Tre poäng..

Det var Fagervall-hockey mot SSK!

Så jädra gött,så efterlängtat, så viktigt!

Ungefär så vill jag sammanfatta gårdagens match mot SSK. Inför matchen hade jag lyft fram några punkter där jag ville se förbättringar. Hur blev det med det?

1. Målvaktsspelet

- Här har tränarna något att fundera på. Jonas Fransson magra insats senast mot BIK Karlskoga. Var det ett resultat av bristande defensiv eller svagt målvaktsspel. Hur resonerar man? Ska man låta Fransson fortsätta och förlita sig på att backar och forwards hittar tillbaka till rätt positioner i det defensiva spelet? Det är allom bekant att en målvakt är bra när defensiven i övrigt fungerar. Lite som i handboll. Ett viktigt samspel mellan utespelare och målvakt.

Franssons statistik: 90.89% (8) 18 matcher

Bjurös statistik: 90.00%  4 matcher

Facit: Jonatan Bjurö klev in i kassen och med fenomenalt understöd av övriga spelare gjorde han en mycket stabil insats. Nu gav spelarna varandra understöd hela tiden i egen zon och SSK hade förtvivlat svårt att leta sig fram till bra avslutslägen. 

- Så ska det se ut!

---------------------------

2. Backspelet

- Nej, det såg inte bra ut senast mot BIK Karlskoga. Vad det berodde på är jag inte man att avgöra. Men rent allmänt såg det lite valhänt och tveksamt ut på en del händer och fötter. Är det forwards som inte gör sitt som skapar denna känsla av tveksamhet? Här måste det upp ett par snäpp för flera av våra backar. Kanske läge att förenkla. Sarg ut? Visst, det ser inte roligt ut alla gånger, men hellre det än att vi fastnar i egen zon. Dessutom önskar man verkligen att våra backar ges möjlighet att hitta forwards med ett snabbt förstapass. På bortaplan är allt tillåtet för att freda egna målet. Skit i finesserna och skicka trissan.

Facit: Ok, det fanns små skönhetsfel även i denna match, men, oj vilken skillnad mot när vi mötte BIK Karlskoga. Väldigt ofta lyckades backarna lirka loss pucken så vi kunde spela oss ur egen zon på ett snyggt och bekvämt sätt. När SSK satte som mest press, ja, då spelade backarna oftast väldigt enkelt. Sarg ut!

- Så ska det se ut!

---------------------------

3. Spelet fem mot fem

- Nej, jag anser inte att Martin Filander fått riktig ordning på vårt spel fem mot fem på isen. Om detta sedan beror på spelarnas oförmågor eller annat är inte lätt att veta. Men vi har generellt svårt att skapa riktigt bra offensivt tryck i denna spelform. Med detta menas att vi inte tillräckligt ofta kommer till bra avslutslägen. Här tror jag det handlar om att spelarna måste bli duktigare på att ge varandra rätt understöd. Att man agerar tillsammans i sina aktioner på isen. Framför allt gör vi alldeles för lite mål i denna spelform. 

Facit: Bra bortaspel. Avvaktande för att slå om till snabba spelvändningar. Vi lyckades skapa en hel del riktigt bra chanser trots korta anfall. Fokus denna gång var att inte tappa folk offensivt. Fungerade utmärkt hela matchen. 

- Så ska det se ut!

---------------------------

4. Boxplay

- Jag sitter med andan i halsen varje gång vi utövar denna spelform denna säsong. Ok, det är inte alls uselt, men samtidigt inte alls så utstuderat välorganiserat som förra säsongen. Är det månne de större zonerna som ställer till det här? 

Facit: Stabilt! SSK hade tre powerplay utan att kunna hota ordentligt. Tryggt och enkelt spel av alla. Jonte Berg som vanligt oerhört nyttig i denna spelform. 

- Så ska det se ut!

---------------------------

5. Powerplay

- Vår förstauppställningen är bra. Mycket bra. Jag önskar bara att vi vågar ta fler avslut från backposition. Inte bara Williams kan skjuta från blå. Problemet är inte vår förstauppställning. Det är istället när pp2 kommer in. De har ofta svårt att överhuvudtaget komma in i anfallszon och sätta upp spelet. Hur kan man lösa detta? Vi behöver en andraformation i pp som kan komma in och sätta tryck. Kan man tänka sig att låta Robin Jacobsson och Johan Jonsson spela i pp2? Båda har tillräckliga skills för att kunna hantera detta. Sedan  komplettera  med Fredda Johansson, Broc Montpetit och Mikael Frycklund. 

Facit: Vi fick ett(1) läge för powerplay. Vårt pp2 fick börja. Överraskade med att sätta upp riktigt bra spel. Såg bestämt och distinkt ut. Överraskande bra med tanke på tidigare uppträdanden. 

- Så ska det se ut!

---------------------------

6. Målskyttet

- Det är då själva den. När Mikael Frycklund gör mål gör ingen annan mål. När Fredrik Johansson gör mål, ja då gör ingen annan mål. När Dustin Johner gör mål, ja, då gör ingen annan mål, osv. Det verkar vara en förbannelse detta. Vi har många spelare som borde kunna göra mål, i samma match! Men det verkar som förgjort. Och vad har hänt med Jeremy Williams målskytte? För att inte tala om "stackars" Broc Montpetit som i match efter match skapar lägen utan att få in pucken. Den dagen det lossnar i målskyttet kommer segrar att radas upp. Och då har jag inte ens nämnt Mathias Bromé som lyckas bränna ett jätteläge i varje match, typ! Är det en förbannelse? 

Facit: Tre olika målskyttar i samma match. Kors i taket! Jeremy Williams, Nick Angell och Linus Svedlund. Dessutom var Mathias Bromé delaktig i vårt viktiga 2-1 mål. Linus hängde 3-1 i tom kasse. 

- Så ska det se ut!

Är det inte förbaskat konstigt att ett lag, från match till annan, kan byta skepnad så totalt som vårt kära Gulsvart. Mot BIK Karlskoga var den dominerande bilden av vårt försvarsspel - förvirring och desorientering. Mot SSK var det fokus och total kontroll. Förklara det, den som kan?

Att det finns en ruskigt bra offensiv spets i laget är inget nytt. När vi spelade som vi gjorde igår framkom det med all tydlighet. Till skillnad mot SSK behövde vi inte många sekunder på oss i anfallszon för att skapa ett farligt avslutsläge. Tydligen är vi betydligt bättre på "snabba anfall" än "uppställda". Förklaringen är iofs ganska enkel. Vid snabba omställningar hinner inte motståndarna organisera sig. Det finns utrymme för att komma till avslut. Vid uppställda, längre anfall, hinner motståndarna gruppera sig i en försvarsbox och stänger då till alla ytor.

Är vägen till framgång på hemmaplan att spela bortaspel? Låta motståndarna äga mer puck för att istället fokusera på omställningsspel? Köra Drillo-fotboll, helt enkelt!

För er som är för unga, eller som glömt bort, kommer här en förklaring:

"Drillos filosofi som fotbollstränare har varit omdebatterad, både i Norge och i utlandet. Spelstilen går ut på zonförsvar, låg press och snabba spelvändningar. Speciellt känd blev han för den så kallade "Flopassningen". Den gick i sin enkelhet ut på att försvarsspelarna skulle slå långa bollar över mittfältet till en luftstark forward (som ofta var Jostein Flo, därav namnet), som skulle nicka bollen tillbaka till andra offensiva spelare som snabbt skulle komma till avslut mot mål. Kritikerna menade att denna form av fotboll var destruktiv och tråkig, men Drillos resultat visade att även en liten fotbollsnation som Norge med korrekt strategi kunde hävda sig internationellt" [Källa]

Bloggens tre Gurkor:

- Nick Angell, som äntligen spelade så balanserat både defensivt och offensivt som vi förväntat oss!

- Per Helmersson, som visade att han visst är en back att räkna med.
- Robin Jacobsson, som allt mer börjar se ut som den backförstärkning vi önskade oss!

Bloggens Gurkburk:
- Johan Jonsson, bara för att han hela tiden håller en bra nivå, i match efter match. Nu fattas bara att han får lite mer offensiva uppdrag.

Hoppsan! Det blev fyra backar, men, vad gör det en dag som denna då defensiven blev vårt vinnande vapen!