16 april 2014

Tänker, tankar och funderar..

Den nakna sanningen!


- Jahapp, så var den sagan slut! Säsongen blåste förbi och blåste oss på konfekten. Bäst när det gällde gällde inte oss denna gång heller. Har valt att inte skriva så mycket, än så länge, om säsongen som gick. För många intryck att summera. Behövs tid att sortera, analysera, reflektera. När man får lite distans till det som hände så ser man lite klarare. När besvikelsen lagt sig kan man börja sortera alla olika intryck och avtryck. 

Jag inser nu att jag ganska tidigt såg var denna säsong skulle ta vägen. Genom mina inlägg, denna säsong, fanns det en röd tråd. En röd tråd som på olika sätt, och vid olika tidpunkter, lyfte fram en problembild. Ibland var den mer synlig ibland mindre. Men den fanns där, hela tiden. Som ett litet irriterande skavsår på hälen under en långpromenad. Gjorde sig ständigt påmint men man förträngde för att uthärda och ta sig igenom promenaden, eller säsongen.  Den röda tråden var naturligtvis vår avsaknad av ett fungerande offensivt spel!

Lagets styrka denna säsong var att spela strikt defensivt. Spelet utan puck var överlag bra från första nedsläpp. Speciellt i egen zon. Där bjöd vi inte våra motståndare särskilt mycket. Vi har stängt till, skärmat av, boxat ut, och gett fantastiskt stöd till vår målvakt Jonas Fransson. Fick vi dessutom första målet, genom en effektiv spelvändning, då var vi närmast oslagbara. I takt med att våra motståndare ökade trycket mot vårt mål, blev ivrigare, kom även de misstag som vi kunde omsätta till egna offensiva utflykter. Många gånger var vi dödligt effektiva när chanser dök upp.

- Det var inte vackert, inte underhållande, men det gav utdelning i vinster och många härliga poäng.

Kanske mycket därför den kritik som låg och malde under ytan från mig, och många andra supportrar, aldrig riktigt fick fäste. Hur skulle man kunna kritisera ett lag, och en spelmodell, som bevisligen fungerade? Under säsongen hade vi egentligen ingen riktigt formsvacka. Vi låg i toppen av tabellen i stort sett hela grundserien. Emellanåt radade vi upp segrar. Vi var närmast oslagbara. Och trots det, trots vår fina tabellplacering, gnagde en oro bland många supportrar. Den fråga många ställde sig var hela tiden när det offensiva spelet skulle lossna, blomma ut?

Jag personligen tror att vår säsong avgjordes långt före kvalserien började. Närmare bestämt i omgång 48. Då mötte vi Malmö hemma i ABB Arena. En ren seriefinal. Jag anser fortfarande att detta är den bästa match som spelats i ABB Arean denna säsong. En match som tyvärr skördade sina offer. Inte nog med att vi fick stryk. Vi fick även inte mindre än tre spelare skadade under matchen samt Viktor Mårtensson utvisad och sedermera avstängd. Värst drabbad blev Jeremy Williams. En konstig vridning vid sargkanten där "något" gick sönder i hans knä(!).


Efter denna match följde en turbulent tid. Plötsligt landades flera spelare som skulle in i truppen. Det skulle breddas. Evan McGrath, Thomas Hyka, Johan Jonsson stod plötsligt på lönelistan.  McGrath som inte spelat en tävlingsmatch på nära två månader skulle nu få en central roll i laget. Detta utan att spela en enda match innan kvalserien började!

Omg 49 Oskarshamn - Västerås 2-1
Omg 50 Västerås - Mora 0-3
Omg 51 SSK - Västerås 2-1
Omg 52 Västerås - Almtuna 5-1

Våra första tre matcher efter förlusten mot Malmö var minst sagt bedrövliga insatser. Det var som om luften gått ur laget - fullständigt. I hemmamatchen mot Mora, som vi var tvungna att vinna för att säkra vår direktplats underpresterade hela laget å det grövsta. Inget fungerade! Som tur var för oss fick vi hjälp av Malmö. De bara öste på och vann serien före oss. Helt välförtjänt. 

- Jag fick otrolig dåliga vibbar när laget plötsligt föll igenom efter förlusten mot Malmö. Något som jag upplyste den som ville höra på det örat!



Nåja, nu har jag börjat skriva och kommer fortsätta. Det finns mycket att fundera kring. Om detta återkommer jag...






1 kommentar:

  1. Bra Gurkolle, ser fram emot fortsättningen, men håller med helt och hållet. Jag tycker orsakerna ligger i backarnas bristande offensiva förmåga, men också tränarens modell och direktiv. Ser fram emot att VIK landar några offensiva backar, plus någon stor stark back likt Warg förra säsongen och att vi får en tränare som sätter uppspel och spelvändningar i laget så att de kan göra det i sömnen.

    SvaraRadera