26 november 2014

4-0

Mitt utspel inför matchen mot Björklöven....



Tänk att det blev en gedigen hemmaseger. Den första för säsongen, känns det som. Men då ljuger jag lite. Men bara lite. Tidigare har vi faktiskt vunnit mot både Oskarshamn och SSK på ett betryggande sätt, men, det har varit långt mellan vinsterna denna vinter i ABB Arena, tyvärr.

Hemmaspelet har mest varit krampaktigt och ångestladdat kombinerat med fullständig inkontinens vad det gäller målgörandet. Det har skapats chanser i parti och minut som missats eller fumlats bort på ett närmast häpnadsväckande sätt. Men, nu, igår kom äntligen något som kan liknas vid en rejäl och stabil insats på hemmais.

Men, då ljuger jag lite, igen!

Ska sanningen fram, och det ska den, så var inledningen på denna match en upprepning av många tidigare hemmamatcher. Inte fasen var det vi som kom ut "stenhårt" och tog kommandot denna gång heller! Det tog sin rundliga tid innan vi började äta oss in i matchen och så småningom skapa en del vettiga avslut. Allt var som vanligt, med andra ord. Lite kramp, lite ångest, lite försiktighet, lite oro. Att vi dessutom, i vanlig ordning, missade tre-fyra kalaslägen där det slogs hål i luften underströk detta. Istället för distinkt avslut kom försiktig, ängslig, passning. 

1-0
Men så kom då andra perioden och äntligen lite utdelning på våra avslut. Den som visade vägen var årets målsumpare i Gulsvart.  Spelaren som sannolikt är den bäste importen i Hockeyallsvenskan som inte producerar poäng. Tänker självklart på Broc Montpetit. Nu fick han dock hjälp av ett grandiost förspel av vår back Robin Jacobsson som drev upp pucken genom mittzon, tog sig in i anfallszon, och där serverade Montpetit pucken i exakt rätt läge. Målet i sig själv var en riktig delikatess där Björklövens målvakt blev fullständigt bortgjord. Målet gjordes i powerplay men var mer en spelvändning. Snyggt som bara den.

2-0
Knappt hade jag slutat flina av välbehag över det vackra första målet innan det var dags igen. Nytt powerplay och denna gång hystade Robin Jacobsson iväg en lyra från blå som studsade via Björklövenback och in i mål! Noterbart är att Marcus "Slangen" Söderkvist fick assist vid bägge dessa mål! "Slangen" vår nya pp-specialist?

3-0
Efter att vi lyckats göra våra två första mål tycks många bojor släppa i laget. Plötsligt visar de allra flesta spelare upp ett helt annat bett i allt de gör på isen. Våg efter våg av anfall mot Lövens kasse. Det bara rullar på. Passningar hittar blad, spelare hittar spelare, allt ser så självklart och enkelt ut. Som den naturligaste sak i världen passar Dustin Johner fram Broc Montpetit som får göra ännu ett mål. Ur samma läge, nästan samma dragning, och minst lika vackert som hans första mål för kvällen.

I slutet av den andra perioden faller vi tillbaka en aning och Björklöven lyckas sätta lite press mot oss. Hade Löven lyckats reducera kunde matchen möjligtvis kunnat fått ett annat utfall. Så blev dock inte fallet. Trots chans till spel i powerplay kunde de inte hitta in med pucken i nätmaskorna bakom en för kvällen mycket stabil Jonatan Bjurö.

4-0
Drygt tre minuter in i sista perioden kommer så målet som blir spiken i kistan för Mats Waltins mannar. Jonas Emmerdahl måttar skott från blå och Erik Andersson åker in i skottlinjen och lyckas på ett märkligt sätt styra skottet förbi en förvånad Löven-målvakt. Själv tyckte jag skottet styrdes via en motståndarklubba. 

Resterande tid av perioden blev mer eller mindre avslagen men på ett bekvämt och skönt sätt för oss hemmasupportrar. Visst skapades chanser till fler mål men känslan var att spelarna var rätt nöjda med att bevaka ledningen fram till matchslut. 

Hur ska man då summera denna match? Tja, kanske så här:

1:perioden
- Ungefär lika krampaktig och ängslig som många andra förstaperioder i ABB Arena denna säsong kryddat med fasliga missar vid öppna lägen!

2:perioden
- Utdelning i powerplay gav plötsligt laget fart, energi, och pondus. Plötsligt vågade man spela ut på ett helt nytt sätt!

3:perioden
- Efter fjärde målet mest en defilering mot slutsignalen även om det fanns flera goda möjligheter att utöka ledningen. Löven tilläts komma till några riktigt farliga avslut under matchens sista minuter men i övrigt var det stabilt.

Betyg för laginsatsen:
1 = Uselt
2 = Knappt godkänt
3 = Godkänt
4 = Bra
5 = Mycket bra

- Anledningen till mitt modesta betyg för laginsatsen är att vi inte kunde komma ut och ta tag i matchen från första nedsläpp. Fram till vårt första mål kändes det mesta som vanligt. Vi försökte, försökte, men hittade inte riktigt den rätta vägen. Defensivt såg det stabilt ut men offensiven hade mycket mer att önska. Efter första målet släppte det. Efter andra än mer. Plötsligt anade jag vilken oerhörd potential denna trupp besitter när spelet väl fungerar. 

Björklöven insats då? Oj, jag tyckte de var rätt bleka. Har sett dem ett antal matcher denna säsong och då har de varit betydligt mer sprutt i benen på laget. Nu såg de rent allmänt lite sega och trötta ut. Kanske det berodde på att vi själva var pigga och rappa? Detta med dagsform tycks bli den helt avgörande faktorn i årets upplaga av Hockeyallsvenskan. Det lag som är på bäst humör kommer vinna, oavsett spelartrupp. Sanna mina ord....



Måste jag välja ut några spelare som utmärkte sig extra så blir det naturligtvis Robin Jacobsson och Broc Montpetit. Vill även hissa och hylla Jonatan Bjurö som gjorde en stabil insats. Håller man nollan gör man det bra, oavsett matchbilden. 

Vill även passa på att lyfta fram Per Helmersson som i mina ögon kanske gjorde sin bästa insats denna säsong. Kul även att Jonas Emmerdahl kommer tillbaka och gör en i det närmaste felfri insats samt att Simon Fredriksson börjar se allt mer rejäl ut i sitt spel. 

Älskade verkligen att se hur stabile Johan Jonsson härsknade till när en Lövenspelare avlossade skott mot Bjurö efter avblåsning. Herr Jonsson tog lagen i egna händer och mer eller mindre buntade ihop denne slyngel vid kortsargen. Visst, det kostade en utvisning, men var på sin plats. Ont skall med ont fördrivas, typ! 

Sist men inte minst vill jag salutera Hampus Larsson som i mina ögon gjorde en utmärkt insats!


Offensivt var det inte lika många spelare som glänste. Här finns mer att hämta på många händer och fötter. Det synkar fortfarande inte riktigt om jag önskar. I vanlig ordning gjorde Mikael Frycklund en ny bra insats. Han börjar bli riktigt stabil nu. Bra nivå match efter match. Erik Andersson såg äntligen så där rapp ut i skridskoåkningen som jag väntat på. Conny Strömberg överraskade med oerhört hårt jobb i många byten. Han kan än, gubben! 

Vill även lyfta vår fjärdeformation med Jonte Berg, Marcus Söderkvist och Mathias Bromé. De gör banne mig aldrig dåliga byten! Imponerande, på min ära. Allt som oftast lyckades de även denna match trycka upp pucken i anfallszon och där skapa chanser. De är energiska som få och använder sin fart och energi på ett lysande sätt. Visst, de producerar inte många poäng, men de lämnar ofta över till nästa formation som får börja med offensiv tekning. Kanon! 

Som synes är jag mer nöjd med vårt back och målvaktsspel än med vårt offensiva spela denna gång trots en stabil 4-0 seger. Anledningen till detta är att jag förväntar mig mycket mer av vår offensiv. Sanningen är nog den att ska vi på allvar hota om en plats till SHL så måste vår offensiv upp flera snäpp. Så det så..


Ha det gott!




24 november 2014

Mellanmjölk eller inte..




Ärligt talat blir jag inte klok på Hockeyallsvenskan denna säsong. Vad är det som händer, egentligen? Vi har vunnit nio matcher under full tid. Nio! Nio på tjugofem försök! Men det än mer anmärkningsvärda är att Malmö som ligger "långt före oss" endast vunnit en match mer vid full tid. 

Vi har "bara" gjort 61 mål framåt efter 22 omgångar, men, Mora som leder har bara orkat göra sex(6) mål fler än oss!

Vi har släppt in 63 mål, men, Mora som leder serien har släppt in - 66!

Detta är närmast sanslöst.

En normal säsong hade det skiljt betydligt mer mellan ett lag som leder serien(Mora) och ett lag som ligger på tolfte plats(VIK). 

En normal säsong hade ett topplag legat på + 15 mål. Visserligen ståtar Malmö med +18 i målskillnad men har trots detta endast vunnit en(1) match mer än oss vid full tid.

Mora som leder har inte ens vunnit hälften av alla sina matcher! 

Södertälje, på åttonde plats, har endast lyckats vinna sju(7) matcher under full tid. Lika många vunna matcher som AIK vilka ligger - sist!

Har det någonsin varit på ett liknande sätt i Hockeyallsvenskan? Kan inte tänka mig det. Åtminstone minns jag inte något liknande scenario. 

Trots att vi bara vunnit nio av tjugofem matcher är vi ännu inte helt avsågade från att nå en plats i toppen av tabellen. Sanslöst, om ni frågar mig. 

Trots att vi inte producerar mer än 2,4 mål framåt i snitt per match så har vi häng!

Trots att vår defensiv inte är klockren, har vi ännu chansen!

Trots att vårt målvaktsspel inte varit lika imponerande som tidigare säsonger, så är vi med!

Trots att laget pendlar i prestation från match till match har vi fortfarande chansen att haka på tåget mot SHL!

Jag begriper sannerligen ingenting. Jag avgår.

Jag avgår under två dagar och återkommer lagom till matchstart tisdag kväll mot Björklöven..



"När det är som mörkast är det lättare att falla ned i en grop"
[Eget ordstäv]

23 november 2014

Illa, jag mår illa...







Illa, jag mår illa......

Den gode Magnus Ugglas textrader kommer väl till pass när jag så här i efterhand ska försöka analysera och bedöma vår insats på Hovet under lördagseftermiddagen.

Jag visste att AIK skulle komma ut tufft och hårt i denna match. Jag är även övertygad om att våra tränare, spelare, materialförvaltare och busschauffören visste samma sak. Utan överdrift vill jag nog påstå att alla med minsta insikt i spelet ishockey visste detta. 

Men, vad fan!

Tydligen var denna vetskap något som gått vårt lag fullständigt förbi! Deras uppträdande inledningsvis gav mig känningar av vanmakt, frustration, och ångest av sällan upplevd magnitud. Jag satt stundtals och krampade i soffan så intensivt att hustrun var beredd att ringa 112.

- Men, för i helvetet! försökte jag pressa fram mellan sammanbitna läppar. Dock utan gagn och nytta. AIK tilläts allmänhetens åkning över hela isovalen och roade sig kungligt. 

Plötsligt, mitt i detta förlamade tillstånd som laget befann sig, öppnade sig en dörr, en utväg, en möjlighet att ta sig ur detta komaliknande tillstånd. AIK drog på sig en utvisning och nu fick vi chansen att ta oss in i matchen, få energi, ge oss själva momentum.

Och vad händer? Vi lyckas bränna närmast öppet mål och istället för glädjerus och hopp om livet så barkar det helt åt skogen. En "blindrensning" från AIK:are i egen zon hamnar på bladet på Fredrik Hynning helt fri i mittzon. Hynning som inte rosat isen i tidigare matcher för sitt AIK sätter dock personbästa genom att resolut åka fram till Fransson och skicka upp trissan i nättaket. 


Men, vad fan!


Knappt två minuter senare undrade Patric Blomdahl vad han skulle göra med pucken vid sargkanten i vår zon. "Jag lägger den mot mål", tänkte han, varvid han lyfte en lös puck mot Fransson ur dålig vinkel. Och, se på fan, pucken var tydligen insmord med vaselin då den på ett mirakulöst sätt hittade en väg in mellan(!) Franssons benskydd.


Men, vad fan!


Resten av den första perioden såg ut som början och mitten av perioden. Ett i många stycken helt desorienterat Gulsvart jagade demoner på isen. Demoner i form av AIK:are som såg snabbare, starkare, kvickare, skickligare, och bättre(!) ut.  Självklart får då Marcus Jonsson ett byte, ångar in i vår zon, klämmer upp våra spelare mot sargen, varvid pucken på ett annorlunda sätt studsar, rullar, hoppar, fram till Robin Kovacs som trycker in trissan förbi en skymd Fransson.


- Det var då som min hustru lämnade tillställningen och istället började rota runt i alla lådor med julsaker. "Nu gör jag något roligt istället", sa hon och började damma och feja. 

Själv funderade jag just i detta ögonblick på att konvertera. Till något. Vad som helst. "Varför inte konvertera till grytlapp eller skrivbordsunderlägg?" for genom mitt huvud. 


Under den andra och tredje perioden gjorde Gulsvart att tappert försökt att komma ifatt mot ett AIK som såg allt ängsligare ut för var minut som fortskred av matchen. Självklart ska spelarna, laget, honoreras för att de försökte komma tillbaka efter den genomusla förstaperioden, men, det är då själva den att Gulsvart gav bort matchen inledningsvis...


Varför gick det som det gick och kunde vi gjort annorlunda? Ja, det kunde vi gjort. Enligt mitt förmenande brast det i ledarskapet denna gång. Efter det snöpliga 0-2 målet skulle naturligtvis våra tränare tagit en timeout. Därefter borde givetvis Fransson fått kliva av och Bjurö på. Oavsett om Fransson hade en otacksam uppgift eller inte så hade denna åtgärd skapat ett nytt läge i matchen. Vi hade kanske, säger kanske, fått en välbehövlig omstart i matchen. 

AIK var bra första perioden. Men inte bättre än väntat. Jag är oerhört besviken på att laget, eller tränarna, tillsammans inte hittade en väg ur detta. 

Eftersom ingen avgått, frivilligt eller ofrivilligt, efter denna förlust förväntar jag mig en minst sagt lika ångestframkallande tillställning hemma mot Björklöven på tisdag. Då vi är seriens sämsta(!) hemmalag finns alla förutsättningar till att undertecknad återigen hamnar i ett tillstånd av fullständig vanmakt, orolig mage, stackato-liknande andning samt ögonflimmer under matchens gång. "Var är min medicin"......


Hockey är roligt, eller hur!







21 november 2014

Fågel, fisk, eller något annat?



En sak vet man med bestämdhet när det gäller årets upplaga av Gulsvart och det är att man aldrig vet hur bra de kommer att spela. Enligt tränare Filander så spelar laget för det mesta alldeles utomordentligt bra. Enligt spelarna är de ofta nöjda med sina egna insatser. Vi supportrar, däremot, är inte nöjda med någonting, för det mesta. Vi kräver ständigt mer. Hela tiden. 


VLT, genom Johan Thalberg, Pasi Hiirikoski och Kevin Johansson, vet nog inte riktigt vad de ska säga, eller skriva, denna säsong. De hyllar, dissar, ifrågasätter och är ungefär lika vrånga som vilka supportrar som helst. Som representanter för den lokala tidningen, med många läsare runt om i länet, måste de troligtvis balansera sina texter en aning. Om inte, tja, då går drevet på sociala medier direkt där dessa tre musketörer får klä skott inför förargade supportrars frustration. Samma supportrar som själva kan sitta och skriva ned sitt lag å det grövsta via olika forum. Det är skillnad på folk och folk, helt enkelt, troligen eller kanske.


- Kort sagt, Gulsvart berör. 


Vad jag själv tycker? Tja, jag är nog som folk är mest. Ambivalent och kappvändande. Tycker si och tycker så. Inbillar mig ibland att jag både kan och förstår för att i nästa ögonblick sitta som en uppäten påse Gott&Blandat. Fullständigt tom och fattar ingenting.

Ta som exempel våra hemmamatcher mot Mora och BIK Karlskoga. Under långa stunder trodde jag på seger, eller, åtminstone någon liten sketen poäng. Men, icke. Återigen satt man som ovan nämnda godispåse. Fullständigt tom.

Som den seriöse sanningssökare man är försökte jag givetvis leta efter orsak och verkan. Varför blev det så? Men intet ett svar stod att finna i detta livet, typ!

- Men vår tränare Filander tyckte laget gjort en bra match, och spelarna är rätt nöjda med sina insatser.

Kanske är det så banalt och enkelt att det som händer, och som vi nu måste måste ta till oss, är den verklighet det faktiskt är! Kanske är verkligheten så enkel att tränare Filander och spelarna har rätt! Laget har gjort en bra match, spelarna har gjort vad de kunnat, men motståndarna har helt enkelt varit aningen skickligare än oss. Hemska tanke!

Nej, jag väljer nog även fortsättningsvis att undvika eventuella sanningar och kommer därför vara lika tjurig efter varje tappad poäng under resten av seriespelet. Det gäller bara att hitta en eller annan lämplig syndabock...


"I allt övrigt har min dag varit perfekt"




Ett jävla mörker..

Det gäller att hitta ljuset i detta
mörker som råder i ABB Arena!



Västerås - Vita Hästen 2-5
Västerås - Asplöven 2-1
Västerås - Oskarshamn 3-0
Västerås - Rögle 3-4 (straffar)
Västerås - Karlskrona 0-4
Västerås - AIK 1-2
Västerås - Södertälje 3-0
Västerås - Timrå 4-3 (straffar)
Västerås - Mora 1-2
Västerås - BIK Karlskoga 4-5
Västerås - Malmö 1-2 (straffar)

Och så undras det varför vi ligger så långt ned i tabellen? Vi har tagit ynka elva(11) poäng hemma i ABB Arena fram till idag. På de senaste tre hemmamatcherna imponerande en(1) av nio(9) möjliga!

Det går inte längre att negligera att vi har ett stort problem. Ett problem som riskerar att växa sig än större. På de kommande tio(10) omgångarna har vi inte mindre än sju(7) hemmamatcher. Lite enkel matematik visar att vi då, med fortsatt samma skrala utdelning, kommer bärga cirka sju(7) poäng i ABB Arena kommande tio omgångar.

Hemmasnitt: 11 matcher, 11 poäng = 1,0 poäng
Bortasnitt: 13 matcher, 23 poäng = 1,8 poäng

Kommande tio omgångar: 
7 matcher i ABB Arena = 7*1,0 poäng = 7,0 poäng
3 bortamatcher = 3*1,8 = 5,4 poäng

Ser man till utfallet av poäng hemma borta och använder det som underlag till kommande tio omgångar skulle det innebära att vi kommer att spela in ungefär 12-13 poäng! 

Vårt poängsnitt skulle då stanna vid ca: 1,2 vilket naturligtvis är alldeles för lite för att avancera uppåt i tabellen. En låg uppskattning är att vi behöver snitta 2,0 poäng kommande tio omgångar för att en klättring uppåt i tabellen ska anses vara rimlig. För att klara en sådan målsättning behöver vi vinna minst fem av de kommande sju hemmamatcherna och samtidigt behålla vårt mycket fina poängsnitt på bortaplan.

Summering: 
- Under de tio kommande omgångarna behöver vi vinna minst fem hemmamatcher samt två av tre bortamatcher. Är detta rimligt? Kan laget klara av att vinna sju av kommande tio omgångar? 

Svaret är naturligtvis att det visst är möjligt, om än svårt. Det finns kapacitet i vårt lag men det största hindret för en klättring i tabellen står att finna i hur vi lyckas lösa vår poängtorka i ABB Arena. Där har tränarna en gordisk knut att lösa...


PS. Reserverar mig en aning för eventuella fel i mina beräkningar då jag fortfarande delvis är i affekt efter kvällens svidande förlust mot Malmö....



I allt övrigt känns livet bra!


18 november 2014

Tre poäng..

Det var Fagervall-hockey mot SSK!


Så jädra gött,så efterlängtat, så viktigt!

Ungefär så vill jag sammanfatta gårdagens match mot SSK. Inför matchen hade jag lyft fram några punkter där jag ville se förbättringar. Hur blev det med det?

1. Målvaktsspelet
- Här har tränarna något att fundera på. Jonas Fransson magra insats senast mot BIK Karlskoga. Var det ett resultat av bristande defensiv eller svagt målvaktsspel. Hur resonerar man? Ska man låta Fransson fortsätta och förlita sig på att backar och forwards hittar tillbaka till rätt positioner i det defensiva spelet? Det är allom bekant att en målvakt är bra när defensiven i övrigt fungerar. Lite som i handboll. Ett viktigt samspel mellan utespelare och målvakt.
Franssons statistik: 90.89% (8) 18 matcher
Bjurös statistik: 90.00%  4 matcher

Facit: Jonatan Bjurö klev in i kassen och med fenomenalt understöd av övriga spelare gjorde han en mycket stabil insats. Nu gav spelarna varandra understöd hela tiden i egen zon och SSK hade förtvivlat svårt att leta sig fram till bra avslutslägen. 
- Så ska det se ut!

---------------------------

2. Backspelet
- Nej, det såg inte bra ut senast mot BIK Karlskoga. Vad det berodde på är jag inte man att avgöra. Men rent allmänt såg det lite valhänt och tveksamt ut på en del händer och fötter. Är det forwards som inte gör sitt som skapar denna känsla av tveksamhet? Här måste det upp ett par snäpp för flera av våra backar. Kanske läge att förenkla. Sarg ut? Visst, det ser inte roligt ut alla gånger, men hellre det än att vi fastnar i egen zon. Dessutom önskar man verkligen att våra backar ges möjlighet att hitta forwards med ett snabbt förstapass. På bortaplan är allt tillåtet för att freda egna målet. Skit i finesserna och skicka trissan.

Facit: Ok, det fanns små skönhetsfel även i denna match, men, oj vilken skillnad mot när vi mötte BIK Karlskoga. Väldigt ofta lyckades backarna lirka loss pucken så vi kunde spela oss ur egen zon på ett snyggt och bekvämt sätt. När SSK satte som mest press, ja, då spelade backarna oftast väldigt enkelt. Sarg ut!
- Så ska det se ut!

---------------------------

3. Spelet fem mot fem
- Nej, jag anser inte att Martin Filander fått riktig ordning på vårt spel fem mot fem på isen. Om detta sedan beror på spelarnas oförmågor eller annat är inte lätt att veta. Men vi har generellt svårt att skapa riktigt bra offensivt tryck i denna spelform. Med detta menas att vi inte tillräckligt ofta kommer till bra avslutslägen. Här tror jag det handlar om att spelarna måste bli duktigare på att ge varandra rätt understöd. Att man agerar tillsammans i sina aktioner på isen. Framför allt gör vi alldeles för lite mål i denna spelform. 

Facit: Bra bortaspel. Avvaktande för att slå om till snabba spelvändningar. Vi lyckades skapa en hel del riktigt bra chanser trots korta anfall. Fokus denna gång var att inte tappa folk offensivt. Fungerade utmärkt hela matchen. 
- Så ska det se ut!

---------------------------


4. Boxplay
- Jag sitter med andan i halsen varje gång vi utövar denna spelform denna säsong. Ok, det är inte alls uselt, men samtidigt inte alls så utstuderat välorganiserat som förra säsongen. Är det månne de större zonerna som ställer till det här? 

Facit: Stabilt! SSK hade tre powerplay utan att kunna hota ordentligt. Tryggt och enkelt spel av alla. Jonte Berg som vanligt oerhört nyttig i denna spelform. 
- Så ska det se ut!

---------------------------

5. Powerplay
- Vår förstauppställningen är bra. Mycket bra. Jag önskar bara att vi vågar ta fler avslut från backposition. Inte bara Williams kan skjuta från blå. Problemet är inte vår förstauppställning. Det är istället när pp2 kommer in. De har ofta svårt att överhuvudtaget komma in i anfallszon och sätta upp spelet. Hur kan man lösa detta? Vi behöver en andraformation i pp som kan komma in och sätta tryck. Kan man tänka sig att låta Robin Jacobsson och Johan Jonsson spela i pp2? Båda har tillräckliga skills för att kunna hantera detta. Sedan  komplettera  med Fredda Johansson, Broc Montpetit och Mikael Frycklund. 

Facit: Vi fick ett(1) läge för powerplay. Vårt pp2 fick börja. Överraskade med att sätta upp riktigt bra spel. Såg bestämt och distinkt ut. Överraskande bra med tanke på tidigare uppträdanden. 
- Så ska det se ut!

---------------------------

6. Målskyttet
- Det är då själva den. När Mikael Frycklund gör mål gör ingen annan mål. När Fredrik Johansson gör mål, ja då gör ingen annan mål. När Dustin Johner gör mål, ja, då gör ingen annan mål, osv. Det verkar vara en förbannelse detta. Vi har många spelare som borde kunna göra mål, i samma match! Men det verkar som förgjort. Och vad har hänt med Jeremy Williams målskytte? För att inte tala om "stackars" Broc Montpetit som i match efter match skapar lägen utan att få in pucken. Den dagen det lossnar i målskyttet kommer segrar att radas upp. Och då har jag inte ens nämnt Mathias Bromé som lyckas bränna ett jätteläge i varje match, typ! Är det en förbannelse? 

Facit: Tre olika målskyttar i samma match. Kors i taket! Jeremy Williams, Nick Angell och Linus Svedlund. Dessutom var Mathias Bromé delaktig i vårt viktiga 2-1 mål. Linus hängde 3-1 i tom kasse. 
- Så ska det se ut!


Är det inte förbaskat konstigt att ett lag, från match till annan, kan byta skepnad så totalt som vårt kära Gulsvart. Mot BIK Karlskoga var den dominerande bilden av vårt försvarsspel - förvirring och desorientering. Mot SSK var det fokus och total kontroll. Förklara det, den som kan?

Att det finns en ruskigt bra offensiv spets i laget är inget nytt. När vi spelade som vi gjorde igår framkom det med all tydlighet. Till skillnad mot SSK behövde vi inte många sekunder på oss i anfallszon för att skapa ett farligt avslutsläge. Tydligen är vi betydligt bättre på "snabba anfall" än "uppställda". Förklaringen är iofs ganska enkel. Vid snabba omställningar hinner inte motståndarna organisera sig. Det finns utrymme för att komma till avslut. Vid uppställda, längre anfall, hinner motståndarna gruppera sig i en försvarsbox och stänger då till alla ytor.

Är vägen till framgång på hemmaplan att spela bortaspel? Låta motståndarna äga mer puck för att istället fokusera på omställningsspel? Köra Drillo-fotboll, helt enkelt!

För er som är för unga, eller som glömt bort, kommer här en förklaring:

"Drillos filosofi som fotbollstränare har varit omdebatterad, både i Norge och i utlandet. Spelstilen går ut på zonförsvar, låg press och snabba spelvändningar. Speciellt känd blev han för den så kallade "Flopassningen". Den gick i sin enkelhet ut på att försvarsspelarna skulle slå långa bollar över mittfältet till en luftstark forward (som ofta var Jostein Flo, därav namnet), som skulle nicka bollen tillbaka till andra offensiva spelare som snabbt skulle komma till avslut mot mål. Kritikerna menade att denna form av fotboll var destruktiv och tråkig, men Drillos resultat visade att även en liten fotbollsnation som Norge med korrekt strategi kunde hävda sig internationellt" [Källa]

Bloggens tre Gurkor:
- Nick Angell, som äntligen spelade så balanserat både defensivt och offensivt som vi förväntat oss!
- Per Helmersson, som visade att han visst är en back att räkna med.
- Robin Jacobsson, som allt mer börjar se ut som den backförstärkning vi önskade oss!


Bloggens Gurkburk:
- Johan Jonsson, bara för att han hela tiden håller en bra nivå, i match efter match. Nu fattas bara att han får lite mer offensiva uppdrag.


Hoppsan! Det blev fyra backar, men, vad gör det en dag som denna då defensiven blev vårt vinnande vapen!