Så blev det inte riktigt som man tänkt sig i premiären mot Vita Hästen. De farhågor om lagets inkompetens som dryftats innan match besannades till viss del. Enkelt uttryckt hade vi förbaskat svårt att göra mål. Däremot var vi duktigare på att släppa in puckar i egen kasse. Lite som det sett ut under försäsongen. Hur ska man då försöka utvärdera gårdagens förlust. Inte helt lätt. Rent av ganska svårt.
Sett till spelet på isen, puckinnehavet, skott på mål, chanser som skapades, skulle vi naturligtvis ha vunnit denna match. Men nu är inte lagidrott alltid så logiskt. Ibland går det inte som man vill. För ville, det ville man. Upplevde inte att någon formation, eller spelare, maskade med det arbete som förväntades.
Efter en förlust är det alltid bekvämt att kunna lyfta fram en eller annan drummel till spelare som ställt till det för laget i övrigt. En syndabock, helt enkelt. Det är rätt populärt och praktiskt. Då slipper man analysera djupare. I gårdagens match har i alla fall jag svårt att hitta någon spelare som uppfyller epitetet "syndabock".
Ser man till vårt försvarsspel så fungerade det rätt klanderfritt i spelet fem mot fem. Väldigt få misstag som jag kunde se. Våra backar var oftast först in i situationerna och kunde relativt enkelt avvärja Hästens ambitioner att skapa farligheter i vår zon. Även forwards hemjobb höll en bra nivå. Så det var inte där det felade, defensivt. Ingen försvarskollaps med andra ord.
Offensivt visade laget, speciellt under andra perioden, upp en helt nu dimension i det offensiva spelet. Förra säsongen vande vi oss vid väldigt korta anfall och ständiga spelvändningar mot eget mål. Vi hade aldrig riktigt förmågan att bita oss fast och sätta upp riktigt tryck mot motståndarkassen. Oftast var det vi själva som stod under tryck i egen zon, om jag ska vara ärlig. Genom att erövra puck i egen zon och skapa snabba spelvändningar vann vi många matcher och poäng förra säsongen.
I gårdagens match visade laget, som sagt, helt andra intentioner. Hästen hamnade ständigt under hårt tryck i egen zon och fick roa sig med att försöka baxa ut trissan ur zon och åka och byta. Något som de gjorde väldigt bra. Deras spelplan var lika enkel som funktionell. De backade hem, ställde upp, och vänta på lite puckdräll från vår sida. Då högg de. Och lyckades förträffligt.
Hästens 1-0 av Daniel Åshberg var ett typexempel på detta. Ett litet slarvigt nedlägg stoppades upp och blev till en perfekt spelvändning för Hästen som därmed stänkte in första målet i matchen. Lite ironi att de gjorde som vi gjorde - förra säsongen.
När vi trodde att en kvittering hängde i luften lyckades Evan McGrath dra på sig en utvisning: Goaltender interference! En något märkligt situation där domaren bedömde att McGrath varit allt för närgången. Självklart passade Hästen på att singla in en puck från blå som gav 2-0. Inget märkvärdigt pp men ett skott som letade sig in. Svårare behöver det inte vara.
Andra perioden var inte speciellt gammal då Mikael Fryklund, med visst bravur, lirkade sig fram till ett läge och hängde reduceringen till 1-2. Stort jubel i ABB Arena och en vändning av matchen vädrades av besökarna på plats. Åtminstone av merparten som höll på hemmalaget. Resterande tid av denna period spenderas till allra största delen i Hästens försvarszon. Puckinnehavet slutade med 68% i Gulsvart favör. Skotten vanns med 16-4.
Tredje perioden började på bästa sätt för oss genom att Hästen klantade till det med för många spelare på isen. Dock fick vi inte ordning på varken puck, klubbor, armar eller ben. Man kan kort säga att det var ett genomsnittligt uselt pp. Belöningen kom dock några minuter senare då Broc Montpetit förtjänstfullt höll sig framme och styrde in ett backskott till 2-2. Minuten senare drog Hästen på sig en utvisning och denna gång fick vi ordentligt tryck mot Axel Brage i Hästenmålet. Jag räknade till tre lägen där jag trodde pucken skulle hitta in i maskorna. Men, icke. Ett ben, en tåspets, ett klubbskaft, var ständigt i vägen.
Som lök på laxen drog vi på oss en utvisning i ivern att återvinna puck i anfallszon. Självklart ställde Hästen upp och gjorde mål i pp. Ett pp som inte på något sätt imponerade spelmässigt. Sanningen är att Hästen hade fasligt svårt att etablera tryck. Men, när det återstod endast någon sekund av utvisningen fick man upp pucken till en back, Riley Armstrong, som "blundade och sköt". Puckuslingen smet försmädligt in under armen(!) på en lite olycklig Jonas Fransson. 2-3 på tavlan och mörkret lägrade sig i alla supportrars sinnen.
Vi bjöds en chans att komma tillbaka då Marcus Eriksson i Hästen drog på sig en tvåa för hooking. Dock fick vi aldrig riktigt ordning på vårt pp - denna gång heller - och chansen försvann som en avlöning i december. Istället kunde Hästen minuten efter, för första gången i matchen, etablera lite tryck i vår zon i spelet fem mot fem. Och, se på fan, puck upp till back, och 2-4! Ett segerrecept för Hästen i denna match. Denna gång var det Viktor Amnér som blundade och sköt. Självklart skulle Hästen även erbjudas möjligheten att hänga ännu en kasse. Utan målvakt i buren kom 2-5 och ridån, som sedan länge gått ned, fullständigt rasade ned i skallen på oss supportrar. Vilket mörker!
Summering:
Hur ska man då försöka summera vår insats? Tja, rätt bra, om jag får säga det själv! Detta kan låta aningen märkligt efter att vi förnedrats(!) av en nykomling på hemmais. Men, jag vidhåller detta. Må jag vara naiv, enögd, och inskränkt, men vi spelade stundtals riktigt bra - ishockey! Problemet var att vi inte kunde förvalta våra chanser. Då blir det inte så bra, ser ni.
Mathias Bromé som spelade tillsammans med Matt Fornataro och Evan McGrath gjorde i mina ögon kanske den bästa insatsen hittills i A-laget. Hade han fått sätta sitt friläge i andra perioden kunde matchen fått en helt annan utgång.
Fjärdelinan med Linus Svedlund, Christoper Mastomäki och Robert Lantosi överraskade med bra tryck i åkning och skapade flera chanser offensivt. Här har vi en fjärdelina som skiljer sig avsevärt mot tidigare säsonger. Unga, äregiriga, spelare som bara kör. Perfekt, banne mig.
Alla backar, inklusive Per Helmersson, gjorde en i det närmaste felfri insats defensivt. Målen tillkom inte efter slarv i egen zon eller pga att backar inte fick undan returer eller spelare framför mål. Puckarna gick, som sagt, rakt igenom på ett närmast obehagligt sätt.
Ska jag klanka på något, eller någon, så får det bli på vår förstaformation. Den hade problem med det mesta. De hade väldigt svårt att få fäste i anfallszon, stod för onödigt puckdräll, och fick ofta spelvändningar mot sig. Conny Strömberg hann med att lägga fram åtminstone två fina mackor till sina kedjekamrater, men var i övrigt aningen anonym. Åtminstone i spelet fem mot fem. Får vi fart på denna formation, då jäklar i min låda..
En annan sak jag, med visst fog, kan ondgöra mig över är vårt powerplay i matchen. Där kan jag, och alla andra supportrar, kräva mer, mycket mer.
Sist, men inte minst, så vore det tillfredsställande om spelarna fortsättningsvis vågar skjuta lite oftare!
Så hur avslutar jag då detta inlägg på ett hedervärt sätt?
- Vi gjorde i stora delar en helt ok insats.
- Vi brast i powerplay och var inte på tårna i boxplay.
- Vi höll i, och höll i, när vi kunde skickat trissan mot mål.
- Fransson var inte så tät som han brukar vara!
Hästen då? Tja, svårt att bedöma efter endast en match men de höll sig skickligt till sin spelplan. Backade av, backade hem, ställde upp, och spelade ekonomiskt. De vägrade forechecka(för att undvika att tappa spelare) och de undvek att överbelasta i egen zon(riskera att tappa markering). De spelade helt enkelt smart och efter sina förutsättningar. Dessutom hade de en målvakt, Axel Brage, som för dagen hade det flyt som behövdes. Offensivt fick de bara visa upp sig glimtvis men i laget ryms det flera puckskickliga spelare. Något de visade i slutet av tredje perioden då de spelade sig fram till 4-2. Hästen kommer säkerligen ge många lag en match i årets allsvenska. Frågan är bara hur långt det bär, Hur många omgångar de orkar ligga på maxprestation. För så blir det. Hästen måste sannolikt prestera på max i varje omgång för att ha minsta chans att hävda sig.
Tack för mig, och nu krossar vi SSK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar