Det var som fan... Viktor till Leksand!

Bilden lånad som synes...
(återlämnas mot beskrivning)

Idag möttes jag av ett besked som ställde det mesta på ända. En älskad och mycket uppskattade spelare lämnar Gulsvart efter fyra säsonger. En spelare som vunnit mången supporters hjärta och uppskattning. En spelare som väckt känslor långt utöver det vanliga. En spelare som i varje byte, varje match, alltid gjort sitt bästa för laget. Den jag talar om är självklart allas vår Viktor Mårtensson. Nu lämnar han oss för att spela för Leksand! Den såg inte jag komma. Oväntat, är ordet. Av alla lag i hela detta avlånga land kommer han nu fortsättningsvis representera Leksand. Jag tror jag dånar...

Ska man nu slita sitt hår av grämelse, riva sina matchtröjor av frustration, storma VIK:s kansli och begära ett huvud på fat? Nä, det tycker jag inte. Faktum är att jag har full förståelse till att Viktor Mårtensson tar denna chans som nu dyker upp. Och varför jag tycker så ska jag förklara i ett längre inlägg under morgondagen...

Så får det bli...

För övrigt höll jag på att kräkas upp pizzan under kvällen. När Rickard Wallin snubblade in segerpucken för sitt Färjestad var det nära att jag vomerade rakt ut på parketten. Sicken en, va? Allt sedan jag såg Färjestad vinna en final över Djurgården, för en herrans massa år sedan, mår jag lika fysiskt illa varje gång de når en final. Då myntades ett klassiskt uttryck som beskrev deras sätt att spela ishockey. "Ryggsäckshockey", var omdömet. Genom att hålla i, hålla fast, haka och slå, lyckades FBK trasa sönder allt spel för motståndaren och vinna sina matcher. Sånt sitter i. Länge. Nu blir det ännu en final där lirare från Norr får möta Ryggsäckarna från Värmland. Elegans ställs mot transpiration, Finess mot Libress, typ!