31 oktober 2014

Halloween i Kvarnbackahallen..

Dramatik i Kvarnbackahallen - division tre.


Stormatch i Kvarnbackahallen när anrika Guldsmedshyttan kom på besök denna den sista skälvande dagen i månaden oktober. Höstblasket hade lämpligt nog gått över till en föraning om den vintertid som nu står för dörren. Temperaturen nära noll utomhus men på isen ett värmande spel från hemmalaget.

Skultuna tog tag i taktpinnen och trummade på inledningsvis men Guldsmedshyttan var inte oävna i sina attacker. Min känsla var dock att hemmalaget skulle sätta första kassen och så blev också fallet. Joakim Ström fick närmast öppet mål och kunde enkelt styra in ledningsmålet till 1-0 efter förarbete av Daniel Stahre. Knappa minuten senare var det dags för ännu ett mål. Återigen var det Skultuna som nätade efter att Simon Iversen blivit elegant frispelad av Patrik Granlund. Avslutet höll närmast Jeremy Williams-klass och Hyttans målvakt chanslös.

Detta gillades inte av Guldsmedshyttan som passade på att reducera till 1-2, genom Viktor Liljesvahn, bara tjugofem sekunder senare och det var åter match. Under återstoden av perioden böljade spelet en aning från norr till syd innan Skultuna tryckte in sitt tredje mål för kvällen. Detta ombesörjdes av Jonas Ström.

I början av den andra perioden bjöds Guldsmedshyttan en möjlighet att ta sig in i matchen igen då Patrik Granlund drog på sig en utvisning. Gästerna var ofina nog att nyttja detta läge och pangade in 2-3. Målskytt Andreas Arvidsson. Om man nu trodde att gästerna skulle ånga på för en kvittering, så trodde man fel. Istället var det hemmalaget som öste på för fulla muggar framåt. Stundtals såg det ut som powerplay i spelet fem mot fem på isen. Chanser skapades i parti och minut men en kombination av hafsiga(!) avslut och en storspelande Marcus Persson i gästernas mål förhindrade detta. Till slut, i ett powerplay, kunde Skultuna hänga in 4-2 genom Eddie Forslund och ridån började gå ned för bortalaget.  De kämpade på heroiskt fortsättningsvis men kunde trots detta inte förhindra att ännu ett mål adderades till deras nackdel. Joacim Stahre skicka in 5-2 och matchen kändes stängd.

Skultuna var dock artiga nog att bjuda sina gäster en sista chans att ta sig tillbaka in i matchen genom att inom loppet av halvannan minut dra på sig två utvisningar. Hyttan fick därmed chansen till spel 5 mot 3 i slutet av perioden. En möjlighet de inte förmådde att utnyttja då de såg väldig trötta ut efter hemmalagets anstormning tidigare under perioden.

Till den sista perioden kom gästerna ut taggade och gick för ett reduceringsmål. De skapade en handfull riktigt bra chanser men hemmalagets målvakt, Dennis Lindström, spelade inspirerat och avvärjde elegant alla skott. När Hyttan inte fick utdelning gick luften ur. Skultuna kunde sedan bekvämt spela av den sista perioden och kamma hem en skön trepoängare till tränaren Tomas Sjögrens stora förnöjsamhet. Man hann med att göra ytterligare två mål genom i tur och ordning Tim Lindström och Daniel Stahre. Matchen slutade 7-2 och laget tackades av en entusiastisk hemmapublik efter slutsignalen.

Inför matchen fick undertecknad den stora ynnesten att prata med Skultunas starke man, tillika sportchef, Jari Tilkkanen. Han var försiktigt optimistisk inför matchen och påstod sig ha en "bra känsla". Vad denna känsla inkluderade begrep jag aldrig men så är de lite speciella de där som bor på landsbygden! Tränaren Tomas Sjögren, som har en räv bakom varje öra, hade taktiken klar inför match. Då motståndarna endast ställde upp med fyra backar var planen att nöta ned dessa till tandköttet i andra perioden då lagen hade långt till båsen. En plan som gick i lås på alla sätt och vis. En coachseger modell fundamental, vill jag säga.

Undertecknad tackar för det alltid lika trevliga bemötandet från alla inom Skultuna hockey och ser fram mot nästa drabbning...

Tabellen:



Over och ut..

Att "bära hundhuvudet"

"Ingen vill bära hunden!"


Efter gårdagens match mot Timrå flammade åter debatten upp huruvida en enskild spelare är tillräckligt bra för att få representera Gulsvart. Det handlar förstås om försvarsgiganten Per Helmersson. En spelare som under sin tid i Västerås fått ta emot en hel del kritik för sitt agerande under matcherna. 

I dagens VLT belönades han med ett lågt omdöme samt pekades ut för att vara en spelare som måste minimera sina misstag. På sociala medier idag fortsätter ifrågasättandet. Innan jag går vidare i min text vill jag bara lyfta fram innebörden av inläggets rubrik "Att bära hundhuvudet". Förklaring är som följer:

"- Upprinnelsen till detta talesätt är att söka i en av medeltidens laga bruk och sedvanor, till följe varav män av adelsståndet, som hade begått något svårare brott, måste, före straffets undergående, bära en hund till nästa grevskap, distrikt, härad, då likväl, i vissa fall, en annan fick göra det i deras ställe."

Eller mer enkelt uttryckt:
ta skulden för annans förbrytelse
vara syndabock

Låt mig för jämförelsens skull få visa lite statistik för att understryka komplexiteten när en spelare ska bedömas för sina gärningar. Jag väljer då att jämföra statsen för Per Helmersson med en back som oftast hyllas för sitt spel, Nick Angell. Då ser det ut enligt följande:

Nick Angell:
Antal matcher: 15
Poäng: 9
Utvisningsminuter: 33
+/-: - 3

Per Helmersson:
Antal matcher: 18
Poäng: 1
Utvisningsminuter: 8
+/-: - 2


Nick Angell är en offensiv back, Per Helmersson en utpräglad defensiv. Nick spelar powerplay. Helmersson lirar boxplay. Vilken av ovanstående backar har lyckats bäst i sitt uppdrag? Den offensive eller den defensive? Tittar vi bara på +/- så framstår Helmersson som nyttigare än Angell! Men är det hela sanningen? När Nick blir utvisad får Helmersson gå in på isen och försökte hålla rent. I boxplay är sannolikheten väldigt stor att man åker på mål i baken. Detta påverkar visserligen inte +/- men antalet insläppta mål på kontot ökar i denna spelform.

Vad jag vill lyfta fram är att vi som åskådare måste försöka se helheten och inte bara fokusera på detaljer, enstaka spelares misstag. Många gånger försätts en spelare, gärna en back, i svårigheter pga att forwards tar felbeslut. Detta är något som många kritiker inte gärna vill ta till sig. Att en back hamnar fel kan bero på att forwards misslyckas i sitt styrspel, inte tar hemjobbet, etc. 

I den senaste matchen mot Timrå tycker jag både Nick och Per visade behovet av två helt olika typer av backar. Nick tog många fina offensiva beslut som bidrog till att vi kunde vinna matchen samtidigt som Helmersson hade flera mycket bra ingripanden i egen defensiv zon. Jing och Jang! Både spelartyperna behövs. Jing och Jang. Ibland blir det rätt, ibland fel, Jing och Jang!


För att förstärka, eller krångla till, så visar jag här stats en spelare till:

Dustin Johner:
Antal matcher: 17
Poäng: 14
Utvisningsminuter: 16
+/-: - 5
- Är Dustin så effektiv som vi kan kräva? Han har för sjuttons -5 i stats! AVGÅ!

Låt mig avsluta genom att beskriva hur målen kom till mot oss i matchen mot Timrå:

1-1 Spel i boxplay
- Timrå sätter upp spelet. Försöker ett genomspel genom vår box. Misslyckas. Våra forwards lyckas inte "kampa" bort en lös puck mitt i slottet. Pucken petas ut till Timråspelare som dunkar in den vid första stolpen, och Helmersson får naturligtvis skulden!

2-2 Snabb spelvändning
- Domaren underlåter sig att ta en utvisning på Timråspelare för boarding i offensiv zon. Spelet vänder. Våra forwards hamnar på efterkälken. Timrå stormar snabbt fram mot våra backar. Lyckas tråckla in 2-2. Inne på isen Angell och Fredriksson men Helmersson får naturligtvis skulden!

3-3 Snabb spelvändning.
- Timrås snabbskrinnare Emil Petterson får ta fart genom mittzon, förbi våra forwards(!) och storma mot våra backar. Ramlar, lyckas på ett märkligt sätt spela pucken vidare, och Johan Persson kan mycket turligt spela in pucken trots att han själv står bakom förlängda mållinjen, och Helmersson får naturligtvis skulden!

Med ovanstående exempel vill jag visa att det som händer i vår egen zon ofta är en konsekvens av något som hänt redan innan. Exempelvis kan forwards gå bort sig i forecheckingen eller slarva med hemjobbet. För den som inte vill se helheten är det naturligtvis så mycket enklare att då istället leta efter "den som ska bära hunden"....


I mina ögon är Per Helmersson en riktigt bra defensiv back. Han är placeringssäker, går sällan bort sig, och urstark runt eget mål. Han är däremot inte en back som ska briljera med läckra mackor på bladet till medspelare. När Per spelar "sitt spel" anser jag honom som ett otroligt viktig tillgång för vårt lagbygge...

Jing och Jang!

--------------

Rektioner från #twitter







30 oktober 2014

Betta med Bestet

Kan inte låta bli att fortsätta förlora lite pengar. Förhoppningsvis går dessa stålar till något behjärtansvärt! Här kommer därför mitt tips inför kvällens omgång. Som vanligt gäller tesen "hellre än bra" när jag tippar. Det är trots allt de stora pengarna jag suktar efter. Fegspel är inget för mig!



Som vanligt tar jag ut segern, vinsten, i förskott och börjar genast spekulera i hur kommande vinst bäst ska placeras...


Så här gick det:



Nära eller inte? Tja, Löven tog ledningen med 1-0 men sedan var det tydligen KHK mest för hela slanten..


Matchdags - Timrå

Nyckeln till seger i dagens match...



Ny match. Nya möjligheter.
Nu rullar det på med ett relativt tätt matchande efter ett tillfälligt längre uppehåll inför matchen mot Oskarshamn. Spelschemat är som det är. Mycket som ska tas hänsyn till. Just nu haltar tabellen en aning men till vår fördel, vill jag påstå. Vi har spelat förre matcher än flera lag med placeringar högre upp i tabellen. Detta innebär att vi kan ta ett litet "skutt" upp i tabellen om vi vinner dessa hängmatcher. En tabell som förövrigt ännu är hyggligt jämn. Än är det ingen panik. Gapet till platserna fem - sex i tabellen är nåbara med några vinster. Dock finns det alltid hakar med denna typ av resonemang. Om andra lag som ligger före oss fortsätter vinna så blir det knöligare att klättra.


Timrå och Björklöven är två lag som just nu klättrar i tabellen. Precis som oss har de plötsligt hittat ett spel som genererar segrar. Hux flux har de passerat oss i tabellen trots att vi själva vunnit fyra av de fem senaste matcherna. Det är lite oroväckande. Nästa gång kan det vara SSK eller AIK som hittar en vinnande streak och börjar marschera uppåt. 

De kommande fem sex omgångarna kommer få stor betydelse för fortsättningen enligt mitt sätt att se på saken. De lag som klarar av att vinna tre, fyra eller fem av dessa omgångar kommer då sannolikt befinna sig i ett rätt bekvämt läge för fortsatt avancemang uppåt. Det lag som torskar merparten av dessa matcher kommer sannolikt cementera sin plats längre ned i tabellen.

- Vår målbild måste vara att ligga på plats 5-8 när vi summerar kommande fem omgångar. En första målsättning som känns nåbar. Efter det får vi ta nästa steg.

Kvällens motståndare är alltså Timrå. Ett lag som ingen hade några större förväntningar på inför seriestarten. Ett lag utan någon som helst spets, om man ska vara lite elak. Ett lag som valt en annorlunda väg denna säsong då många andra lag kapprustat. En anledning till deras vägval är givetvis de ekonomiska ramar som klubben har. De har helt enkelt tvingats till att bygga ett lag med ytterst små medel. Tittar man på Timrås laguppställning slås man av två saker. Endast en spelare som kommer utifrån(import) samt därutöver en mängd namn som inte får några klockor att ringa. Om jag nagelfar truppen kan jag till slut identifiera tre spelare, Jeremy Boyce-Rotevall, Andreé Hult samt Per Hallin. Tre spelare som jag tror mig veta utgör lite av ryggraden i Timrås unga trupp. För en ung trupp är vad Timrå ställer upp med. 

Jag har hunnit se Timrå spela tre matcher denna säsong förutom mötet mot oss. Det jag sett har inte skrämt mig på något sätt. Däremot har jag blivit aningen imponerad över hur de spelat. Enkelt uttryckt så spelar de efter sina förutsättningar. De åker mycket skridskor, jobbar stenhårt, och har en alldeles utmärkt defensiv. Ett starkt kollektiv. Däremot är de, enligt mig, i avsaknad av viktig spets i laget. Detta märks framför allt i deras powerplay. Å andra sidan kompenseras detta med ett alldeles fenomenalt spel i boxplay! De är ligans överlägset bästa lag i den spelformen!

Ska man vinna mot Timrå måste man vara beredd att jobba väldigt hårt. Man får ingenting gratis i deras zon. Det räcker inte med finess. Det måste till riktigt tufft och hårt spel mot deras kasse. Att åka runt längs sargerna i Timrås försvarszon är bortkastad tid. Här gäller det för oss att gå riktigt hårt mot mål. Stenhårt! Om inte blir vi uppätna och avväpnade.

I mångt och mycket har Timrå anammat Vita Hästens framgångsrecept. Bra styrspel, bra defensiv, bra boxplay, otroligt hårt jobb, och sedan slå om till snabba spelvändningar och nyttja de chanser som bjuds. För åka skridskor, det kan de.

Tittar man på poängproduktionen i Timrå så slås man av att det finns sju(7) spelare i laget som skramlat ihop sju poäng eller mer. Toppar gör Ludvig Nilsson som samlat ihop tretton poäng. En av många egna unga produkter i laget. Detta vittnar om just den jämnhet som troligen är Timrås största styrka. Det finns flera spelare som petar in mål och gör poäng. 

Motsvarande statistik i Västerås visar att vi har endast fyra(4) spelare som mäktat med sju poäng eller fler. Hos oss är det våra importer som levererar, samt Conny Strömberg. Ännu ett faktum som understryker min tes om att idag möts två lag som byggts utifrån olika förutsättningar. Importerad spets(Västerås) mot starkt kollektiv(Timrå). Två olika filosofier i lagbyggandets konst.

För att vinna behöver vi jobba precis lika hårt som Timrå samt utnyttja vår spets. Så krasst kan man uttrycka det. Nyttjar vi de powerplaylägen vi bjuds, då vinner vi matchen. I matchen mot IKO lyckades vi inte göra mer än ett mål trots massor av chanser i pp. Det kommer inte bli lättare att lyckas i denna spelform i  mötet med Timrå. Ett intressant uppdrag för vår eminenta förstauppställning i pp. 

Finns inte så mycket mer att tillägga i detta inlägg, tror jag. Hårt jobb, minimera egna misstag, utnyttja pp. samt bättre fokus vid avslut. Då kan vi bärga tre mycket viktiga poäng.

Nu kör vi!

29 oktober 2014

Backarna..

Vi har backar så det räcker, tycker jag...


Ser att det gnatas en del över vår backbesättning, fortfarande. Nu saknas en till back som kan gå in i powerplay. Ja, förutom Nick Angell då. Är inte riktigt beredd att hålla med där. Eller, självklart, visst vore det mumma om vi kunde värva en riktig klassback. En riktigt duktig tvåvägsback. Problemet är bara att backar med dessa kvalitéer i de allra flesta fall spelar i högre ligor. Dessutom, om vår sportchef skulle hitta någon som är ledig, så kostar det fläsk. Riktigt med fläsk. Och om en klassback är ledig kan man fråga sig varför han är ledig, utan kontrakt. Risken är uppenbar att en klassback som står utan kontrakt inte är den riktiga klassback som vi behöver. Snacka om moment 22.

Nåja, åter till ordningen.

I gårdagens match mot Oskarshamn fick vi dålig utdelning i vårt powerplay. Detta trots upprepade chanser och stundtals bra spel i spelformen. Vi har två uppställningar i denna spelform. PP1 och PP2. I PP1 ställer vi upp med Nick Angell på blålinjen. Där ska han styra och ställa. Spelskicklig som han är.

Här sticker jag ut hakan och säger att vi visst har backar som kan ta den rollen. Annat är bara trams, tycker jag. Senast in i truppen kom Robin Jacobsson. Får han lite mer istid under fötterna är jag övertygad om att han kan delta i denna spelform på ett bra sätt. Bra skott, inte alls oäven med puck och klubba, samt bra skridskoåkare. Han kan därmed både hålla i puck, skjuta tunga skott, samt skrinna hem och avvärja eventuella spelvändningar.


Men, inte nog med det. Jag anser att Jonas Emmerdahl och Marcus Söderkvist mycket väl kan fylla samma funktion. Båda har bra skott, som används alldeles för lite, och båda spelarna har tillräckligt med fart under rören för att kunna jobba hem vid eventuella spelvändningar. Skulle inte förvåna mig ett dugg om även Johan Jonsson, som anses vara en defensiv klippa, skulle kunna gå in och härja från blå i pp.

Personligen tycker jag det är mycket smartare att försöka se till de kvalitéer som finns än de som saknas. Det vi inte har kan vi bevisligen inte använda oss av. Enkel logik. Bättre då att målmedvetet leta efter konstellationer i PP som bygger på de skills som finns i truppen just nu. Kanske är det så enkelt att vi ska spela helt olika typer av PP beroende på vilken formation som är inne på isen? Vi anpassar helt enkelt spelet till spelarmaterialet. Tycker jag vore en lysande ide!

PP1
- Strömberg, Davidsson, Angell, Johner, Williams får leka med trissan och spela runt, runt, fram och tillbaka tills motståndarna blir helt yra i mössan. Puckkontroll, pucktempo, smarta passningar, sedan PANG i nättaket!

PP2
- Oavsett vilka spelare som ingår i denna konstellation så gäller det enkla och simpla. Upp med puck till back. In på mål och skym. SKOTT från blå. KÖTTA! MOSA in returen! 


Tror helt enkelt att min tanke är genialisk. Torde vara rätt svårt för motståndarna att värja sig om deras box tvingas försvara sig mot två helt olika typer av powerplayspel. 


Sensmoralen i detta inlägg kanske inte är glasklar men ungefär så här:
- Anpassa PP-spelet efter spelarmaterialet
- Gnäll inte över det som saknas
- Gläds över det vi har


För övrigt är jag övertygad om att vi vinner mot Timrå!


Detta sved...

Tillfälligt under isen...



Oskarshamn - Västerås 4-1
Oskarshamn fick matchen precis dit de ville trots att de inte alls fick den start på matchen som de önskade sig! Ungefär så kanske man man uttrycka sig. Det var nämligen Västerås som tog tag i taktpinnen och bestämde skeendet på isen de första sju-åtta minuterna av första perioden. IKO stod mest på hälarna och hade fasligt svårt att få igång ett eget offensivt spel. Trots flera bra chanser och ett powerplay lyckades Gulsvart inte spräcka målnollan och det skulle straffa sig. Jonte Berg drar väldigt oturligt på sig en utvisning och på den kan IKO ta ledningen. En mål som får tillskrivas Fru Fortuna. Arsi Pispanen försöker nå en medspelare på bortre stolpen men detta lyckas inte alls. Istället får vår egen back, Robin Jacobsson, träff på pucken och styr den elegant i mål förbi en helt överspelad Johan Fransson.

Jaha! tänkte jag spontant. De ska bli en sådan här match, igen, mot Oskarshamn på bortaplan. Man har varit med förr och vet vad som kan hända när IKO får första målet. Och jag hann knappt tänka tanken färdigt innan det var färdigt igen! Morten Poulsen tog saken i egna händer. Trampar in med trissan mot våra backar som väljer att backa hem, och backa hem, och till slut står de nästan i knä på Jonas Fransson. Då knäppte Morten iväg ett skott som letade sig in vid Franssons vänstra stolpe. Ett skott som inte såg speciellt otagbart ut. Lite repris på det mål som Malmö gjorde mot oss i sudden på bortaplan. Inom loppet av 36 sekunder gör IKO två mål och detta utan att behöva anstränga sig nämnvärt. 

Utan att vara speciellt enögd så speglade inte 2-0 till IKO skeendet på isen efter första perioden. 

Den andra perioden var mest en lång väntan på att Gulsvart skulle reducera och kvittera. Så var känslan. Detta tack vare flera chanser att spela i spelformen powerplay. Vid inte mindre än fem tillfällen fick Gulsvart chansen att komma ifatt målmässigt. Men denna dag var det som förgjort. Sköt vi inte på täckande spelare så sköt vi över eller utanför. Och när vi väl träffade mål stod den alldeles förträfflige hemmamålvakten Gasper Kroselj i vägen. Den andra perioden förblev mållös och känslan av otillräcklighet började lysa sig starkare. IKO hade ett fåtal anfall under den andra perioden men slet desto mer berömvärt i sitt boxplayspel. Skotten vann Gulsvart med 16-5. En klen tröst!

Den sista perioden började med lite klang och jubel för oss Västeråsare. I ett powerplay lyckades vi äntligen göra mål. Dustin Johner höll sig framme och styrde in pucken på pass av Jeremy Williams. Nu var det match igen. på riktigt. Nu hade Gulsvart äntligen fått hål på hemmamålvakten och en riktig anstormning var att vänta för att nå kvittering. Och anstormning blev det. Fast åt fel håll. Inom loppet av halvannan minut lyckades Mikael Fryklund och Stefan Gråhns med konststycket att tappa puck på fel ställe vilket  till slut mynnade ut i att en totalt tröttkörd Robin Jacobsson tappade pucken bakom eget mål. Trissan hittade ut till David Rodman som kunde skrinna fram och fippla in den, återigen(!), vid Fransson vänstra stolpe. 

Man pratar mycket om noggrannheten vid alla linjer. Om Fryklund lyckats lägga ned pucken djupt i anfallszon, så hade Robin Jacobsson i lugn och ro kunnat ta sitt byte. Nu kom pucken istället snabbt tillbaka och han fick stanna kvar på isen. När han sedan såg att Stefan Gråhns var på väg att transportera ut pucken försökte Robin ta byte. Men, se på fan! Gråhns tappade pucken vid egen blå linje och återigen kom trissan i retur. Vid det laget hade den gode Robin troligen mjölksyra upp till ögonbrynen och blev ett lätt offer för nyinsatta och aggressiva IKO-forwards(så uppfattade jag det hela).

Man vill inte gärna strö salt i såren en dag som denna men, vad fan:
- 0-1 gör vi självmål!
- 0-2 backar vi hem och låter ensam motståndaren komma till skott på tok för enkelt!
-1-3 har vi kontroll på pucken men lyckas två gånger om ta felbeslut som försatte vår back i en alldeles för svår situation med baklängesmål som följd!

- Utan att överdriva vill jag påstå att Gulsvart blev väldigt hårt straffade denna kväll för sina misstag!

Trots dessa faiblesser i spelet tycker jag ändå att Gulsvart gjorde en i  många stycken alldeles utmärkt bortamatch. Offensivt såg det riktigt bra ut. Förutom avsluten då, förstås. Vi skapade chanser i parti och minut och med lite bättre kvalitet på avsluten hade vi vunnit denna match. För några omgångar sedan förlorade vi matcher och spelet lyste med sin frånvaro. Så är inte fallet just nu. Spelet finns där. Linjerna också. Tanken likaså. Tar vi med oss samma spel till hemmamatchen mot Timrå men spetsar till avsluten så vinner vi utan tvekan. 

Oskarshamns spel byggde väldigt mycket på omställningar. De hade rysligt svårt att skapa några längre anfall. Istället roade de sig med att hugga när vi sänkte garden. De väntade in en dålig passning för att sticka fram i en snabb attack. Deras 3-1 mål var ett typexempel på detta. Plötsligt klev de fram ordentligt och lyckades utnyttja Gulsvarts misstag till egen fördel. Ibland behövs det inte mer för att vinna matcher. Evan McGrath fick två fina möjligheter under matchen att sänka sitt gamla lag men missade. Närmast var ett skott i ribban. 

Rättvisa finns det sällan inom idrott. I ishockey gäller det att göra flest mål. Denna gång gjorde Oskarshamn flest mål och vann matchen. De var effektivare än oss framåt, spelade bättre defensivt, och hade den bättre målvakten. De gjorde helt enkelt inga synbara misstag och belönades därefter.

För Gulsvart gäller det att snabbt glömma och gå vidare. Slipa om skridskorna och ta sig an nästa uppgift. 

Väl mött i ABB Arena!









28 oktober 2014

Betta med Bestbet

Så är det dags igen för Sveriges förmodligen sämste(!) tippare att slänga iväg ytterligare pengar i sjön. Men, skam den som ger sig. En vacker dag står Fru Fortuna bi och då kommer det inkasseras multum. Inget fegspel här inte.


Så här sätter jag mina pengar på spel denna omgång:


Vi ses på Maldiverna!


Så här gick det:


Matchdags....



Så är det dags igen för lite obligatoriskt nagelbitande. Match mot svänggänget och varannandagslaget Oskarshamn. Ett Oskarshamn som i fortsatt god tradition varvar genomuselt bortaspel med heroiska insatser på hemmais.  Ett lag som man aldrig riktigt blir klok på. 

Så här ser deras facit ut så här långt:

Bortaspel:
Mora IK  -  IK Oskarshamn 2 - 0
BIK Karlskoga  -  IK Oskarshamn 5 - 2
VIK Västerås HK  -  IK Oskarshamn 3 - 0
HC Vita Hästen  -  IK Oskarshamn 5 - 3
Asplöven HC  -  IK Oskarshamn 3 - 4 (sudden)
Rögle BK  -  IK Oskarshamn 2 - 3 (sudden)
Timrå IK  -  IK Oskarshamn 4 - 2
Karlskrona HK  -  IK Oskarshamn 4 - 1
AIK  -  IK Oskarshamn 3 - 2
Poäng: 4

Hemmaplan:
IK Oskarshamn  -  Karlskrona HK 5 - 1
IK Oskarshamn  -  AIK 6 - 1
IK Oskarshamn  -  IF Malmö Redhawks 3 - 4 (sudden)
IK Oskarshamn  -  Södertälje SK 3 - 2
IK Oskarshamn  -  Almtuna IS 0 - 2
IK Oskarshamn  -  IF Björklöven 2 - 0
IK Oskarshamn  -  Mora IK 3 - 4 (sudden)
IK Oskarshamn  -  BIK Karlskoga 4 - 0
Poäng: 17

Oskarshamn har med andra ord inte vunnit en enda match under full tid på bortaplan men å andra sidan bara förlorat en(1) match under full tid på hemmais! Anmärkningsvärt. 

I vårt möte med Oskarshamn i ABB Arena den 22 september visade de upp varför de inte tar poäng på bortaplan. Visst kan man säga att vi gjorde en bra match då vi vann med 3-0 men sanningen var nog mer komplex än så. Jag, och många med mig på läktaren, upplevde Oskarshamns insats som väldigt slätstruken. Detta hindrade inte IKO från att ge Malmö en riktigt match i nästa omgång på hemmais. En match som slutade med seger för skåningarna i förlängningsspel.

Det mest anmärkningsvärda inför kvällens match är nog att vi nu ställs öga mot öga med en spelare som då spelade med oss. Nämligen Evan McGrath. Utan att underdriva kan man med fog påstå att Oskarshamn slagit mynt av denna värvning inför kvällens möte. Lokalt ser man denna match som den stora revanschen för en spelare som inte fick utrymme att blomma ut i Västerås. McGrath har även gjort en del uttalande efter övergången som gett än mer bränsle inför matchen. Enligt honom själv fick han aldrig chansen att visa vilken fenomenal ishockeyspelare han faktiskt är. 

Vi som sett honom spela hela försäsongen, samt alla matcher i seriespelet, vill inte riktigt hålla med i hans analys. Trots allt har han fått, i mina ögon, massor av speltid och chanser utan att lyckas. Det har från första stund, i träningsmatcherna, inte synkat för den gode McGrath. Detta är bara att beklaga. Personligen har jag absolut inget emot Evan men någon form av mer balanserad självkritik vore på sin plats. Jag, och många med mig, beklagar verkligen att han inte blommade ut i Gulsvart. Evan är en spelare man vill ha i sitt bås när han hamnar i "zonen". 

Nåväl! Den som tror att det bara är att åka ned till Oskarshamn och inkassera tre friska poäng ombeds härmed att tänka om. Omedelbart och bums. Genom åren har det alltid varit rysligt tuffa matcher oss emellan i IKO:s egen kula. Minns med en rysning den överkörning vi råkade ut för vid ett tillfälle. Tror matchen slutade 7-2 till IKO. Detta trots att vi hade ett lag som var i form och förhoppningarna om bortaseger var stor. Men, det sket sig. Då kom Oskarshamn ut "furioso" och lyckades med allt. Vi blev degraderade till statister...

Det som talar till vår fördel är följande:
Björklöven - Västerås 1-4
Vita Hästen - Västerås 2-5
Västerås - Södertälje
Asplöven - Västerås 2-6

Under de senaste fyra omgångarna har vi tagit tre fina bortasegrar. Det blir med andra ord ett mycket starkt hemmalag som ställs mot ett lag som gått fenomenalt bra på bortaplan. Kan man säga att oddsen jämnats ut lite nu? Tja, det tycker jag. Skulle jag vara oddssättare på Svenska spel skulle nog jag ge samma vinstchans till båda lagen. Med andra ord vore ett oavgjort resultat oerhört logiskt. Att vi sedan vinner i sudden är mer en självklarhet.

Men jag är inte den som räds att sticka ut hakan och dessutom jobbar jag inte på Svenska spel. Jag tror helt enkelt att vi är ett bättre lag än Oskarshamn och av den anledningen drar det längsta stråt i kvällens envig. Har dessutom bytt några ord med yrvädret Mathias Bromé som var ytterst segerviss. Han hotade(!) även med att själv sätta minst en balja.


Lite statistik:
Powerplay:
Västerås: 25.86% (2)
Oskarshamn: 20.00% (7)

Boxplay:
Västerås:77.03% (12) 
Oskarshamn: 83.33% (5) 

Målvaktsräddningar:
Västerås: 90.67% (4) (2,42)
Oskarshamn: 91.30% (9) (2,61)
(Placeringar efter hur många mål man släppt i genomsnitt)

Bäste poängspelare:
Västerås: Jeremy Williams, Dustin Johner, Conny Strömberg,  (9+4) (8+5) (2+11)
Oskarshamn:  Greg Squires (7+7)

Bloggens tips:
Oskarshamn - Västerås 2-5


Nu kör vi.....





27 oktober 2014

Tabellen...

För några dagar sedan kände jag mig väldigt uppåt. Detta efter en betryggande seger på bortaplan mot Asplöven. Den segern innebar att vi lyfte ordentligt från bottenträsket och tog oss upp på fastare mark. Nu har det spelats några omgångar till och plötsligt gungar det under fötterna på vårt kära Gulsvart.



Plötsligt inser jag att de fyra raka segrar vi tog måste följas upp med fler segrar. Vi tog ett älgkliv från botten (11 poäng) till en åttondeplats (23 poäng) på fyra omgångar. Det var bra. Väldigt bra. Det läskiga är att vi sannolikt måste fortsätta ta trepoängare mest hela säsongen. Vi kan börja med en ny seger borta mot Oskarshamn under tisdagen. Ge oss lite mer andrum. 


-----

SSK ångar på. Fast åt fel håll. Laget har lyckats vinna tre(3) matcher under full tid efter sjutton spelade omgångar! Något är alldeles på tok i Sportklubben. Senast fick de torsk borta mot läskiga nykomlingen Vita Hästen. Ett nytt bakslag för Janne Karlsson. Nu är hans roll som tränare i Sportklubben starkt ifrågasatt. Detta är dock inget nytt. Varje säsong, vid denna tid, brukar tränare i SSK vara rätt ifrågasatta. Tradition?

-----

Matt Fornataro har spelat sin första match i Mora. Det gick så där. Man kan, lite elakt säga, att Mora drabbades av Fornataro-effekten. Eller kanske man bör skriva "defekten". En blek laginsats av Mora som föll mot ett taktiskt skickligt spelande Björklöven. 

-----

Evan McGrath har kommit hem. Åtminstone tolkar jag det så på alla positiva reaktionerna från Oskarshamnssupportar. Alla, från sportchef till tränare, sponsorer, och supportrar är tydligen övertygade om att McGrath ska få igång Oskarshamn. Nåja, en match spelad och förlust mot AIK på Hovet. Ser vi möjligen en McGrath-affekt?

-----

Till matchen mot Oskarshamn får vi med en ny back. Det är bra. En reslig herre vid namn Robin Jakobsson. Låter fint som snus. Kan behövs lite extra muskler till just den matchen. Om inte annat kan han roa sig med att platta till Evan McGrath...

------

Over och ut..