Draftade

- Honom vill vi ha!

 Så har den årliga draften i NHL återigen genomförts. Ett gäng lyckliga(!) unga hockeyspelare har fått kvitto på att de är eftertraktade, att de har ett marknadsvärde, och att de med lite tur kan gå en ljus(rik) framtid till mötes som välbetald ishockeyspelare i världens bästa hockeyliga. Denna gång blev det stor utdelningen för svensk ishockey. Hela tjugoåtta(28) unga svenska spelare är nu tingade av olika klubbar over there. Grattis till Svensk ishockey kanske man ska säga. Men det finns en del smolk i denna glädjebägare ty detta innebär att svensk ishockey inom de närmsta två åren kommer utarmas på tjugoåtta intressanta profiler. Spelare som, om de fortsatt spela i sina moderklubbar, kunde bidragit till både sportsliga och publika framgångar för sina respektive föreningar.

Nu får istället svenska klubbar inrikta sig på att fylla upp luckorna efter dessa talanger med spelare från andra ligor runt om i Europa samt från lägre ligor i USA och Canada. En något märklig rundgång kan man tycka. Med tanke på hur många utövare av juniorishockey det finns i Kanada/USA borde inte behovet av importer vara särskilt stort.

En sak som är märklig med denna draft är just att klubbar kan tinga spelare. Under ett eller två år har en klubb rättigheter till en spelare. Under denna tid följer man spelarens utveckling och om det sedan passar plockas han över för provspel och/eller kontrakt. Är inte detta en form av livegenhet? Hur stor del har spelaren i detta? Till hur stor del tar man hänsyn till den enskilde spelarens önskemål? Är det agenterna som styr? Kan en spelare bryta med den klubb han blivit draftad av? Någon som vet? Inte denna blogg i alla fall.

Däremot tycker jag det system som finns i NHL där de sämsta lagen får välja spelare först är alldeles förträffligt! Det borde snarast införas i svensk ishockey. Då skulle inte de tre fyra lag som "varje år" går till semifinalspel kunna fortsätta dra ifrån övriga klubbar i ES. Istället skulle vi på sikt få en elitserie där allt fler lag kan blanda sig i kampen om de ädla medaljerna. Det skulle med automatik innebära att intresset för ES ökade markant till gagn för alla klubbar. En serie, oavsett sport, mår väldigt bra med ett visst mått av osäkerhet. Som dagens ES ser ut kan man år från år peka ut de lag som slutligen kommer spela semifinal och final - och hur kul är det?

Ur det perspektivet är Allsvenskan i ishockey mycket mer raffinerad och publikvänlig. Här vet man aldrig riktigt säkert vilka lag som kommer flippa eller floppa. Många lag har chansen från start. Elefanter(MIF) kan snubbla och bana väg för betydligt svagare trupper. Så ska en serie vara...

Vatten

Sitter på altanen och lyssnar till regnet som strilar mot plasttaket. Det skänker viss ro. Visst önskar man sig sol och värme i denna tid men ett stilla regn är inte att förakta. Livets kretslopp bygger mycket på tillgång till just vatten. Utan vatten inget liv. Kanske något att ta till sig innan man förbannar de mörka moln som just nu tornar upp sig runt oss alla helgfirande medborgare i vårt avlånga land. Vatten, minsann, är även en förutsättning för det som kommer längre fram. Det många av oss längtar till. Ingen is utan vatten. Se där en långsökt koppling till det regn som just nu faller. Vem vet. Kanske regnet som faller denna dag så småningom omvandlas till den is där våra gulsvarta hjältar ska fira nya triumfer inför en hänförd publik.

På tal om vatten så kanske våra tränare kommer behöva en mycket speciell egenskap för att få rätsida på årets spelartrupp. De kanske behöver förmågan att gå på vatten för att uppnå det vi alla förväntar oss. Men det är å andra sidan inte så svårt som det låter - om man vill. Det gäller bara att välja var, eller när, man går på vattnet. Som bekant är det en aning lättare vintertid..

Valet av Jens Hellgren som andretränare kan bli bra. Lika bra som något annat. Kanske är det bra att det kommer ännu en ledare utifrån. En ledare/tränare som för med sig lite ny tankar och därmed kan inspirera våra spelare ännu lite mer. Under en tid anklagades VIK Hockey för att bara plocka in gamla vänners vänner - typ. En typ av rekrytering som tycktes bygga mer på kompisanda än på kompetens. Det kan man i alla fall inte anklaga föreningen för numera. En Stockholmare och en Norrlänning vid rodret för ett lag i Mälardalen. Det kan bli kanon.

Men nu är det dags igen. Mera mat och mera dryck i goda vänners lag...

Fest!

Finns det något vackrare än en sommaräng?

Bloggen vill bara passa på att önska alla en väldigt trevlig midsommar...

En ledare...

Var finns dagens Göran "Flygis" Sjöberg?

Hur man än vrider och vänder på steken så känns den ännu inte färdiggrillad. Lagbygget saknar en grundbult. En spelare som visar vägen. En klippa att luta sig mot när det stormar. En spelare som bryter isen. Nu kanske jag förringar några spelare i dagens trupp men känslan består. Vi behöver en murbräcka, en karaktärsspelare, som kan gå in och skapa det Boorken kallar momentum. Visst har vi vår V. Mårtensson men han saknar de ledaregenskaper jag efterlyser.

Kanske kan David Lundbohm bli den spelaren. Jag känner viss osäkerhet därvidlag. Är han av rätta virket? Att han kommer bidra och producera många poäng är jag däremot övertygad om men han känns inte som den rätta ledaren för laget. Mer en hårt arbetande spelare som alltid gör jobbet. Och det räcker givetvis långt.

Finns det någon av våra backar som kan kliva fram att ta rollen? Nej, tror inte det. Möjligtvis kan Andreas Lindh fungera som en ledare men då mer i det defensiva arbetet.

Våra nyförvärv Broc Little, Mikael Zettergren och Jonte Berg är inte heller den typ av spelare som jag efterlyser. Deras uppgift kommer istället vara att med fart och fläkt ständigt skapa oro i motståndarförsvaren. De ska göra mål, passa till mål, skapa, skapa och åter skapa. Kan de leva upp till detta är mycket vunnet. Men naturliga ledare för hela laget - nej!

Den enda spelaren i truppen som jag kan tänka mig fungera som ledare, och lite pappa för laget, blir därmed Peter Öberg.  Peter visade under slutdelen av förra säsongen gott gry. Bra fart på rören, fin puckkontroll, bra passningsspel och en strålande attityd. Men ändå. Det fattas något för att han ska vara den perfekta, den optimala, ledaren. Kanske hårdhet. Kanske fysiskt spel. Peter är inte den som söker upp motståndare för att proppa. Inte heller är han den som går in framför motståndarmålet bara för att "jävlas". Inte heller delar han ut tjuvsmällar till höger och vänster.

Så, faktum kvarstår. Lagbygget saknar den ledare, den grundbult, den karaktär, som närmast på egen hand kan vända en match. Snälla Niklas Johansson. Hitta en sådan!

Plötsligt kommer jag att tänka på Göran "Flygis" Sjöberg. Görs sådana hockeyspelare fortfarande? Han hade varit perfekt för uppgiften...

Världens bästa Niklas...

Man kan inte annat än imponeras över Nicklas Lidström. Han är vår tids Ingemar Stenmark - typ. Låter prestationerna tala istället för munnnen. Snacka om stabil spelare. År efter år, säsong efter säsong, tillhör han den absoluta toppen av världens bästa defensiva spelare - i världens bästa liga. Inte klokt egentligen. Det är svårt att ta till sig hans storhet. Niklas är ödmjukheten personifierad. Själv har jag haft förmånen att träffa Nicklas vid två tillfällen. Fått några givande pratstunder. Man hade svårt att fatta att den man pratade med var en sådan världsartist inom sitt gebit. Genomsympatisk skulle jag vilja beskriva honom. Ytterst vanlig - skulle även det passa in.

Vi har, i modern tid, tre spelare som tillhört de allra bästa. Foppa, Sudden och Lidström. Jag håller alla tre lika högt. Gemensamt för alla tre har varit deras enastående prestationer på isen samt deras ödmjuka framtoning. Kanske typiskt svenskt? Unika spelare med exceptionella talanger. Spelare som alltid varit otroligt goda förebilder för sin sport och fantastiska representanter för sina respektive lag.  Jag misstänker att vi vanliga supportrar i Sverige inte förstår vilken enorm uppskattning och respekt som Niklas Lidström åtnjuter i NHL från alla inblandade. Både egna supportrar och andras.

Oavsett om Nicklas har sina rötter i Dalarna eller Västmanland så är jag otroligt stolt som svensk över hans enastående karriär.

Kanske..

I takt med att andra lag rustat mer eller mindre färdigt inför kommande säsong klarnar bilden en aning. Kanske, kanske, mitt kära gulsvart ändå har en chans att vara med i dansen om gödkalven. Ett tag fanns känslan av att alla andra lag rustade både vitt och brett. Spelarnamn flög kors och tvärs över forumen och den ena kanonspelaren efter den andre tycktes landa i konkurrerande lag. Men nu tycks det tagit stopp. De flesta lagen har stängt dörren. Nu infaller nästa fas. Att börja bygga lagen. Under två korta, och intensiva, sommarmånader ska nu respektive trupp fogas samman. Ny spelare ska erbjudas arbete(!), bostad samt införlivas i truppen. Det är nu inte alls säkert att man uppnår den sociala harmoni som man eftersträvar. Här finns mycket att göra för respektive tränare. Alla ska veta sin plats men ändå känna sig unika och behövda. Laget måste alltid gå före jaget. Den tränare, eller de ledare, som bäst lyckas med denna uppgift har ett försprång när lagen väl går på is. Harmoni kan aldrig underskattas. 

Fortfarande är det en aning vanskligt att ge sig på att tippa kommande säsong. Det enda men vet med allra största säkerhet är att Malmö kommer ligga i topp. Allt annat är otänkbart. Säkerligen kommer de gå på en och annan mina men i det långa loppet finns det inget lag som kan mäta sig med den bredd och kvalitet de har i truppen.

Men sedan blir det svårare. Kanske man kan plocka fram en kvintett av lag som ser jämnstarka ut. Rögle, Örebro, Leksand och SSK. Ja, jag tror på SSK trots att de tappat en ryslig massa spelare. Under de år som SSK kamperat i Allsvenskan har de alltid legat med i toppen. Så blir det nog även denna gång. Det handlar mycket om kultur och tradition på samma sätt som med Leksand. Oavsett hur svag, eller stark, deras trupp ser ut så är de alltid med och hugger i toppen av tabellen...

Sedan kommer vi tillsammans med AIS och Mora. Det känns i dagsläget som om AIS och vi har ungefär samma slagstyrka. Båda lagen har tappat och förnyat på ungefär samma poster. Inget av lagen har lyckats landa någon spektakulär spelare som sticker ut. Inte som vi vet just nu i alla fall. Det som talar till vår fördel är målvaktsparet. Där ser vi starkare ut än AIS. Men AIS har å andra sidan plockat in några riktigt rutinerade spelare som kommer ge stadga i laget. Hugget  som stucket vilket lag som går bäst. Mora å sin sida har landat några intressanta spelare som kan lyfta laget offensivt. Frågan är bara om de får behålla den ryss de nyligen skrivit kontrakt med?

Tänkt tabell utan inbördes ordning(förutom MIF):

Malmö

----

Leksand
Rögle
SSK
Örebro
----
Västerås
Almtuna
Mora

-----
Alla andra

Men lite flyt kan vi säkert vara med och peta i placeringar runt 4-6 men mer känns inte realistiskt just i skrivande stund. Man får helt enkelt ge sig till tåls ännu några månader innan man sticker ut hakan ordentligt. Fortfarande kan det dimpa ned någon spelare i vår trupp som lyfter förhoppningarna ännu ett snäpp. En tung spelskicklig center skulle öka vår slagstyrka enormt. Kanske finns det något över som ratas av andra lag som kan passa oss som handsken...

In med skatorna i klacken!

Alla fåglar låter inte vackert...

Sommar, sommar, sommar! Ja, det är faktiskt sommar. Det mesta prunknar i min närhet. Det spirar och det gror. Det är nästan så man kan höra hur klorofyllet rinner till i allt det gröna. Insekter, av alla sorter, gör sig påminda i min omedelbara närhet. Humlor dyker ut och in i de blommor som praktfyllt omgärdar min altan. En och annan geting gör vilsna överflygningar över bordet och söker något mumsigt att förtära. Småfåglar slår sig ned på staket och i buskar och sjunger sin egen lov till sommaren. Det mesta är så underbart idylliskt rofyllt och avslappnande. Om det inte vore för  - skatorna! 

Visserligen är skator praktfulla och sevärda i sin enkla skrud av svart och vitt men visst måste vår Herre varit på sitt sämsta humör när han fullbordade denna skapelse! Varför lät han annars bli att begåva även denna art med lite skönsång? Strax utanför vår lilla täppa står ett grandiost rönnbärsträd. Detta träd har visat sig vara den mest naturliga samlingsplatsen för områdets alla skator. Dagligen och stundligen slår de sig ned och framför sina spekulationer om livets allt. Under långa stunder pratar de på - obönhörligen. Sällan tycks de vara enade i någon frågeställning. Allra mest tycks de gräla. Om vad, kan man undra? Kanske om den bästa platsen i trädet, om meningen med fågellivet, eller rent av är de bara grälsjuka, missunnsamma, och vill ha det som någon annan har? 

Rent generellt kan jag erkänna att jag känner stor sympati med de flesta arter i vår Herres hage. Alla har de en funktion att fylla. Trots det börjar jag allt mer känna vissa invändningar mot dessa skator som håller mig sällskap. Måste de låta så förbaskat - illa? Med tiden blir det en aning tröttsamt att lyssna till deras skrän. 

Det är då jag inser att det vore inte så dumt att försöka engagera dessa våra flygande vänner så att deras "skrän" kommer till gagn och nytta. Gör dem till medlemmar i klacken och genast får vi än mer drag på läktaren? Kanske kan man med lite färg och pensel snabbt göra om dem från svartvita till gulsvarta! Sedan kan laget förära skatorna en avbild på sina matchtröjor. Se där en tanke som plötsligt kom till mig och som jag frikostigt delar med mig av...

För övrigt misstänker jag att skatorna samlas just i nämnda träd bara för att övervaka vår katts rörelser. Den stackarn kan inte röra sig utomhus utan att bli ivrigt omsjungen av skatorna. De förföljer honom vart han än går och roar sig ofta med att försöka dra honom i svansen(!). Man kan inte beskylla dem för att sakna mod i alla fall...

Så, in med alla skator i klacken...

Till sist tror jag att Leksand kommer floppa igen. Åtminstone om kan ska tro på vad skatorna sagt!