16 april 2014

Mårtensson

Borlänge - Västerås - Leksand 



Jodo, jag håller på ett snickrar på ett speciellt inlägg tillägnat denne Mårtensson. Fint ska det bli. Dock är mannen i fråga lite upptagen med det mesta inför flytten till Leksand. Många kartonger att packa. Håller dock kontakt med Viktor och kommer presentera en intressant(!) intervju med honom. Så får det bli. Bara att vänta. Den som väntar på något gott brukar som bekant kunna vänta länge...


Tränaren...

Vem ska leda vår ensemble kommande säsong?



Detta ständiga stötande och blötande. Hur viktigt är det med RÄTT tränare? Men framför allt, vad är RÄTT tränare? I dagarna väntar vi återigen på besked vem, eller vilka, som ska leda vår skuta kommande säsong/er. Viktigt att tänka på är att Sverige är en liten ankdamm när det gäller ishockey. Många som samsas i den dammen. Spelare,ledare och tränare samsas om en rätt begränsad arbetsmarknad. Alla tränare, nästan, är formade av samma ideal, av samma sätt att se på hur ishockey ska spelas, och genomför träningarna som alla andra, gör. Inget nytt under solen med andra ord. Man kan kort och gott säga att alla äro stöpta i samma form. En form som heter Svensk Hockey!

- Utifrån ovanstående tycks det inte spela någon roll vilken tränare vi får. Same shit, typ. Eller gör det det? 

Läser man runt på olika forum, till olika lag, presenteras den ene tränare efter den andre som ett tänkbart alternativ. Det sågas och hyllas om vart annat. "Den jäveln är oduglig", "Han misslyckades i klubben...", "Han kostar för mycket", "Han är inte klok", "Han har spelat/tränat klubben X och är en Judas", "Den fan är för fet", "Honom måste vi ha, då går vi upp", etc etc.

Då ställer jag frågan, igen: - Är det så förbaskat viktigt vilken tränare man har/får?

Att skicka signaler
Som jag ser det finns det fler olika anledningar, bevekelsegrunder, till det val av tränare som en förening gör. Man skickar signaler! Jo, så är det. Genom sitt val trumpetar man ut den ambition som klubben företräder. "Vi ska satsa denna säsong och därför väljer vi den etablerade tränaren...."

För vår egen del kom ett sådan markering säsongen  2003-2004 när vi värvade Pär Bäckman. Detta var tänkt att sända tydliga signaler om en förening som ville ta ett steg till, som satsade, som hade framtidstro. Och hur gick det då? 

"2005/2006 Denna säsong blev en missräkning för VIK som hade satsat på att hamna i kvalserien men hamnade på en niondeplats" [Källa]

Säsongen efter bröt sedan Pär kontraktet mitt under säsong och tog hastigt och lustigt över Västra Frölunda som skulle räddas kvar i Elitserien. 

Pär Bäckman gjorde många bra saker under sin tid som tränare men inte ens han förmådde att lyfta föreningen "ett steg till" som det var tänkt. 

Med andra ord. Här hade vi en kunnig, etablerad, skicklig tränare. Under tre år fick han förtroendet att arbeta med laget. När det var tänkt att laget skulle lyfta, ta det avgörande steget, då kraschade hela härligheten.

- Vi var därmed tillbaka på ruta ett inför säsongen 2006/2007.


Lite mer fakta om säsonger som kom:
2006/2007 VIK hamnade på plats 4 och fick därför spela playoff till kvalserien då bara topp 3 hamnade i kvalserien direkt. VIK fick spela mot Nyköping. VIK förlorade borta med 4-3 och hemma med 1-3 [Källa]
Tränare: Johan Tornberg

2007/2008 VIK hade som mål att kämpa om en kvalserieplats primärt genom en av topp 3. Nu gick inte det och VIK fick åter spela playoff till kvalserien. I första kvalomgången ställdes VIK mot Växjö Lakers som de slog borta med 3-6. I returen i ABB Arena så lyckades Växjö vinna med 1-3 och det blev en tredje och avgörande match. Den tredje matchen spelades också den i ABB Arena och VIK lyckades vinna med 4-1. I andra kvalomgången ställdes VIK mot överraskningslaget Borås HC. VIK lyckades vinna borta med 3-2 och inför en storpublik lyckades VIK vinna med 4-1 i andra matchen och avancera till kvalserien. I kvalserien så lyckades VIK vinna enbart en match, mot Malmö(paradoxalt nog var det den förlusten som gjorde att Malmö missade elitserien) och hamnade sist. [Källa]
Tränare: Johan Tornberg / Lars Ivarsson

Efter säsongen 2007/2008 sa man från föreningen att "detta var ett första steg och nästa säsong ska vi ta nästa. Vi ska ständigt bli lite bättre"

2008/2009 VIK slutar trea i HockeyAllsvenskan och går direkt till kvalserien tillsammans med AIK och Leksands IF. VIK har för andra året i rad kvalificerat sig för spel i Kvalserien till Elitserien. I kvalserien skrapar VIK Hockey ihop nio poäng på 10 matcher och hamnar sist av de sex lagen i kvalserien. Pär Arlbrandt vinner poängligan i Hockeyallsvenskan med 77 poäng på 42 matcher, därav 28 mål och 49 assists. [Källa]
Tränare: Lars Ivarsson

Efter säsongen 2008/2009 sa man återigen från föreningen att "detta var ett första steg och nästa säsong ska vi ta nästa. Vi ska ständigt bli lite bättre"....

2009/2010 VIK misslyckas med att nå kvalserien och slutar på åttonde plats i Hockeyallsvenskan. Stefan Hellkvist avslutade sin hockeykarriär denna säsong i VIK och avancerade till tredjeplats i VIK:s interna historiska skytteliga, efter Anders Berglund och Pär Mårts. Totalt har VIK efter denna säsong spelat 3 200 matcher genom tiderna.[Källa]
Tränare: Lars Ivarsson / Fredrik Nilsson

Tränarna
Under en sexårsperiod använde vi oss av Per Bäckman, Johan Tornberg, Lars Ivarsson samt Fredrik Nilsson som huvudtränare. Av dessa var två rookies i form av Tornberg och Nilsson, en väletablerad i Pär Bäckman. Lars Ivarsson var med som assisterande tränare i tre säsonger innan han fick överta huvudansvaret för laget.

Hur ska man då summera respektive tränares framgångar med laget?

Pär Bäckman misslyckades rejält säsongen 2005/2006 (Etablerad tränare)
Johan Tornberg tog oss till kvalserien 2007/2008 (Inte ens tränare!)
Lars Ivarsson tog oss till kvalserien 2008/2009 (Gick från assisterande till huvudansvarig, tränarutbildad)


Vad jag vill lyfta fram med detta inlägg är att inget är givet bara för att det kommer en ny tränare till föreningen. Åtminstone inte sportsligt. Däremot kan det finnas andra positiva effekter av ett tränarval. Det kan uppskattas av sponsorer, av spelare som söker sig till klubben, samt av publiken som får nya förhoppningar om en blomstrande framtid. Man kan helt enkelt skapa lite hausse...


Jag tror dock mer på dynamiken, på människorna, på helheten. Visst, vi kan ragga upp en etablerad tränare, men, ges inte rätt förutsättningar kommer det sluta på samma sätt, igen. En tränare är ingen trollkarl! En tränare kan ses som en dirigent som ska leda sin ensemble. Om ensemblen består av rätt instrumentering då ökar möjligheten mångfalt till sportslig framgång. Finns det dock bara trumslagare och triangelspelare i ensemblen kommer det mest bli - oljud!

Se där lite tankar en förmiddag innan påsk...


- För övrigt anser jag att Leif "Strumpan" Strömberg är ett utmärkt val som tränare...




Tänker, tankar och funderar..

Den nakna sanningen!


- Jahapp, så var den sagan slut! Säsongen blåste förbi och blåste oss på konfekten. Bäst när det gällde gällde inte oss denna gång heller. Har valt att inte skriva så mycket, än så länge, om säsongen som gick. För många intryck att summera. Behövs tid att sortera, analysera, reflektera. När man får lite distans till det som hände så ser man lite klarare. När besvikelsen lagt sig kan man börja sortera alla olika intryck och avtryck. 

Jag inser nu att jag ganska tidigt såg var denna säsong skulle ta vägen. Genom mina inlägg, denna säsong, fanns det en röd tråd. En röd tråd som på olika sätt, och vid olika tidpunkter, lyfte fram en problembild. Ibland var den mer synlig ibland mindre. Men den fanns där, hela tiden. Som ett litet irriterande skavsår på hälen under en långpromenad. Gjorde sig ständigt påmint men man förträngde för att uthärda och ta sig igenom promenaden, eller säsongen.  Den röda tråden var naturligtvis vår avsaknad av ett fungerande offensivt spel!

Lagets styrka denna säsong var att spela strikt defensivt. Spelet utan puck var överlag bra från första nedsläpp. Speciellt i egen zon. Där bjöd vi inte våra motståndare särskilt mycket. Vi har stängt till, skärmat av, boxat ut, och gett fantastiskt stöd till vår målvakt Jonas Fransson. Fick vi dessutom första målet, genom en effektiv spelvändning, då var vi närmast oslagbara. I takt med att våra motståndare ökade trycket mot vårt mål, blev ivrigare, kom även de misstag som vi kunde omsätta till egna offensiva utflykter. Många gånger var vi dödligt effektiva när chanser dök upp.

- Det var inte vackert, inte underhållande, men det gav utdelning i vinster och många härliga poäng.

Kanske mycket därför den kritik som låg och malde under ytan från mig, och många andra supportrar, aldrig riktigt fick fäste. Hur skulle man kunna kritisera ett lag, och en spelmodell, som bevisligen fungerade? Under säsongen hade vi egentligen ingen riktigt formsvacka. Vi låg i toppen av tabellen i stort sett hela grundserien. Emellanåt radade vi upp segrar. Vi var närmast oslagbara. Och trots det, trots vår fina tabellplacering, gnagde en oro bland många supportrar. Den fråga många ställde sig var hela tiden när det offensiva spelet skulle lossna, blomma ut?

Jag personligen tror att vår säsong avgjordes långt före kvalserien började. Närmare bestämt i omgång 48. Då mötte vi Malmö hemma i ABB Arena. En ren seriefinal. Jag anser fortfarande att detta är den bästa match som spelats i ABB Arean denna säsong. En match som tyvärr skördade sina offer. Inte nog med att vi fick stryk. Vi fick även inte mindre än tre spelare skadade under matchen samt Viktor Mårtensson utvisad och sedermera avstängd. Värst drabbad blev Jeremy Williams. En konstig vridning vid sargkanten där "något" gick sönder i hans knä(!).


Efter denna match följde en turbulent tid. Plötsligt landades flera spelare som skulle in i truppen. Det skulle breddas. Evan McGrath, Thomas Hyka, Johan Jonsson stod plötsligt på lönelistan.  McGrath som inte spelat en tävlingsmatch på nära två månader skulle nu få en central roll i laget. Detta utan att spela en enda match innan kvalserien började!

Omg 49 Oskarshamn - Västerås 2-1
Omg 50 Västerås - Mora 0-3
Omg 51 SSK - Västerås 2-1
Omg 52 Västerås - Almtuna 5-1

Våra första tre matcher efter förlusten mot Malmö var minst sagt bedrövliga insatser. Det var som om luften gått ur laget - fullständigt. I hemmamatchen mot Mora, som vi var tvungna att vinna för att säkra vår direktplats underpresterade hela laget å det grövsta. Inget fungerade! Som tur var för oss fick vi hjälp av Malmö. De bara öste på och vann serien före oss. Helt välförtjänt. 

- Jag fick otrolig dåliga vibbar när laget plötsligt föll igenom efter förlusten mot Malmö. Något som jag upplyste den som ville höra på det örat!



Nåja, nu har jag börjat skriva och kommer fortsätta. Det finns mycket att fundera kring. Om detta återkommer jag...






11 april 2014

Det var som fan... Viktor till Leksand!

Bilden lånad som synes...
(återlämnas mot beskrivning)


Idag möttes jag av ett besked som ställde det mesta på ända. En älskad och mycket uppskattade spelare lämnar Gulsvart efter fyra säsonger. En spelare som vunnit mången supporters hjärta och uppskattning. En spelare som väckt känslor långt utöver det vanliga. En spelare som i varje byte, varje match, alltid gjort sitt bästa för laget. Den jag talar om är självklart allas vår Viktor Mårtensson. Nu lämnar han oss för att spela för Leksand! Den såg inte jag komma. Oväntat, är ordet. Av alla lag i hela detta avlånga land kommer han nu fortsättningsvis representera Leksand. Jag tror jag dånar...

Ska man nu slita sitt hår av grämelse, riva sina matchtröjor av frustration, storma VIK:s kansli och begära ett huvud på fat? Nä, det tycker jag inte. Faktum är att jag har full förståelse till att Viktor Mårtensson tar denna chans som nu dyker upp. Och varför jag tycker så ska jag förklara i ett längre inlägg under morgondagen...

Så får det bli...

För övrigt höll jag på att kräkas upp pizzan under kvällen. När Rickard Wallin snubblade in segerpucken för sitt Färjestad var det nära att jag vomerade rakt ut på parketten. Sicken en, va? Allt sedan jag såg Färjestad vinna en final över Djurgården, för en herrans massa år sedan, mår jag lika fysiskt illa varje gång de når en final. Då myntades ett klassiskt uttryck som beskrev deras sätt att spela ishockey. "Ryggsäckshockey", var omdömet. Genom att hålla i, hålla fast, haka och slå, lyckades FBK trasa sönder allt spel för motståndaren och vinna sina matcher. Sånt sitter i. Länge. Nu blir det ännu en final där lirare från Norr får möta Ryggsäckarna från Värmland. Elegans ställs mot transpiration, Finess mot Libress, typ!



8 april 2014

Överkörningen på Hovet - och snacket efteråt!



Djurgården - Västerås 6-2
Det blev inte som jag förväntade mig. Det blev lite värre, faktiskt! Visst anade jag att Djurgården skulle komma ut både hårt och hetsig med en hägrande plats i SHL som mål och morot. Men inte trodde jag att vi så snabbt skulle duka under för övermakten. 

Kvällen till ära valde jag att följa matchen Rögle mot AIK. En anledningen till detta var att jag har ett VIASAT-abonnemang som jag vill nyttja. En annan var att jag med spänning  ville ta del av hur AIK skulle hantera denna match. Inför matchen kunde man läsa på AIK:s eminent enögda forum att supportrar "krävde" en läggmatch av sitt lag. Allt annat var skandal. Att bidra till att värste konkurrenten Djurgården skulle nå SHL genom en AIK-vinst ansågs mer eller mindre som ett "förräderi"! 

Å andra sidan förväntade sig samma supportrar, AIK:s, att Västerås som inte hade något alls att spela för, skulle göra en sportslig insats och försöka vinna mot Djurgården. Eller rättare sagt, man krävde att Västerås skulle göra sitt yttersta för att förhindra Djurgården att avancera till SHL! Ungefär samma krav restes självklart från Rögles spelare och supportar. 

Det pratades inte lika mycket om att AIK, eller Rögle, befann sig i den aktuella situationen denna sista omgång på grund av egna mindre bra insatser. Nej, inte då! Lättare då att förskjuta skuldbördan till tredje part, nämligen Västerås. Det var, är, helt enkelt vårt fel att AIK numera spelar i Hockeyallsvenskan och att Rögle missade chansen till spel i SHL! Framförallt är det vårt fel att Djurgården numera har status som SHL-lag.

Djurgården vann två av två matcher mot Rögle 
Djurgårdens IF  -  Rögle BK 5 - 3
Rögle BK  -  Djurgårdens IF 2 - 4

Djurgården vann en av två matcher mot AIK
AIK  -  Djurgårdens IF 2 - 1
Djurgårdens IF  -  AIK 3 - 2

Djurgården vann en av två matcher mot Västerås
VIK Västerås HK  -  Djurgårdens IF 3 - 1
Djurgårdens IF  -  VIK Västerås HK 6 - 2


Det lag som borde skrika minst just nu om orättvisa är nog Rögle. Hade de sett till att tagit fler poäng av Djurgården hade de nu spelat i SHL, eller, hade de sett till att vunnit mot ett oinspirerat Västerås som inte hade något att spela för i omgång nio, då hade de spelat i SHL nu.

Hade AIK gett fan i att förlora mot oss eller Rögle eller Malmö hemma på Hovet hade de behållit sin status som SHL-lag!

Att bara se till sista omgången och utifrån den döma, eller fördöma, andra lags insats är bara lågt, okunnigt och pinsamt! Sanningen är faktiskt den att Djurgården spelat sig fram till det läge de fick i sista omgången genom egen kraft! De förtjänade därmed chansen, och de tog chansen. Vilket inte Rögle gjorde. Rögle valde istället att uppträda både håglöst och oinspirerat fram till början av tredje perioden. Då vaknade de till. Med MYCKET stor HJÄLP av ett pinsamt passivt AIK fick de möjligheten att gå upp till en tvåmålsledning. Samtidigt, hör och häpnade, reducerade vi på Hovet och HJÄLPTE plötsligt Rögle i sin kamp.

Men räckte det då? Nej, nej. Rögle lyckades slarva bort detta gyllne läge genom huvudlöst spel i egen zon. Trots att spelarna i AIK siktade i sarghörnen med de flesta avslut kunde de inte undgå att göra mål på de chanser de till slut bjöds på.

Understundom i tredje perioden uppträdde AIK som koner på isen. De lät Rögle vinna alla dueller, ta nya skott, och lät sin målvakt, Daniel Larsson, reda ut allt. Trots detta lyckades inte Rögle pilla in de puckar som hade behövts för att nå SHL! Med andra ord anser jag att Rögle ska se mer till sin egen oförmåga än att försöka skuldbelägga någon annan för sina tillkortakommanden. AIK bjöd dessutom till lite extra genom att plocka ut målvakten(!) med sju sekunder kvar i matchen och tekning i Rögles zon! Varför i hela glödheta gjorde man det? Självklart var detta ett taffligt försök att hjälpa Rögle samt stjälpa Djurgården. OM Rögle gjort mål, fram till 5-3, samtidigt som Västerås reducerade i slutsekunderna av matchen på Hovet. Vad hade inträffat då? Jo, Rögle hade tagit platsen till SHL!

Så kom inte och gnäll på andra än er själva kära AIK:are och Rögleiter. Ni spelade själva bort era chanser. Ingen annan...

Sedan kan inte jag rå för att mitt eget lag, Västerås, inte orkade stå emot Djurgården bättre. Något som jag självklart är väldigt besviken över. Men det är en annan femma....

- Det finns även de som hävdar att vi vilade halva laget i matchen mot DIF! Ett påstående som är helt befängt. Vi spelade med samma lag som vann borta mot Rögle förutom på en position. Så var det med det påståendet..

Avslutningsvis vill bloggen gratulera Djurgården till sitt avancemang. Man gjorde det helt av egen kraft och dessutom mycket välförtjänt...


EDIT: Matchen på Hovet slutade några minuter innan den i Ängelholm. Dock vet jag inte huruvida AIK:s lagledare hade koll på den saken. Detta angående att AIK tog ut målvakten i slutsekunderna.





7 april 2014

Sista matchen med gänget - och allas blickar på oss....




I kväll ställs våra tappra iskrigare inför den ultimata utmaningen. Laget ska ta sig an en motståndare som just nu andas en from förhoppning om att göra något ingen förväntat sig. Nämligen ta steget upp till SHL! Djurgården, ett lag i förvandling, och med en mycket god möjlighet att slå oss alla på fingrarna, står för motståndet. Ett lag som för bara någon knapp månad sedan befann sig i en gråzon. Efter en ganska miserabel säsong, med blandade resultat, var vi många som räknat bort DIF från kampen om en SHL-plats denna säsong. Tänk så fel vi kan få! 

I och med ett tränarbyte fick plötslig Järnkaminerna ordning på sitt spel. En Sabel ut och en Säck in. Mer behövdes tydligen inte. Där vi själva tappade fart och inspiration fick Djurgården hela tiden  ny energi. De avslutade seriespelet formidabelt med idel vinster. Inte minst bortamatchen, i sista omgången, när de vann över Rögle imponerade. Bäst när det gäller, typ!

Denna säsong har vi möts flera gånger och det har med ett enda undantag varit väldigt jämna matcher. Detta oavsett om matchen spelats på Hovet eller i ABB Arena. Senast hemma i ABB Arena vann vi ganska komfortabelt med 3-1 efter en gedigen insats av hemmalaget. Senast vi mötte DIF borta på Hovet låg vi under med uddamålet men kunde kvittera i slutminuterna för att sedan vinna i förlängningen. Bra minnesbilder att ta med sig för våra spelare.

För mig är det oerhört viktigt att mitt lag går in och ger allt i denna match. Här ska inte fingrar läggas emellan. För oss supportrar är en vinst idag lika välkommen som någonsin tidigare. En vinst är en vinst oavsett när på säsongen den kommer. 

Just i denna match är det särskilt viktigt att laget verkligen står upp. Ger sitt yttersta. Vi kommer ha mångas ögon på oss denna match. Supportrar till Rögle, Malmö, AIK kommer granska vår insats med argusögon och spy galla om de uppfattar det som att vi kröker rygg, ger upp, kastar in handduken, inte står upp. Jag vill inte att denna match ska bli ihågkommen som den match där vi gav Djurgården en gratisresa till SHL! 

I mina ögon vore det optimala att vi minst tar en poäng mot Djurgården samtidigt som Rögle betvingar AIK. Det är det scenario som tilltalar mig mest. Upp med trökgänget Rögle i SHL. De kan få vara slagpåse en säsong i SHL för att sedan byta plats med oss andra till säsongen 14/15. 

Det scenario jag ser framför mig är att darrigt, ängsligt Djurgården som inte riktigt vet hur de ska tackla situationen. Ska de gasa, bromsa, eller något mitt-i-mellan? Troligen kommer de, ivrigt påhejade av sin fantastiska hemmapublik, trycka på för ett ledningsmål. Detta, mina vänner, blir som ett dukat bord för oss. Vi har alltid varit som bäst när vi fått spela vårt spel. Att krypa ihop, täta runt eget mål, för att sedan satsa på giftiga spelvändningar. Hur många matcher vann vi inte i grundserien genom just den spelmodellen?

- Jag tror helt enkelt vi kommer slå alla experter på fingrarna just i kvällens match. 


Om mitt scenario slår in kommer nästa säsongs Hockeyallsvenska bli någonting utöver det vanliga. Och detta, mina vänner, vill jag inte vara utan för allt smör i Småland!

Mosa Djurgården!





6 april 2014

Seger mot Rögle och lite ära återupprättad.




Rögle - Västerås 1-2 (straffar)
Se där! Nu kom en insats av laget som man kände igen. Grunderna var tillbaka. Backar och målvakt synkade. Forwards åkte rätt både med och utan puck. Rögle fick inte utrymme att gasa på som de ville. Istället hamnade de ofta i egna bryderier. Fick slita för att få puck ur egen zon. Hade svårt att hitta fart genom mittzonen. De såg allmänt obekväma ut med motståndet. Kanske hade de förväntat sig ett mer avslaget motstånd än de ställdes inför? 

Mårtensson, Fornataro, Williams bildade förstalina denna match. Inte alls någon dum konstellation. Den minnesgode kommer säkert ihåg att Mårtensson fick liknande chans i förra årets kvalserie. Han gör inte bort sig i ett sådant celebert sällskap. Kanske något att bygga vidare på till nästa säsong. Viktor är grymt stark i sargspelet, att täcka puck, och kan komplettera övriga perfekt med sin fysik. - Godkänd insats av den formationen.

Bergqvist, Lindhagen, Hyka spelade andrafiolen i kvällens match och de två sistnämnda såg väldigt pigga och rappa ut på rören. Det man saknar är att Lindhagen tar avslut när chansen ges. Av någon anledning tycks han föredra att passa istället för att avsluta själv. - Klart godkänd insats av den formationen.

Mcardle, Frycklund, Romano spelade i tredjekedjan och med den äran. Äntligen fick vi se lite av de skills som ryms i Mikael Fryklund. Om vi får behålla McArdle och Romano till nästa säsong kan denna formation blir riktigt bra. Med en Fryklund som äntligen blommar ut har vi här en formation som kan bli hur bra som helst! - Klart godkänd insats av den formationen.

Bromé, Söderkvist, Jonsson fick nu spela från start. Något jag retat mig på, eller åtminstone stört mig på, är att Marcus Söderkvist fått spela center i denna formation. Söderkvist är för mig än bättre som back, gör större nytta, än som center i en fjärdeformation. Kan vi få in Sam Marklund alt Marcus Kinisjärvi, i denna position har vi plötsligt en fjärdeformation med pondus att både checka, jaga, stressa samt producera!
Klart godkänd insats av den formationen.


När det gäller våra backar tycker jag konstellationen Emmerdahl, Jonsson fungerade alldeles utmärkt. Här finns defensiv smartness och erfarenhet(Jonsson) och förutsättningar för mer offensiva framstötar (Emmerdahl) Fick jag bestämma så är detta ett backpar för nästa säsong.

För övrigt var det ett riktigt häftigt mål som Kenndal McArdle fick göra fram till 1-0. Så många gånger man sett honom ladda tidigare, men inte träffat målet! Snacka om bössa...

Inte kom det heller som någon överraskning att Mathias Bromé försökte sig på en Zorro i andra perioden från ett läge bakom Rögles mål. Typiskt ungdomligt oförstånd:)

Extra roligt att Jonas Fransson fick spela en match på rätt nivå. Nu fick han det understöd som måste till. Då är han väldigt väldigt bra. Räddningsprocenten stannade på 96,55%! Det är ju så vi blivit bortskämda tidigare under säsong...

Och så var det detta med straffar!

Först glider Jeremy Williams fram och leker in pucken via stolpen. Så otrolig skönt, härligt, att han fick sätta den trissan!

Därefter kommer trollgubben, Krobbe-Lundberg-kopian, Tony Romano och kör sin "elvisp" framför en förvirrad Kevin Lindskoug i Rögles mål. När målisen står som mest på hälarna "vispas" pucken bara in mellan benen på den stackars burväktaren. Hockey-godis!

Som lök på laxen, grädden på moset, avvärjde dessutom Jonas Fransson Rögles straffar. Så enkelt..

Av någon outgrundlig anledning åkte inte Rögles spelare runt efter slutsignalen och "tjöt" som tidigare. Undrar varför?

Mina tre bästa spelare:
- Jonas Fransson - åter på rätt nivå
- Mathias Bromé - bara kör
- Mikael Fryklund - äntligen visade han lite av sin klass


Krossa Djurgården...