Många tankar...

Saknar en buffel i laget...

I kväll spelar vi en ny match. Ännu en match av "vinna eller försvinna" karaktär. I stort sett alla matcher vi kommer spela resten av denna erbarmliga höst kommer inneha samma status. Snacka om press på laget, spelarna, tränarna, föreningen. Det gäller att börja vinna, nu, och helst varje gång, under en period framåt. Våra marginaler har krympt överraskande fort. Vi har redan samlat på oss alldeles för många förluster. 

Den stora frågan är hur vi ska ställa oss till lagets målsättning? Hur hanterar tränare detta internt? Här gäller att rekonstruera, planera, rita nytt. Spelarna behöver nu enas om en mer kortsiktig målbild. Så kortsiktig att den kan brytas ned till perioder, rent av byten. Sedan bygga därifrån.

- Gör att första bra byte!

- Gör ett andra byte som är minst lika bra!

- Upprepa på samma sätt varje byte"

-  Gör en bra förstaperiod!

etc...

- Vinn en match!

- Ta med känslan av seger!

- Försök vinna nästa match, byte för byte, period för period...

etc....

Det som känns viktigast för mig är att spelarna nu får tydliga direktiv, en tydlig gameplan, som de slaviskt följer. Utan undantag. När en seger äntligen är bärgad kan man justera planen en aning. Min subjektiva uppfattning är att tränarna inte lyckats förmedla till spelarna hur det ska agera på isen.


Under den senaste tiden har jag haft förmånen att diskutera vårt lags kräftgång med flera personer som har mycket lång erfarenhet av att både leda, coacha och träna lag på elitnivå. Deras dom över lagets sätt att agera är ungefär densamma som min egen. De har på olika sätt förklarat för mig varför det blir så fel. De har även visat på hur man bör agera, spela, rent taktiskt för att skapa en förändring. När jag tar del av all deras visdom, all detaljkunskap om spelet ishockey, ställer jag mig osökt frågan om våra tränare besitter det taktiska kunnandet för att leda laget på rätt köl. Jag ställer mig tvivlande. Var för sig besitter vår tränartrojka en massa erfarenhet av att spela ishockey. Inte tu tal om det. Däremot finns det bekymmersamt lite erfarenhet av att leda ett seniorlag på elitnivå.

Kanske var jag, och många med mig, alldeles för godtrogna och naiva, när tränartrojkan presenterades. Kanske tänkte fler som jag att med så många rutinerade, etablerade, spelare i laget skulle det nog lösa sig oavsett tränarnas prestation.

I mina ögon är det nu alldeles uppenbart att spelare, oavsett dignitet, behöver tydlighet. De måste förstå vad som förväntas av dem, vad deras uppgift på isen är, och fås att följa en tänkt spelplan. Börjar de mer etablerade spelarna tumma på gemensamma instruktioner som gäller för kollektivet är snart den sportsliga misären ett faktum. Något som vi upplever just idag.

Min förhoppning står nu till att styrelsen gör en rockad i tränarleden. Någon med betydligt mer auktoritet måste komma in i båset och peka med hela handen, Skapa tydlighet. Styra upp. Som jag ser det den enda vettiga lösningen på vårt akuta ledarskapsproblem.

Nu väntar match mot Björklöven och om inte Mathias Bromé får chansen att spela ikväll ser jag det som rent tjänstefel. Släng gärna in Mastomäki och Lantos i någon annan formation. Nu jävlars måste det börja jobbas. Unga spelare har en benägenhet att göra just detta. "-Kul att få chansen, nu kör vi!"


Jag är hoppfull och tror på seger!