett bra sätt. Bra skott, inte alls oäven med puck och klubba, samt bra skridskoåkare. Han kan därmed både hålla i puck, skjuta tunga skott, samt skrinna hem och avvärja eventuella spelvändningar.


Men, inte nog med det. Jag anser att Jonas Emmerdahl och Marcus Söderkvist mycket väl kan fylla samma funktion. Båda har bra skott, som används alldeles för lite, och båda spelarna har tillräckligt med fart under rören för att kunna jobba hem vid eventuella spelvändningar. Skulle inte förvåna mig ett dugg om även Johan Jonsson, som anses vara en defensiv klippa, skulle kunna gå in och härja från blå i pp.

Personligen tycker jag det är mycket smartare att försöka se till de kvalitéer som finns än de som saknas. Det vi inte har kan vi bevisligen inte använda oss av. Enkel logik. Bättre då att målmedvetet leta efter konstellationer i PP som bygger på de skills som finns i truppen just nu. Kanske är det så enkelt att vi ska spela helt olika typer av PP beroende på vilken formation som är inne på isen? Vi anpassar helt enkelt spelet till spelarmaterialet. Tycker jag vore en lysande ide!

PP1
- Strömberg, Davidsson, Angell, Johner, Williams får leka med trissan och spela runt, runt, fram och tillbaka tills motståndarna blir helt yra i mössan. Puckkontroll, pucktempo, smarta passningar, sedan PANG i nättaket!

PP2
- Oavsett vilka spelare som ingår i denna konstellation så gäller det enkla och simpla. Upp med puck till back. In på mål och skym. SKOTT från blå. KÖTTA! MOSA in returen! 


Tror helt enkelt att min tanke är genialisk. Torde vara rätt svårt för motståndarna att värja sig om deras box tvingas försvara sig mot två helt olika typer av powerplayspel. 


Sensmoralen i detta inlägg kanske inte är glasklar men ungefär så här:
- Anpassa PP-spelet efter spelarmaterialet
- Gnäll inte över det som saknas
- Gläds över det vi har


För övrigt är jag övertygad om att vi vinner mot Timrå!


Detta sved...

Tillfälligt under isen...



Oskarshamn - Västerås 4-1
Oskarshamn fick matchen precis dit de ville trots att de inte alls fick den start på matchen som de önskade sig! Ungefär så kanske man man uttrycka sig. Det var nämligen Västerås som tog tag i taktpinnen och bestämde skeendet på isen de första sju-åtta minuterna av första perioden. IKO stod mest på hälarna och hade fasligt svårt att få igång ett eget offensivt spel. Trots flera bra chanser och ett powerplay lyckades Gulsvart inte spräcka målnollan och det skulle straffa sig. Jonte Berg drar väldigt oturligt på sig en utvisning och på den kan IKO ta ledningen. En mål som får tillskrivas Fru Fortuna. Arsi Pispanen försöker nå en medspelare på bortre stolpen men detta lyckas inte alls. Istället får vår egen back, Robin Jacobsson, träff på pucken och styr den elegant i mål förbi en helt överspelad Johan Fransson.

Jaha! tänkte jag spontant. De ska bli en sådan här match, igen, mot Oskarshamn på bortaplan. Man har varit med förr och vet vad som kan hända när IKO får första målet. Och jag hann knappt tänka tanken färdigt innan det var färdigt igen! Morten Poulsen tog saken i egna händer. Trampar in med trissan mot våra backar som väljer att backa hem, och backa hem, och till slut står de nästan i knä på Jonas Fransson. Då knäppte Morten iväg ett skott som letade sig in vid Franssons vänstra stolpe. Ett skott som inte såg speciellt otagbart ut. Lite repris på det mål som Malmö gjorde mot oss i sudden på bortaplan. Inom loppet av 36 sekunder gör IKO två mål och detta utan att behöva anstränga sig nämnvärt. 

Utan att vara speciellt enögd så speglade inte 2-0 till IKO skeendet på isen efter första perioden. 

Den andra perioden var mest en lång väntan på att Gulsvart skulle reducera och kvittera. Så var känslan. Detta tack vare flera chanser att spela i spelformen powerplay. Vid inte mindre än fem tillfällen fick Gulsvart chansen att komma ifatt målmässigt. Men denna dag var det som förgjort. Sköt vi inte på täckande spelare så sköt vi över eller utanför. Och när vi väl träffade mål stod den alldeles förträfflige hemmamålvakten Gasper Kroselj i vägen. Den andra perioden förblev mållös och känslan av otillräcklighet började lysa sig starkare. IKO hade ett fåtal anfall under den andra perioden men slet desto mer berömvärt i sitt boxplayspel. Skotten vann Gulsvart med 16-5. En klen tröst!

Den sista perioden började med lite klang och jubel för oss Västeråsare. I ett powerplay lyckades vi äntligen göra mål. Dustin Johner höll sig framme och styrde in pucken på pass av Jeremy Williams. Nu var det match igen. på riktigt. Nu hade Gulsvart äntligen fått hål på hemmamålvakten och en riktig anstormning var att vänta för att nå kvittering. Och anstormning blev det. Fast åt fel håll. Inom loppet av halvannan minut lyckades Mikael Fryklund och Stefan Gråhns med konststycket att tappa puck på fel ställe vilket  till slut mynnade ut i att en totalt tröttkörd Robin Jacobsson tappade pucken bakom eget mål. Trissan hittade ut till David Rodman som kunde skrinna fram och fippla in den, återigen(!), vid Fransson vänstra stolpe. 

Man pratar mycket om noggrannheten vid alla linjer. Om Fryklund lyckats lägga ned pucken djupt i anfallszon, så hade Robin Jacobsson i lugn och ro kunnat ta sitt byte. Nu kom pucken istället snabbt tillbaka och han fick stanna kvar på isen. När han sedan såg att Stefan Gråhns var på väg att transportera ut pucken försökte Robin ta byte. Men, se på fan! Gråhns tappade pucken vid egen blå linje och återigen kom trissan i retur. Vid det laget hade den gode Robin troligen mjölksyra upp till ögonbrynen och blev ett lätt offer för nyinsatta och aggressiva IKO-forwards(så uppfattade jag det hela).

Man vill inte gärna strö salt i såren en dag som denna men, vad fan:
- 0-1 gör vi självmål!
- 0-2 backar vi hem och låter ensam motståndaren komma till skott på tok för enkelt!
-1-3 har vi kontroll på pucken men lyckas två gånger om ta felbeslut som försatte vår back i en alldeles för svår situation med baklängesmål som följd!

- Utan att överdriva vill jag påstå att Gulsvart blev väldigt hårt straffade denna kväll för sina misstag!

Trots dessa faiblesser i spelet tycker jag ändå att Gulsvart gjorde en i  många stycken alldeles utmärkt bortamatch. Offensivt såg det riktigt bra ut. Förutom avsluten då, förstås. Vi skapade chanser i parti och minut och med lite bättre kvalitet på avsluten hade vi vunnit denna match. För några omgångar sedan förlorade vi matcher och spelet lyste med sin frånvaro. Så är inte fallet just nu. Spelet finns där. Linjerna också. Tanken likaså. Tar vi med oss samma spel till hemmamatchen mot Timrå men spetsar till avsluten så vinner vi utan tvekan. 

Oskarshamns spel byggde väldigt mycket på omställningar. De hade rysligt svårt att skapa några längre anfall. Istället roade de sig med att hugga när vi sänkte garden. De väntade in en dålig passning för att sticka fram i en snabb attack. Deras 3-1 mål var ett typexempel på detta. Plötsligt klev de fram ordentligt och lyckades utnyttja Gulsvarts misstag till egen fördel. Ibland behövs det inte mer för att vinna matcher. Evan McGrath fick två fina möjligheter under matchen att sänka sitt gamla lag men missade. Närmast var ett skott i ribban. 

Rättvisa finns det sällan inom idrott. I ishockey gäller det att göra flest mål. Denna gång gjorde Oskarshamn flest mål och vann matchen. De var effektivare än oss framåt, spelade bättre defensivt, och hade den bättre målvakten. De gjorde helt enkelt inga synbara misstag och belönades därefter.

För Gulsvart gäller det att snabbt glömma och gå vidare. Slipa om skridskorna och ta sig an nästa uppgift. 

Väl mött i ABB Arena!









28 oktober 2014

Betta med Bestbet

Så är det dags igen för Sveriges förmodligen sämste(!) tippare att slänga iväg ytterligare pengar i sjön. Men, skam den som ger sig. En vacker dag står Fru Fortuna bi och då kommer det inkasseras multum. Inget fegspel här inte.


Så här sätter jag mina pengar på spel denna omgång:


Vi ses på Maldiverna!


Så här gick det:


Matchdags....



Så är det dags igen för lite obligatoriskt nagelbitande. Match mot svänggänget och varannandagslaget Oskarshamn. Ett Oskarshamn som i fortsatt god tradition varvar genomuselt bortaspel med heroiska insatser på hemmais.  Ett lag som man aldrig riktigt blir klok på. 

Så här ser deras facit ut så här långt:

Bortaspel:
Mora IK  -  IK Oskarshamn 2 - 0
BIK Karlskoga  -  IK Oskarshamn 5 - 2
VIK Västerås HK  -  IK Oskarshamn 3 - 0
HC Vita Hästen  -  IK Oskarshamn 5 - 3
Asplöven HC  -  IK Oskarshamn 3 - 4 (sudden)
Rögle BK  -  IK Oskarshamn 2 - 3 (sudden)
Timrå IK  -  IK Oskarshamn 4 - 2
Karlskrona HK  -  IK Oskarshamn 4 - 1
AIK  -  IK Oskarshamn 3 - 2
Poäng: 4

Hemmaplan:
IK Oskarshamn  -  Karlskrona HK 5 - 1
IK Oskarshamn  -  AIK 6 - 1
IK Oskarshamn  -  IF Malmö Redhawks 3 - 4 (sudden)
IK Oskarshamn  -  Södertälje SK 3 - 2
IK Oskarshamn  -  Almtuna IS 0 - 2
IK Oskarshamn  -  IF Björklöven 2 - 0
IK Oskarshamn  -  Mora IK 3 - 4 (sudden)
IK Oskarshamn  -  BIK Karlskoga 4 - 0
Poäng: 17

Oskarshamn har med andra ord inte vunnit en enda match under full tid på bortaplan men å andra sidan bara förlorat en(1) match under full tid på hemmais! Anmärkningsvärt. 

I vårt möte med Oskarshamn i ABB Arena den 22 september visade de upp varför de inte tar poäng på bortaplan. Visst kan man säga att vi gjorde en bra match då vi vann med 3-0 men sanningen var nog mer komplex än så. Jag, och många med mig på läktaren, upplevde Oskarshamns insats som väldigt slätstruken. Detta hindrade inte IKO från att ge Malmö en riktigt match i nästa omgång på hemmais. En match som slutade med seger för skåningarna i förlängningsspel.

Det mest anmärkningsvärda inför kvällens match är nog att vi nu ställs öga mot öga med en spelare som då spelade med oss. Nämligen Evan McGrath. Utan att underdriva kan man med fog påstå att Oskarshamn slagit mynt av denna värvning inför kvällens möte. Lokalt ser man denna match som den stora revanschen för en spelare som inte fick utrymme att blomma ut i Västerås. McGrath har även gjort en del uttalande efter övergången som gett än mer bränsle inför matchen. Enligt honom själv fick han aldrig chansen att visa vilken fenomenal ishockeyspelare han faktiskt är. 

Vi som sett honom spela hela försäsongen, samt alla matcher i seriespelet, vill inte riktigt hålla med i hans analys. Trots allt har han fått, i mina ögon, massor av speltid och chanser utan att lyckas. Det har från första stund, i träningsmatcherna, inte synkat för den gode McGrath. Detta är bara att beklaga. Personligen har jag absolut inget emot Evan men någon form av mer balanserad självkritik vore på sin plats. Jag, och många med mig, beklagar verkligen att han inte blommade ut i Gulsvart. Evan är en spelare man vill ha i sitt bås när han hamnar i "zonen". 

Nåväl! Den som tror att det bara är att åka ned till Oskarshamn och inkassera tre friska poäng ombeds härmed att tänka om. Omedelbart och bums. Genom åren har det alltid varit rysligt tuffa matcher oss emellan i IKO:s egen kula. Minns med en rysning den överkörning vi råkade ut för vid ett tillfälle. Tror matchen slutade 7-2 till IKO. Detta trots att vi hade ett lag som var i form och förhoppningarna om bortaseger var stor. Men, det sket sig. Då kom Oskarshamn ut "furioso" och lyckades med allt. Vi blev degraderade till statister...

Det som talar till vår fördel är följande:
Björklöven - Västerås 1-4
Vita Hästen - Västerås 2-5
Västerås - Södertälje
Asplöven - Västerås 2-6

Under de senaste fyra omgångarna har vi tagit tre fina bortasegrar. Det blir med andra ord ett mycket starkt hemmalag som ställs mot ett lag som gått fenomenalt bra på bortaplan. Kan man säga att oddsen jämnats ut lite nu? Tja, det tycker jag. Skulle jag vara oddssättare på Svenska spel skulle nog jag ge samma vinstchans till båda lagen. Med andra ord vore ett oavgjort resultat oerhört logiskt. Att vi sedan vinner i sudden är mer en självklarhet.

Men jag är inte den som räds att sticka ut hakan och dessutom jobbar jag inte på Svenska spel. Jag tror helt enkelt att vi är ett bättre lag än Oskarshamn och av den anledningen drar det längsta stråt i kvällens envig. Har dessutom bytt några ord med yrvädret Mathias Bromé som var ytterst segerviss. Han hotade(!) även med att själv sätta minst en balja.


Lite statistik:
Powerplay:
Västerås: 25.86% (2)
Oskarshamn: 20.00% (7)

Boxplay:
Västerås:77.03% (12) 
Oskarshamn: 83.33% (5) 

Målvaktsräddningar:
Västerås: 90.67% (4) (2,42)
Oskarshamn: 91.30% (9) (2,61)
(Placeringar efter hur många mål man släppt i genomsnitt)

Bäste poängspelare:
Västerås: Jeremy Williams, Dustin Johner, Conny Strömberg,  (9+4) (8+5) (2+11)
Oskarshamn:  Greg Squires (7+7)

Bloggens tips:
Oskarshamn - Västerås 2-5


Nu kör vi.....





27 oktober 2014

Tabellen...

För några dagar sedan kände jag mig väldigt uppåt. Detta efter en betryggande seger på bortaplan mot Asplöven. Den segern innebar att vi lyfte ordentligt från bottenträsket och tog oss upp på fastare mark. Nu har det spelats några omgångar till och plötsligt gungar det under fötterna på vårt kära Gulsvart.



Plötsligt inser jag att de fyra raka segrar vi tog måste följas upp med fler segrar. Vi tog ett älgkliv från botten (11 poäng) till en åttondeplats (23 poäng) på fyra omgångar. Det var bra. Väldigt bra. Det läskiga är att vi sannolikt måste fortsätta ta trepoängare mest hela säsongen. Vi kan börja med en ny seger borta mot Oskarshamn under tisdagen. Ge oss lite mer andrum. 


-----

SSK ångar på. Fast åt fel håll. Laget har lyckats vinna tre(3) matcher under full tid efter sjutton spelade omgångar! Något är alldeles på tok i Sportklubben. Senast fick de torsk borta mot läskiga nykomlingen Vita Hästen. Ett nytt bakslag för Janne Karlsson. Nu är hans roll som tränare i Sportklubben starkt ifrågasatt. Detta är dock inget nytt. Varje säsong, vid denna tid, brukar tränare i SSK vara rätt ifrågasatta. Tradition?

-----

Matt Fornataro har spelat sin första match i Mora. Det gick så där. Man kan, lite elakt säga, att Mora drabbades av Fornataro-effekten. Eller kanske man bör skriva "defekten". En blek laginsats av Mora som föll mot ett taktiskt skickligt spelande Björklöven. 

-----

Evan McGrath har kommit hem. Åtminstone tolkar jag det så på alla positiva reaktionerna från Oskarshamnssupportar. Alla, från sportchef till tränare, sponsorer, och supportrar är tydligen övertygade om att McGrath ska få igång Oskarshamn. Nåja, en match spelad och förlust mot AIK på Hovet. Ser vi möjligen en McGrath-affekt?

-----

Till matchen mot Oskarshamn får vi med en ny back. Det är bra. En reslig herre vid namn Robin Jakobsson. Låter fint som snus. Kan behövs lite extra muskler till just den matchen. Om inte annat kan han roa sig med att platta till Evan McGrath...

------

Over och ut..




26 oktober 2014

Att så ett frö...

Vi klättrar mot SHL!


När vinden vänder gäller det att rigga rätt. Vinden vände för oss i bortamatchen mot Björklöven. En efterlängtad seger efter sju svåra sorger och mycken tandagnisslan. Efter den matchen tillkom en ingrediens i truppen som saknats en tid. En efterlängtad skön känsla där spelarna lämnat demonerna i omklädningsrummet. Det var varken en lätt eller en given seger men en seger. En seger över sig själva, över motståndarna, över alla belackare. En seger som gav laget möjlighet att unisont knyta näven och ropa "vi kan". Någonstans där och då såddes ett frö..

Till bortamatchen mot Vita Hästen hade detta frö grott sig starkare och spelarna gick ut "som ett nytt lag" med den självklara känslan av att de skulle vinna. Och vann gjorde de. Inte utan besvär, men ändå med både ackuratess och marginal. Och fröet fortsatte att gro...

Att vinna en match är bra. Att vinna två i rad är bättre. Att vinna en tredje raka svårare. Speciellt i årets Hockeyallsvenska där lagen är så tajta. Där det mest handlar om dagsform. Bäst för dagen vinner. 

Det var därför med stor spänning hur laget skulle agera på hemmais mot SSK. Nu skulle laget möta upp inför sin hemmapublik efter två raka segrar på bortaplan. Hur skulle spelarna reagera nu när det var upp till bevis? Skulle den groende självkänslan, det stärka självförtroendet, den vinnande trenden hålla i sig eller var det dags för en "obligatorisk" genomklappning? Fram till nu hade vi inte imponerat på hemmais.

Matchen mot SSK visade dock upp ett ansikte som snabbt gjorde mig både varm i kroppen och lugn i sinnet. Gulsvart gick ut och "bara körde över" sin motståndare i två perioder för att sedan defilera hem matchen i den tredje. Känslan fanns kvar inom truppen. Spelarna red vidare på den mentala framgångsvåg man själva byggt upp. Det var en fröjd att följa matchen från start till mål. En förhållandevis enkel seger. Och fröet fortsatte att gro...

Näste utmaning på schemat var så Asplöven i Haparanda. Ett lag som överraskat stort och ståtade som serieledare. Ett lag som alltid är svårt att komma till tals med. Speciellt i deras egen lilla hemmahall. Hur skulle laget hantera denna utmaning? Var spelarna lite lagom nöjda nu, lite för mycket tillfreds, efter tre raka segrar? Var man fortsatt beredda att göra jobbet? Ville man fortsatt sticka in näsan i skiten? 

Efter fem minuter av matchen mot Asplöven hade Gulsvart markerat agendan för kvällen. De ville vinna. Så enkelt var det. De "bara körde på" som den naturligaste sak i världen. Den första perioden slutade visserligen oavgjort, 2-2, men spelet över hela isen dominerades av Gulsvart. I den andra perioden gjorde man ett ryck, ett segerryck, och sedan defilerade man hem matchen. Och fröet bara fortsätter gro..


Att försöka begripa sig på vad som händer i ett kollektiv som en spelartrupp är svårt. En mängd olika spelare, spelartyper, personligheter, med olika erfarenheter. Alla med sin förmågor och tillkortakommanden. Plötsligt händer DET. Plötsligt förvandlas dessa spelare till en fungerande enhet. Från en match till en annan sitter passet på bladet, pucken studsar in, åkvägar synkar. Och fröet bara växer och gror...


Nu handlar det mycket om att vårda denna framgång på bästa sätt. Att tillföra precis lagom dos näring. Att vara ödmjuk i denna stund av sportslig framgång. Vi vill alla se hur detta lilla frö växer ut och upp och blir den planta som hjälper oss i klättringen mot toppen..

Ha det!







25 oktober 2014

Betta

Nu är det dags att försöka dra in några kronor på spel. Ska det vara så svårt? Tycker denna rad känns rätt given.

- SSK måste vinna. Annars sitter Janne Karlsson plötsligt löst. Så är det.
- Rögle blandar och ger. Nu måste de ha en seger. Annars kommer Masken börjar rya.
- Björklöven har fått lite medvind. Nu överraskar de alla genom att vinna mot Mora.
- Malmö är starka men möter ett Asplöven som vill komma tillbaka efter en dålig insats senast hemma mot Västerås. Här luktar det kryss lång väg..
- AIK måste bara vinna. Så enkelt är det. Dessutom är Oskarshamn ruskigt svaga på bortais.

Insats: 100
Vinstchans: 27 383:-


Så här blev utfallet:



23 oktober 2014

Det nya spelet - taktiken

Åk hit, sedan dit, och sedan svänger du vänster, sedan höger,
tackla som fan, sedan åker du hem..


Efter gårdagens inlägg lovade jag att försöka beskriva vad det är som gör att det går bra, just nu. Som vanligt handlar det mycket om de små små detaljerna. Spelare kan åka runt i match efter match och närmast slentrianmässigt göra rätt när grundtryggheten i spelet finns. Man agerar utan att fundera så mycket. 
"Jaha! nu fick jag pucken. Då passar jag den vidare" Inte svårare än så. Men det är just det som är så svårt om inte alla spelare agerar samtidigt. 

En tränare sa till mig en gång att spelarna ska röra sig över isens alla zoner som om det fanns ett osynligt snöre mellan dem. Ett snöre som försäkrade att alla spelare deltog. Ett snöre som gjorde att laget hölls ihop. Ett snöre som medförde att alla spelare tvingades till samma fart. Spelarna på isen blev en rörlig enhet som genom sin samverkan hela tiden kunde ge varandra understöd.

Och det är där som vi närmar oss den stora skillnaden i vårt spel mot tidigare under säsongen. Nu agerar alla spelarena på isen som om detta snöre fanns. De interagerar, om man så vill. De ger varandra understöd, och avlastning, överallt på isen. 

Avlastning innebär i korthet att puckförande spelare alltid erbjuds ett passningsalternativ.  Spelare behöver inte "kasta iväg trissan". Avlastning skapar trygghet

Understöd gör att spelare vågar fullfölja en aktion. Vågar forechecka. Vågar gå på mål. Vågar fullfölja en tackling. Understöd skapar trygghet. Det finns någon i spelarens närhet som täcker upp, som backcheckar, som tar din plats.

Ett exempel på detta med understöd är vårt presspel som helt plötsligt fungerar. Varför? Jo, spelarna som kliver fram i forecheckingen agerar inte längre individuellt. De har understöd. Andra spelare fyller på i presspelet. Man agerar gemensamt. Understöd.

Lägger man dessutom till den fart som vi plötsligt fått under skridskorna så blir allting ute på isovalen så mycket enklare att utföra. Farten får spelarna av att de vågar agera. De har  ju understöd. Fart föder fart till andra spelare. 

En annan anledning till vår fart anser jag är just avlastningen. Spelarna har hela tiden alternativ så pucken kan spelas iväg snabbare. I de senaste matcherna har jag allt oftare sett ett "giv-and-go" spel i mittzon som inte fanns tidigare. Spelare ger varandra avlastning genom att positionera sig rätt. Över hela isen(en tränare hade troligen uttryckt sig i form av bågar).

Ishockey, som många andra bollsporter, handlar om att krympa ytor för sina motståndare. Håller man ihop sitt eget lag så krymper man spelytorna för motståndarna. Håller man hög fart drabbas motståndarna av tidspress och även då "krymps ytorna". Motståndaren får helt enkelt mycket mindre tid på sig att utföra sin tänkta handling. 

En annan sak som påverkat vårt spel till det bättre är passningsspelet. Framför allt tempot i passningarna. Minns när Patrik "Bulan" Berglund gästspelade för någon säsong sedan. Hans passningar var STENHÅRDA. När han själv fick en lös passningen markerade han sitt ogillande. Genom att "sätta fart på pucken" när man passar ger man sin kompis mer tid i nästa moment. Här ser jag en klart förbättring. Genom att spelarna nu sätter allt fler passningar på bladet kan tempot hållas uppe på ett helt annat sätt. Även våra backar börjar allt mer sätta lite fart på pucken även när de skickar pucken mellan sig. Det är bra. Då ger man varandra tid. Får man lite mer tid kan man utföra nästa moment med större precision.


Fyra nyckelord som jag anser bidragit till vår spelmässiga förvandling:
- Understöd
- Avlastning
- Passningstempo
- Fart

Så tänker jag. Men jag är ingen expert. Expert är däremot Janne Karlsson, tränare i SSK, och då ser man hur bra han lyckas. SSK är klart SHL-mossiga just nu, eller hur?


Mot nya segrar..


22 oktober 2014

1+1+1+1= 4 Raka

Mobilisera mera..



Asplöven - Västerås 2-6
Vad säger man? Fenomenalt, kanske. Köpte faktiskt matchen via S24 idag. Kunde inte låta bli. Men väntade fram till matchstart. Då greps jag av hybris och slängde in 99 spänn. Tidigare köp har bara fått mig att sitta frustrerad och irriterad pga usel bildkvalitet. Nu var inte bildkvalitén så där mycket att yvas över, men, spelet, SPELET, grabbar, flickor och manfolk överlag. Det var något att yvas över!

Visserligen tog sig Asplöven ifatt till 2-2 innan första perioden var till ända men känslan sa tydligt att detta var vår match.  Framför allt spelet. SPELET som plötsligt infunnit sig. Med lite flax kunde vi stängt matchen redan i första perioden sett till de chanser vi skapade. Nu fick vi istället vänta till period två innan utdelningen kom. Min övertygelse var att bara vi höll oss på isen med fullt manskap så skulle vi ta hem denna match. Vi var helt enkelt numret större än Asplöven i spelet fem mot fem. 


Tack till Robert Lantosi som lite turligt fick in den puck som banade vägen för kvällens seger. Nu hade vi återigen det där lilla flytet som behövdes för att vågskålen ska väga över. Efter det målet var det inte något snack. Vi ägde spelet. Vi dominerade i alla zoner. Vi styrde, ställde och gjorde lite som vi behagade mot ett frustande och pustande Asplöven som fastnade som i ett flugpapper längs sargerna över hela isen.

Jonas Emmerdahl svepte in 4-2 och Jeremy Williams bombade in 5-2. Klappat och klart.

Den tredje perioden blev en ren njutning att följa, trots S24´s sändning. Full kontroll från första nedsläpp till slutsignalen. Jag noterade att Asplöven fick iväg endast ett (1) skott mot vårt mål efter 11 minuters spel i tredje perioden. Detta i ett läge då de försökte, och försökte, och försökte, ta sig fram och förbi. Detta vittnar om hur bra vi spelade trots ledning. Vi backade inte hem utan fortsatte med vår fina press över hela isen. Charmant, på min ära. Dessutom radade vi upp chanser för ytterligare mål. Ett mål som till sist kom via Fredrik Johansson klubba.

Underbart även att se hur Mikael Fryklund fortsätter att leverera. Inte bara bra spel utan nu även både mål och assist. Fryklund känns som ett riktigt bra "nyförvärv".


Återigen bevisade våra backar att de håller. Stabilt rakt över. Vid Asplövens första mål kom skottet bakom förlängda mållinjen och vallade in via något framför mål. Svårt för våra backar att motverka. Vi det andra målet för Asplöven var det våra forwards som inte fick undan returen från Fransson. Så upplevde jag det hela.

Jag nöjer mig med dessa rader nu. I ett inlägg under morgondagen ska jag försöka förklara vad vi gör så mycket bättre nu mot tidigare. 

Så får det bli!

0-1 Mikael Fryklund (Strömberg)
0-2 Jeremy Williams (ingen assist)
2-3 Robert Lantosi (Nick Angell, Mikael Fryklund)
2-4 Jonas Emmerdahl (Stefan Gråhns, Eddie Davidsson)
2-5 Jeremy Williams (Marcus Söderkvist, Mikael Fryklund)
2-6 Fredrik Johansson (Robert Lantosi)

Mot nya segrar...





21 oktober 2014

Ny back och kanske Tessier...


Idag landade sportchefen en reslig pjäs till vårt försvar. Rena Haubitsen och man pratar militärspråk. Mycket muskler och en hel del dynamit i samma paket. En rejäl pöjk med andra ord. Jag pratar naturligtvis om Robin Jacobsson som ansluter från Leksand. Ett Leksand där han fått sparsamt med speltid och ansetts "inte räcka till". Eller också har han inte "passat in". Vad vet jag? 

Robin har flyttat runt en del de senaste säsongerna och vi är många som minns honom från den tid då han spelare i Tingsryd. Då stack han ut. Skiljde sig från mängden. Inte bara stor och rejäl utan även med riktigt bra fart på skridskorna. Han lämnade Tingsryd för spel i Luleå, blev utlånad till Brynäs för att sedan värvas av Leksand till denna säsong. Har man gjort 108 matcher i SHL och skramlat ihop statsen -13 får det anses som hyggligt. En spelare med SHL-rutin kan bli fina fisken. Frågan är bara hur våra backpar ska formeras. Å andra sidan är detta Filanders huvudvärk inte inte min. Kan Robin få samma fina utveckling som Stefan Warg hade hos oss blir jag nöjd..


Klart idag blev även att Jonte Berg stannar resten av säsongen. Bra, säger jag. Han behövs. Spelare med fart är alltid bra att ha. Oavsett om han får fokusera på boxplay eller ska vara med och skapa snabba spelvändningar eller ligga hårt och forechecka. Fart var under flera omgångar en stor bristvara i laget.

Rykten gör gällande att vår sportchef är ute och fiskar efter Kelsey Tessier. En spelare som var riktigt bra när han spelade med Rögle. Dock en liten finesslirare. Är det vad vi behöver? Jag är skeptisk. Det som talar till hans fördel är att han var bäste poängplockare för RBK i Kvalserien. Bäst när det gällde, helt enkelt. Sådant är inte vi bortskämda med när det gäller våra importer de gånger vi nått KS.

Go´natt!




20 oktober 2014

Tredje raka...

Glad, glad, glad!


Västerås - Södertälje 3-0
Tänker inte sväva ut allt för mycket i någon form av okontrollerad glädjeyra efter dagens vinst, men, FAN VAD ROLIGT!

Precis så känner jag i skrivande stund. Roligt för spelare, tränare, och alla som arbetar inom Västerås Hockey. Självklart roligt även för sponsorer, supportrar, publik och Västerås som idrottsstad. Det är trots allt så mycket roligare att prata hockey när poängen ramlar in. Ringar på vattnet av optimismen som skapar än mer framtidstro, som stärker, som helar.

Tre raka segrar. Björklöven, Vita Hästen och nu Södertälje. Underbart!

Till dagens match var jag personligen däckad av en dags hårt arbete kombinerat med en elak influensa som inte vill släppa sitt grepp. Som tur är finns numera Viasathockey som en räddningsplanka. Inte alls samma tryck i soffan hemma men det fick duga. 

Tänker inte försöka analysera matchen på annat sätt än att jag konstaterar följande:
- Offensiven såg väldigt bra ut!
- Defensiven såg väldigt stabil ut!
- Boxplay börjar bli allt bättre!
- Powerplay är stundtals riktigt bra!
- Fransson håller nollan!

Tänker istället lyfta fram en drös spelare som jag tycker gjorde finfina insatser denna kväll:
- Nick Angell tillbaka och spelade precis så som jag önskade i ett tidigare inlägg. Höll i puck när det behövdes, släppte snabbt iväg snabba enkla pass när det fanns möjlighet. Spelade med precis rätt marginaler. Underbart!

- Kul att Simon Fredriksson fick visa att han kan, att Jonas Emmerdahl klev fram i offensiven och passade fram till Gråhns mål, att Helmersson fortsätter "käka puck", att Johan Jonsson är fortsatt stabil och att unge Hampus Larsson spelade närmast klanderfritt. Kort sagt såg backspelet väldigt stabilt ut.

- Stefan Gråhns framstår allt mer som en succévärvning. Härlig attityd, hårt arbete, mycket hjärta, och en hel del spelsinne. Fick nu göra ett mycket vackert mål!

- Mikael Fryklund fortsätter övertyga. Återigen en match där han vågar hålla i, skapa, tacklas, och jobbar stenhårt i hemjobbet. Allt mer komplett. Allt mer ledande på isen.

Jag skulle kunna räkna upp alla spelare i laget en kväll som denna för detta var verkligen en helgjuten laginsats. Alla bidrog i hög grad till att spelet nu lyftes till en helt ny nivå mot tidigare matcher. 

- Att Williams bombade in en puck även denna kväll börjar kännas lite, vardag. Men, vilken underbar vardag:)


Skönt även att Evan McGrath-affären fick att snabbt avslut. Bloggen önskar självklart honom lycka till i sin nya klubb, Oskarshamn, men tillåter mig att vara lite vresig över hur Evan uttryckte sig om sin tid i Västerås. Han hävdade att "han inte fått tillräckligt mycket istid" ungefär. Det får stå för honom. 


Mot Haparanda!





19 oktober 2014

Regelverket



Som den sanningssökare jag är har jag botaniserat lite för att finna svar på frågeställningar som får många att undra. Detta inlägg lägger fokus på det som allmänt kallas det "fysiska" spelet. Till min glädje har jag funnit flera källor att ösa vedertagen fakta ur, så håll till godo:


"Huvudsyfte med närkampsspel är att sänka motståndarens teknikverkningsgrad (efter flera tillslag tappar den tacklade spelaren förmåga att utföra rörelse lika exakt som vederbörande kunde innan), sänka moral och via dessa två element påverka motståndarens valkvalitet av passningsalternativ och dylikt"
- Gillar verkligen språkbruket i ovanstående citat. "teknikverkningsgrad", "valkvalitet" för att nämna två exempel. Vad texten egentligen vill säga, men inte riktigt vågar är "ge den djäveln en rejäl smäll så han inte vågar sig ut på isen igen". Då pratar vi ett språk som är både tydliggörande och internationellt!


"För att ett lag ska kunna vinna krävs inte bara hantering av puck och klubba, utan en minst lika viktig del har det fysiska spelet – närkampsspelet – vilket innebär att åka mycket skridskor för att hinna före motståndare att ta pucken i varje moment. Oftast sker närkampsspelet framför målkassarna och längs sargen (främst sarghörnen) där spelarna gräver och rycker, både med klubba och skridskor, för att försöka vinna pucken"
- Här fastnar jag osökt vid formuleringen "spelarna gräver och rycker". Där vet jag inte riktigt vad uppgiftslämnaren syftar på? "Gräver och rycker". Dessutom sker detta "ryckande och grävande" både med klubba och skridskor. Får återkomma...


"Det är också värdefullt att sätta in hårda tacklingar. En hård tackling gör att motståndaren snabbt blir fysiskt trött (musklerna får mycket stryk i en sådan smäll), och spelare som blir hårt tacklade väljer oftast att åka av planen in i avbytarbåset och återhämta sig en stund"
- Skriv som det är! "Spelarna åker in i båset och grinar en stund", ska det vara så svårt? Men det är klart. Det skulle uppfattas som omanligt, förstås...


"Skillnaden mellan närkamp och tackling avgörs av vinkel i vilken kroppskontakt mellan spelarna har uppkommit. Vinkeln räknas i förhållande till åkriktning av spelaren som blir tacklad"
- Bra, då vet vi det!

Avrundar med lite klassiska uttryck:
"50/50- puck/läge: Läge där en eller fler spelare från båda lagen har lika stor möjlighet att ta pucken i en vanlig spelsituation – främst vid närkamp, målchans eller retur"
- Är detta oavsett vinkel och fart, tro?

"Andra- puck/läge: Ett annat ord för samtliga former av retur (inklusive från sargen)"
- Jag som alltid trott det handlat om två puckar på isen, samtidigt!

"Fladderpuck: Vid skott eller inlägg mot mål då pucken "fladdrar" eller spinner, främst i luften. Uppstår oftast vid halv- eller felträff"
- Trodde i min arma enfald att en fladderpuck var något som genast skulle reklameras!

"Förlupen puck"
- En puck som ingen vill kännas vid!

"Klapp-klapp"
- Två eller flera åskådare använder utdelade pappersklappor?

"Myra"
- Något man får innanför brallorna när det är riktigt spännande i slutet av matchen!

"Raggarhockey eller Hawaii: Hafsigt spel fram och tillbaka på planen, utan någon struktur, med taktiklösa chansspelningar- och passningar"
- Om man har en massa amerikanare på isen(importer) blir det inte automatiskt Raggarhockey då?


Det var ett axplock från ishockeyns underbara värld! Källa:


Ses i ABB Arena!

Den märkliga tabellen...


Nu har alla lag spelat lika många matcher förutom SSK och Västerås. Efter morgondagens omgång står alla lag på femton spelade matcher. Som synes är det något allvarligt fel på tabellen. Lag som Almtuna, Vita Hästen och Asplöven ligger fel. Någon måste ha räknat fel. Fel är det i alla fall, oavsett.

Detta måste självklart åtgärdas. Ett första steg på denna åtgärdslista är självklart att dänga till Sportklubben under måndagskvällen. Gör vi det så ljusnar det än mer i den annars så mörka kolkällaren i vilken vi  till viss del ännu befinner oss i. Än har vi inte riktigt sett dagens ljus. Först när vi når nästa streck i tabellen, en åttondeplacering, kommer solens strålar nå oss och börja värma. Just den placering som SSK innehar just nu. Vi ska med andra ord byta plats. 

Hur rimligt är det att nå den placeringen inom de kommande omgångarna? Rent matematiskt skiljer det i dagsläget endast fem poäng upp till åttondeplatsen. Två segrar, sex poäng, och vi kan vara där. Problemet är bara att lagen ovanför oss även de, med största sannolikhet, kommer plocka poäng. Vill det sig illa, riktigt illa, ligget vi kvar på vår försmädliga tolfteplats även om vi vinner våra kommande två matcher!

Men vi får inte glömma bort en viktig faktor. Vi har spelat en match mindre än alla andra lag förutom SSK. Vinner vi mot SSK skiljer det därmed bara två(2) poäng fram till åttondeplatsen! Det låter mycket bättre. Den som är mer pessimistiskt lagd kan själv roa sig med att räkna ut poängskillnaden om vi skulle råka förlora mot Sportklubben.

Vad jag försöker lyfta fram, om än på ett omständligt sätt, är att vi kan få ligga kvar länge på vår tolfteplats även om vi vinner en radda med segrar! Så illa är det. Men nu tänkte jag fel igen. Vinner vi mot SSK så ståtar vi på tjugo poäng och klamrar oss upp till en tiondeplats. Men, jag tror ni förstår hur jag tänker. 

Man hör ofta tränare, och spelare, påpeka att med "tre poäng för seger åker man snabbt upp i tabellen". Jo, det gör man, om konkurrenterna under samma tid förlorar motsvarande antal poäng/matcher. Om intet så blir det status Q. Man står helt enkel kvar och stampar, typ. 

- Har ni tänkt på att det är väldigt sällan man hör tränare, eller spelare, säga att med "tre poäng för seger sjunker man snabbt i tabellen när man förlorar"! Just vad jag trodde. Det låter inte alls lika upplyftande.

Nog med tramsande nu. 

Ses i ABB Arena 










Nick Angell - tillbaka




Till matchen mot SSK får vi äntligen tillbaka Nick Angell på isen. En efterlängtad comeback för oss supportrar då vi i övrigt har ont om offensivt spelskickliga backar i laget. Då jag haft förmånen att träffa Nick så vet jag vilken härligt positiv inställning han har till det mesta. Jag skulle vilja beskriva honom som en otroligt glad och charmerande personlighet. På många sätt personifierar han vår egen bild av hur amerikanska idrottsmän är. En trevlig prick, helt enkelt, om uttrycket tillåts. 

Nu tänker jag dock titta lite bakåt och se på vilket sätt Nick Angell bidraget med sin spetskompetens för laget. Har hans intåg i truppen fått det utfall som vi förväntade oss?

Låt oss till en början titta på lite statistik:

Nick Angell
Spelade matcher: 11
Gjorde mål: 0
Assist: 5
Utv: 33
+/- : -4

Johan Jonsson
Spelade matcher: 10
Gjorde mål: 0
Assist: 2
Utv: 0
+/- : 2

Jonas Emmerdahl
Spelade matcher: 14
Gjorde mål: 1
Assist: 1
Utv: 12
+/- : 0

Hampus Larsson
Spelade matcher: 14
Gjorde mål: 0
Assist: 2
Utv: 4
+/- : 0

Per Helmersson
Spelade matcher: 14
Gjorde mål: 0
Assist: 1
Utv: 8
+/- : -3

Simon Fredriksson
Spelade matcher: 10
Gjorde mål: 0
Assist: 1
Utv: 10
+/- : -1

Jag nöjer mig med ovanstående backar för att försöka se hur respektive spelare faktiskt presterat. Marcus Söderkvist alternerar på flera positioner och får därför lämnas utanför denna gång.

Nu ska man inte dra allt för långtgående slutsatser av den statistik jag tagit fram. Många andra faktorer måste vägas in för att kunna skapa en helhetsbild av en spelares totala insats. Men, en fingervisning ger det, i alla fall.

Intressant i alla fall att den back som framstår som mest effektiv är Johan Jonsson. Det anmärkningsvärda med honom är att han ännu inte dragit på sig någon utvisning, som back? Det måste innebära något. Kan det vara så enkelt att han väljer att jobba mycket med fötterna? Han hinner därmed hela tiden komma i rätt position och behöver inte ta till fasthållningar eller andra otillåtna medel. Inte vet jag, men en stabil back är han, onekligen.

Överlag anser jag att våra backar fått alldeles för mycket "skit" för sina insatser. Ser man på deras statistik så framstår inte deras insatser som så bedrövliga som många vill göra gällande. Allt hänger ihop! När inte offensiven biter, när inte forechecking eller styrspel fungerar, då hamnar backar i trubbel. De hamnar ofta i ingenmansland. De hamnar ofta på tu man hand mot anstormande motståndare som kommer i snabba spelvändningar. Kort sagt anser jag att våra backar skött sig godkänt sett till de förutsättningar som varit de första fjorton omgångarna. Nu kan allt bara bli bättre..


Men nu åter till den spelare som detta inlägg skulle fokusera på, Nick Angell.

Nick är fantastisk spelskicklig och vågar göra saker med pucken. Det är bra. Mycket bra. Det som är mindre bra är när han tenderar att hålla i pucken lite för länge, ibland. Dessutom spelar han ofta med väldigt väldigt små marginaler. Frågan är om det ena är en förutsättning för det andra? Måste han spela på "sitt sätt" för att lyckas? På pluskontot har vi spelskickligheten. Utan tvekan. 

Man kan jämföra Nick med Conny Strömberg. Connys spel bygger på att leta ytor och passningsvägar som ingen annan ser. Han tar blixtsnabba beslut och ibland blir det fel. Väldigt fel. Då kommer en spelvändning som ett brev på posten. Men, om inte Conny vågar slå sina aviga och geniala passningar, då blir han plötsligt bara en spelare i mängden. Om inte Conny ges utrymme att misslyckas kommer han helt enkelt aldrig att lyckas. 

Det som, dessvärre, drar ned betyget på både Nick och Conny är, utvisningarna! Det är nu som jag börjar närma mig kärnan i min argumentation och det är, frustrationen. Ingen kan ha undgått att se att våra motståndare går rätt hårt åt Nick Angell. Han får en hel del fula smällar i närkamperna. Varför? Sanningen är nog så enkel att våra motståndare vet att de kan störa Nick´s spel genom att vara extra frän mot honom. Det är här jag upplever att Nick måste vara mer kylig även om det givetvis inte alltid är så lätt. 

Min önskan är att Nick spelar med lite mer fart i egen zon, släpper iväg pucken snabbare, och spelar med större marginaler. En förutsättning för detta är givetvis att våra forwards åker och rör sig rätt. 

När det gäller spelet i offensiv zon, powerplay, finns inte så mycket att säga. Där är Nick oftast briljant. Det enda jag saknar där är att han laddar på med lite mer skott!


Min summering och önskan om Nick´s spel:
Defensivt:
- Större marginaler i egen zon
- Snabbare uppspel
- Mer fart

Offensivt:
- Mer slagskott!

Allmänt:
- Mer kyla

Kommer Nick igång med sitt spel på samma sätt som han spelade i KHK förra säsongen blir det många högtidsstunder för oss supportrar.

-------------------

Uppdaterat:
PS! Har tagit bort ett stycke ur texten där jag påstod att +/- statistiken påverkas av spelet i boxplay. Detta var helt på tok. Rätt ska vara rätt. Det finns dock ett undantag. Det är när det laget med minst spelare på isen gör mål.

"Gjorda mål för ett lag som spelar med fler man på banan, i powerplay, räknas inte in i statistiken. Motsvarande räknas gjorda mål mot ett lag som är i numerärt underläge, boxplay, inte med. Gjorda mål för ett lag som är i numerärt underläge, ett så kallad "shorthanded"-mål, räknas dock med, liksom för spelare i laget som var numerärt fler" (Källa