26 oktober 2014

Att så ett frö...

Vi klättrar mot SHL!


När vinden vänder gäller det att rigga rätt. Vinden vände för oss i bortamatchen mot Björklöven. En efterlängtad seger efter sju svåra sorger och mycken tandagnisslan. Efter den matchen tillkom en ingrediens i truppen som saknats en tid. En efterlängtad skön känsla där spelarna lämnat demonerna i omklädningsrummet. Det var varken en lätt eller en given seger men en seger. En seger över sig själva, över motståndarna, över alla belackare. En seger som gav laget möjlighet att unisont knyta näven och ropa "vi kan". Någonstans där och då såddes ett frö..

Till bortamatchen mot Vita Hästen hade detta frö grott sig starkare och spelarna gick ut "som ett nytt lag" med den självklara känslan av att de skulle vinna. Och vann gjorde de. Inte utan besvär, men ändå med både ackuratess och marginal. Och fröet fortsatte att gro...

Att vinna en match är bra. Att vinna två i rad är bättre. Att vinna en tredje raka svårare. Speciellt i årets Hockeyallsvenska där lagen är så tajta. Där det mest handlar om dagsform. Bäst för dagen vinner. 

Det var därför med stor spänning hur laget skulle agera på hemmais mot SSK. Nu skulle laget möta upp inför sin hemmapublik efter två raka segrar på bortaplan. Hur skulle spelarna reagera nu när det var upp till bevis? Skulle den groende självkänslan, det stärka självförtroendet, den vinnande trenden hålla i sig eller var det dags för en "obligatorisk" genomklappning? Fram till nu hade vi inte imponerat på hemmais.

Matchen mot SSK visade dock upp ett ansikte som snabbt gjorde mig både varm i kroppen och lugn i sinnet. Gulsvart gick ut och "bara körde över" sin motståndare i två perioder för att sedan defilera hem matchen i den tredje. Känslan fanns kvar inom truppen. Spelarna red vidare på den mentala framgångsvåg man själva byggt upp. Det var en fröjd att följa matchen från start till mål. En förhållandevis enkel seger. Och fröet fortsatte att gro...

Näste utmaning på schemat var så Asplöven i Haparanda. Ett lag som överraskat stort och ståtade som serieledare. Ett lag som alltid är svårt att komma till tals med. Speciellt i deras egen lilla hemmahall. Hur skulle laget hantera denna utmaning? Var spelarna lite lagom nöjda nu, lite för mycket tillfreds, efter tre raka segrar? Var man fortsatt beredda att göra jobbet? Ville man fortsatt sticka in näsan i skiten? 

Efter fem minuter av matchen mot Asplöven hade Gulsvart markerat agendan för kvällen. De ville vinna. Så enkelt var det. De "bara körde på" som den naturligaste sak i världen. Den första perioden slutade visserligen oavgjort, 2-2, men spelet över hela isen dominerades av Gulsvart. I den andra perioden gjorde man ett ryck, ett segerryck, och sedan defilerade man hem matchen. Och fröet bara fortsätter gro..


Att försöka begripa sig på vad som händer i ett kollektiv som en spelartrupp är svårt. En mängd olika spelare, spelartyper, personligheter, med olika erfarenheter. Alla med sin förmågor och tillkortakommanden. Plötsligt händer DET. Plötsligt förvandlas dessa spelare till en fungerande enhet. Från en match till en annan sitter passet på bladet, pucken studsar in, åkvägar synkar. Och fröet bara växer och gror...


Nu handlar det mycket om att vårda denna framgång på bästa sätt. Att tillföra precis lagom dos näring. Att vara ödmjuk i denna stund av sportslig framgång. Vi vill alla se hur detta lilla frö växer ut och upp och blir den planta som hjälper oss i klättringen mot toppen..

Ha det!







2 kommentarer: