29 oktober 2014

Detta sved...

Tillfälligt under isen...



Oskarshamn - Västerås 4-1
Oskarshamn fick matchen precis dit de ville trots att de inte alls fick den start på matchen som de önskade sig! Ungefär så kanske man man uttrycka sig. Det var nämligen Västerås som tog tag i taktpinnen och bestämde skeendet på isen de första sju-åtta minuterna av första perioden. IKO stod mest på hälarna och hade fasligt svårt att få igång ett eget offensivt spel. Trots flera bra chanser och ett powerplay lyckades Gulsvart inte spräcka målnollan och det skulle straffa sig. Jonte Berg drar väldigt oturligt på sig en utvisning och på den kan IKO ta ledningen. En mål som får tillskrivas Fru Fortuna. Arsi Pispanen försöker nå en medspelare på bortre stolpen men detta lyckas inte alls. Istället får vår egen back, Robin Jacobsson, träff på pucken och styr den elegant i mål förbi en helt överspelad Johan Fransson.

Jaha! tänkte jag spontant. De ska bli en sådan här match, igen, mot Oskarshamn på bortaplan. Man har varit med förr och vet vad som kan hända när IKO får första målet. Och jag hann knappt tänka tanken färdigt innan det var färdigt igen! Morten Poulsen tog saken i egna händer. Trampar in med trissan mot våra backar som väljer att backa hem, och backa hem, och till slut står de nästan i knä på Jonas Fransson. Då knäppte Morten iväg ett skott som letade sig in vid Franssons vänstra stolpe. Ett skott som inte såg speciellt otagbart ut. Lite repris på det mål som Malmö gjorde mot oss i sudden på bortaplan. Inom loppet av 36 sekunder gör IKO två mål och detta utan att behöva anstränga sig nämnvärt. 

Utan att vara speciellt enögd så speglade inte 2-0 till IKO skeendet på isen efter första perioden. 

Den andra perioden var mest en lång väntan på att Gulsvart skulle reducera och kvittera. Så var känslan. Detta tack vare flera chanser att spela i spelformen powerplay. Vid inte mindre än fem tillfällen fick Gulsvart chansen att komma ifatt målmässigt. Men denna dag var det som förgjort. Sköt vi inte på täckande spelare så sköt vi över eller utanför. Och när vi väl träffade mål stod den alldeles förträfflige hemmamålvakten Gasper Kroselj i vägen. Den andra perioden förblev mållös och känslan av otillräcklighet började lysa sig starkare. IKO hade ett fåtal anfall under den andra perioden men slet desto mer berömvärt i sitt boxplayspel. Skotten vann Gulsvart med 16-5. En klen tröst!

Den sista perioden började med lite klang och jubel för oss Västeråsare. I ett powerplay lyckades vi äntligen göra mål. Dustin Johner höll sig framme och styrde in pucken på pass av Jeremy Williams. Nu var det match igen. på riktigt. Nu hade Gulsvart äntligen fått hål på hemmamålvakten och en riktig anstormning var att vänta för att nå kvittering. Och anstormning blev det. Fast åt fel håll. Inom loppet av halvannan minut lyckades Mikael Fryklund och Stefan Gråhns med konststycket att tappa puck på fel ställe vilket  till slut mynnade ut i att en totalt tröttkörd Robin Jacobsson tappade pucken bakom eget mål. Trissan hittade ut till David Rodman som kunde skrinna fram och fippla in den, återigen(!), vid Fransson vänstra stolpe. 

Man pratar mycket om noggrannheten vid alla linjer. Om Fryklund lyckats lägga ned pucken djupt i anfallszon, så hade Robin Jacobsson i lugn och ro kunnat ta sitt byte. Nu kom pucken istället snabbt tillbaka och han fick stanna kvar på isen. När han sedan såg att Stefan Gråhns var på väg att transportera ut pucken försökte Robin ta byte. Men, se på fan! Gråhns tappade pucken vid egen blå linje och återigen kom trissan i retur. Vid det laget hade den gode Robin troligen mjölksyra upp till ögonbrynen och blev ett lätt offer för nyinsatta och aggressiva IKO-forwards(så uppfattade jag det hela).

Man vill inte gärna strö salt i såren en dag som denna men, vad fan:
- 0-1 gör vi självmål!
- 0-2 backar vi hem och låter ensam motståndaren komma till skott på tok för enkelt!
-1-3 har vi kontroll på pucken men lyckas två gånger om ta felbeslut som försatte vår back i en alldeles för svår situation med baklängesmål som följd!

- Utan att överdriva vill jag påstå att Gulsvart blev väldigt hårt straffade denna kväll för sina misstag!

Trots dessa faiblesser i spelet tycker jag ändå att Gulsvart gjorde en i  många stycken alldeles utmärkt bortamatch. Offensivt såg det riktigt bra ut. Förutom avsluten då, förstås. Vi skapade chanser i parti och minut och med lite bättre kvalitet på avsluten hade vi vunnit denna match. För några omgångar sedan förlorade vi matcher och spelet lyste med sin frånvaro. Så är inte fallet just nu. Spelet finns där. Linjerna också. Tanken likaså. Tar vi med oss samma spel till hemmamatchen mot Timrå men spetsar till avsluten så vinner vi utan tvekan. 

Oskarshamns spel byggde väldigt mycket på omställningar. De hade rysligt svårt att skapa några längre anfall. Istället roade de sig med att hugga när vi sänkte garden. De väntade in en dålig passning för att sticka fram i en snabb attack. Deras 3-1 mål var ett typexempel på detta. Plötsligt klev de fram ordentligt och lyckades utnyttja Gulsvarts misstag till egen fördel. Ibland behövs det inte mer för att vinna matcher. Evan McGrath fick två fina möjligheter under matchen att sänka sitt gamla lag men missade. Närmast var ett skott i ribban. 

Rättvisa finns det sällan inom idrott. I ishockey gäller det att göra flest mål. Denna gång gjorde Oskarshamn flest mål och vann matchen. De var effektivare än oss framåt, spelade bättre defensivt, och hade den bättre målvakten. De gjorde helt enkelt inga synbara misstag och belönades därefter.

För Gulsvart gäller det att snabbt glömma och gå vidare. Slipa om skridskorna och ta sig an nästa uppgift. 

Väl mött i ABB Arena!









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar