20 oktober 2014

Tredje raka...

Glad, glad, glad!


Västerås - Södertälje 3-0
Tänker inte sväva ut allt för mycket i någon form av okontrollerad glädjeyra efter dagens vinst, men, FAN VAD ROLIGT!

Precis så känner jag i skrivande stund. Roligt för spelare, tränare, och alla som arbetar inom Västerås Hockey. Självklart roligt även för sponsorer, supportrar, publik och Västerås som idrottsstad. Det är trots allt så mycket roligare att prata hockey när poängen ramlar in. Ringar på vattnet av optimismen som skapar än mer framtidstro, som stärker, som helar.

Tre raka segrar. Björklöven, Vita Hästen och nu Södertälje. Underbart!

Till dagens match var jag personligen däckad av en dags hårt arbete kombinerat med en elak influensa som inte vill släppa sitt grepp. Som tur är finns numera Viasathockey som en räddningsplanka. Inte alls samma tryck i soffan hemma men det fick duga. 

Tänker inte försöka analysera matchen på annat sätt än att jag konstaterar följande:
- Offensiven såg väldigt bra ut!
- Defensiven såg väldigt stabil ut!
- Boxplay börjar bli allt bättre!
- Powerplay är stundtals riktigt bra!
- Fransson håller nollan!

Tänker istället lyfta fram en drös spelare som jag tycker gjorde finfina insatser denna kväll:
- Nick Angell tillbaka och spelade precis så som jag önskade i ett tidigare inlägg. Höll i puck när det behövdes, släppte snabbt iväg snabba enkla pass när det fanns möjlighet. Spelade med precis rätt marginaler. Underbart!

- Kul att Simon Fredriksson fick visa att han kan, att Jonas Emmerdahl klev fram i offensiven och passade fram till Gråhns mål, att Helmersson fortsätter "käka puck", att Johan Jonsson är fortsatt stabil och att unge Hampus Larsson spelade närmast klanderfritt. Kort sagt såg backspelet väldigt stabilt ut.

- Stefan Gråhns framstår allt mer som en succévärvning. Härlig attityd, hårt arbete, mycket hjärta, och en hel del spelsinne. Fick nu göra ett mycket vackert mål!

- Mikael Fryklund fortsätter övertyga. Återigen en match där han vågar hålla i, skapa, tacklas, och jobbar stenhårt i hemjobbet. Allt mer komplett. Allt mer ledande på isen.

Jag skulle kunna räkna upp alla spelare i laget en kväll som denna för detta var verkligen en helgjuten laginsats. Alla bidrog i hög grad till att spelet nu lyftes till en helt ny nivå mot tidigare matcher. 

- Att Williams bombade in en puck även denna kväll börjar kännas lite, vardag. Men, vilken underbar vardag:)


Skönt även att Evan McGrath-affären fick att snabbt avslut. Bloggen önskar självklart honom lycka till i sin nya klubb, Oskarshamn, men tillåter mig att vara lite vresig över hur Evan uttryckte sig om sin tid i Västerås. Han hävdade att "han inte fått tillräckligt mycket istid" ungefär. Det får stå för honom. 


Mot Haparanda!





19 oktober 2014

Regelverket



Som den sanningssökare jag är har jag botaniserat lite för att finna svar på frågeställningar som får många att undra. Detta inlägg lägger fokus på det som allmänt kallas det "fysiska" spelet. Till min glädje har jag funnit flera källor att ösa vedertagen fakta ur, så håll till godo:


"Huvudsyfte med närkampsspel är att sänka motståndarens teknikverkningsgrad (efter flera tillslag tappar den tacklade spelaren förmåga att utföra rörelse lika exakt som vederbörande kunde innan), sänka moral och via dessa två element påverka motståndarens valkvalitet av passningsalternativ och dylikt"
- Gillar verkligen språkbruket i ovanstående citat. "teknikverkningsgrad", "valkvalitet" för att nämna två exempel. Vad texten egentligen vill säga, men inte riktigt vågar är "ge den djäveln en rejäl smäll så han inte vågar sig ut på isen igen". Då pratar vi ett språk som är både tydliggörande och internationellt!


"För att ett lag ska kunna vinna krävs inte bara hantering av puck och klubba, utan en minst lika viktig del har det fysiska spelet – närkampsspelet – vilket innebär att åka mycket skridskor för att hinna före motståndare att ta pucken i varje moment. Oftast sker närkampsspelet framför målkassarna och längs sargen (främst sarghörnen) där spelarna gräver och rycker, både med klubba och skridskor, för att försöka vinna pucken"
- Här fastnar jag osökt vid formuleringen "spelarna gräver och rycker". Där vet jag inte riktigt vad uppgiftslämnaren syftar på? "Gräver och rycker". Dessutom sker detta "ryckande och grävande" både med klubba och skridskor. Får återkomma...


"Det är också värdefullt att sätta in hårda tacklingar. En hård tackling gör att motståndaren snabbt blir fysiskt trött (musklerna får mycket stryk i en sådan smäll), och spelare som blir hårt tacklade väljer oftast att åka av planen in i avbytarbåset och återhämta sig en stund"
- Skriv som det är! "Spelarna åker in i båset och grinar en stund", ska det vara så svårt? Men det är klart. Det skulle uppfattas som omanligt, förstås...


"Skillnaden mellan närkamp och tackling avgörs av vinkel i vilken kroppskontakt mellan spelarna har uppkommit. Vinkeln räknas i förhållande till åkriktning av spelaren som blir tacklad"
- Bra, då vet vi det!

Avrundar med lite klassiska uttryck:
"50/50- puck/läge: Läge där en eller fler spelare från båda lagen har lika stor möjlighet att ta pucken i en vanlig spelsituation – främst vid närkamp, målchans eller retur"
- Är detta oavsett vinkel och fart, tro?

"Andra- puck/läge: Ett annat ord för samtliga former av retur (inklusive från sargen)"
- Jag som alltid trott det handlat om två puckar på isen, samtidigt!

"Fladderpuck: Vid skott eller inlägg mot mål då pucken "fladdrar" eller spinner, främst i luften. Uppstår oftast vid halv- eller felträff"
- Trodde i min arma enfald att en fladderpuck var något som genast skulle reklameras!

"Förlupen puck"
- En puck som ingen vill kännas vid!

"Klapp-klapp"
- Två eller flera åskådare använder utdelade pappersklappor?

"Myra"
- Något man får innanför brallorna när det är riktigt spännande i slutet av matchen!

"Raggarhockey eller Hawaii: Hafsigt spel fram och tillbaka på planen, utan någon struktur, med taktiklösa chansspelningar- och passningar"
- Om man har en massa amerikanare på isen(importer) blir det inte automatiskt Raggarhockey då?


Det var ett axplock från ishockeyns underbara värld! Källa:


Ses i ABB Arena!

Den märkliga tabellen...


Nu har alla lag spelat lika många matcher förutom SSK och Västerås. Efter morgondagens omgång står alla lag på femton spelade matcher. Som synes är det något allvarligt fel på tabellen. Lag som Almtuna, Vita Hästen och Asplöven ligger fel. Någon måste ha räknat fel. Fel är det i alla fall, oavsett.

Detta måste självklart åtgärdas. Ett första steg på denna åtgärdslista är självklart att dänga till Sportklubben under måndagskvällen. Gör vi det så ljusnar det än mer i den annars så mörka kolkällaren i vilken vi  till viss del ännu befinner oss i. Än har vi inte riktigt sett dagens ljus. Först när vi når nästa streck i tabellen, en åttondeplacering, kommer solens strålar nå oss och börja värma. Just den placering som SSK innehar just nu. Vi ska med andra ord byta plats. 

Hur rimligt är det att nå den placeringen inom de kommande omgångarna? Rent matematiskt skiljer det i dagsläget endast fem poäng upp till åttondeplatsen. Två segrar, sex poäng, och vi kan vara där. Problemet är bara att lagen ovanför oss även de, med största sannolikhet, kommer plocka poäng. Vill det sig illa, riktigt illa, ligget vi kvar på vår försmädliga tolfteplats även om vi vinner våra kommande två matcher!

Men vi får inte glömma bort en viktig faktor. Vi har spelat en match mindre än alla andra lag förutom SSK. Vinner vi mot SSK skiljer det därmed bara två(2) poäng fram till åttondeplatsen! Det låter mycket bättre. Den som är mer pessimistiskt lagd kan själv roa sig med att räkna ut poängskillnaden om vi skulle råka förlora mot Sportklubben.

Vad jag försöker lyfta fram, om än på ett omständligt sätt, är att vi kan få ligga kvar länge på vår tolfteplats även om vi vinner en radda med segrar! Så illa är det. Men nu tänkte jag fel igen. Vinner vi mot SSK så ståtar vi på tjugo poäng och klamrar oss upp till en tiondeplats. Men, jag tror ni förstår hur jag tänker. 

Man hör ofta tränare, och spelare, påpeka att med "tre poäng för seger åker man snabbt upp i tabellen". Jo, det gör man, om konkurrenterna under samma tid förlorar motsvarande antal poäng/matcher. Om intet så blir det status Q. Man står helt enkel kvar och stampar, typ. 

- Har ni tänkt på att det är väldigt sällan man hör tränare, eller spelare, säga att med "tre poäng för seger sjunker man snabbt i tabellen när man förlorar"! Just vad jag trodde. Det låter inte alls lika upplyftande.

Nog med tramsande nu. 

Ses i ABB Arena 










Nick Angell - tillbaka




Till matchen mot SSK får vi äntligen tillbaka Nick Angell på isen. En efterlängtad comeback för oss supportrar då vi i övrigt har ont om offensivt spelskickliga backar i laget. Då jag haft förmånen att träffa Nick så vet jag vilken härligt positiv inställning han har till det mesta. Jag skulle vilja beskriva honom som en otroligt glad och charmerande personlighet. På många sätt personifierar han vår egen bild av hur amerikanska idrottsmän är. En trevlig prick, helt enkelt, om uttrycket tillåts. 

Nu tänker jag dock titta lite bakåt och se på vilket sätt Nick Angell bidraget med sin spetskompetens för laget. Har hans intåg i truppen fått det utfall som vi förväntade oss?

Låt oss till en början titta på lite statistik:

Nick Angell
Spelade matcher: 11
Gjorde mål: 0
Assist: 5
Utv: 33
+/- : -4

Johan Jonsson
Spelade matcher: 10
Gjorde mål: 0
Assist: 2
Utv: 0
+/- : 2

Jonas Emmerdahl
Spelade matcher: 14
Gjorde mål: 1
Assist: 1
Utv: 12
+/- : 0

Hampus Larsson
Spelade matcher: 14
Gjorde mål: 0
Assist: 2
Utv: 4
+/- : 0

Per Helmersson
Spelade matcher: 14
Gjorde mål: 0
Assist: 1
Utv: 8
+/- : -3

Simon Fredriksson
Spelade matcher: 10
Gjorde mål: 0
Assist: 1
Utv: 10
+/- : -1

Jag nöjer mig med ovanstående backar för att försöka se hur respektive spelare faktiskt presterat. Marcus Söderkvist alternerar på flera positioner och får därför lämnas utanför denna gång.

Nu ska man inte dra allt för långtgående slutsatser av den statistik jag tagit fram. Många andra faktorer måste vägas in för att kunna skapa en helhetsbild av en spelares totala insats. Men, en fingervisning ger det, i alla fall.

Intressant i alla fall att den back som framstår som mest effektiv är Johan Jonsson. Det anmärkningsvärda med honom är att han ännu inte dragit på sig någon utvisning, som back? Det måste innebära något. Kan det vara så enkelt att han väljer att jobba mycket med fötterna? Han hinner därmed hela tiden komma i rätt position och behöver inte ta till fasthållningar eller andra otillåtna medel. Inte vet jag, men en stabil back är han, onekligen.

Överlag anser jag att våra backar fått alldeles för mycket "skit" för sina insatser. Ser man på deras statistik så framstår inte deras insatser som så bedrövliga som många vill göra gällande. Allt hänger ihop! När inte offensiven biter, när inte forechecking eller styrspel fungerar, då hamnar backar i trubbel. De hamnar ofta i ingenmansland. De hamnar ofta på tu man hand mot anstormande motståndare som kommer i snabba spelvändningar. Kort sagt anser jag att våra backar skött sig godkänt sett till de förutsättningar som varit de första fjorton omgångarna. Nu kan allt bara bli bättre..


Men nu åter till den spelare som detta inlägg skulle fokusera på, Nick Angell.

Nick är fantastisk spelskicklig och vågar göra saker med pucken. Det är bra. Mycket bra. Det som är mindre bra är när han tenderar att hålla i pucken lite för länge, ibland. Dessutom spelar han ofta med väldigt väldigt små marginaler. Frågan är om det ena är en förutsättning för det andra? Måste han spela på "sitt sätt" för att lyckas? På pluskontot har vi spelskickligheten. Utan tvekan. 

Man kan jämföra Nick med Conny Strömberg. Connys spel bygger på att leta ytor och passningsvägar som ingen annan ser. Han tar blixtsnabba beslut och ibland blir det fel. Väldigt fel. Då kommer en spelvändning som ett brev på posten. Men, om inte Conny vågar slå sina aviga och geniala passningar, då blir han plötsligt bara en spelare i mängden. Om inte Conny ges utrymme att misslyckas kommer han helt enkelt aldrig att lyckas. 

Det som, dessvärre, drar ned betyget på både Nick och Conny är, utvisningarna! Det är nu som jag börjar närma mig kärnan i min argumentation och det är, frustrationen. Ingen kan ha undgått att se att våra motståndare går rätt hårt åt Nick Angell. Han får en hel del fula smällar i närkamperna. Varför? Sanningen är nog så enkel att våra motståndare vet att de kan störa Nick´s spel genom att vara extra frän mot honom. Det är här jag upplever att Nick måste vara mer kylig även om det givetvis inte alltid är så lätt. 

Min önskan är att Nick spelar med lite mer fart i egen zon, släpper iväg pucken snabbare, och spelar med större marginaler. En förutsättning för detta är givetvis att våra forwards åker och rör sig rätt. 

När det gäller spelet i offensiv zon, powerplay, finns inte så mycket att säga. Där är Nick oftast briljant. Det enda jag saknar där är att han laddar på med lite mer skott!


Min summering och önskan om Nick´s spel:
Defensivt:
- Större marginaler i egen zon
- Snabbare uppspel
- Mer fart

Offensivt:
- Mer slagskott!

Allmänt:
- Mer kyla

Kommer Nick igång med sitt spel på samma sätt som han spelade i KHK förra säsongen blir det många högtidsstunder för oss supportrar.

-------------------

Uppdaterat:
PS! Har tagit bort ett stycke ur texten där jag påstod att +/- statistiken påverkas av spelet i boxplay. Detta var helt på tok. Rätt ska vara rätt. Det finns dock ett undantag. Det är när det laget med minst spelare på isen gör mål.

"Gjorda mål för ett lag som spelar med fler man på banan, i powerplay, räknas inte in i statistiken. Motsvarande räknas gjorda mål mot ett lag som är i numerärt underläge, boxplay, inte med. Gjorda mål för ett lag som är i numerärt underläge, ett så kallad "shorthanded"-mål, räknas dock med, liksom för spelare i laget som var numerärt fler" (Källa

18 oktober 2014

Midnatt råder..



Midnatt råder, det är tyst på Twitter,
Tyst på Twitter.
NJ sova, rivna är kontrakten,
rivna kontrakten,
Flipp flopp, Flipp flopp, 
Flippe, flippe, flipp, flopp,
Flipp, flipp, flopp.


Fornataro & McGrath

(NJ är vår sportchef Niklas Johansson)


Tillåter mig att skämta en aning om en brydsam situation. Snart dags för ny match. SSK väntar hemma på måndag. Kommer det hända något dramatiskt innan matchen? Någon form av besked om dessa spelares framtid i föreningen? Jag har "hört lite" från olika håll men väljer att inte yppa något för tillfället. Sannolikt vet ingen annan än de närmast inblandade vad som är på gång. När inte ens MrMadhawk vet, då vet banne mig ingen....



Stormatch i Kvarnbackahallen...

Division tre - en serie för återvändare?
(Joakim Javeblad)

Skultuna - Hallstahammar 6-8
Under fredagskvällen spelade Skultuna IS match mot Hallstahammar och undertecknad var inbjuden att se matchen från bästa läktarplats. Inför matchen passade jag på att insupa lite av den speciella atmosfär som råder på landsbygden en kväll i oktober. Kvarnbackahallen är lite speciell. Det är nämligen en ishall med endast tre väggar. Detta skapar å andra sidan en mäktig vy då man står uppflugen på läktaren och ser ut över isovalen. I bakgrunden kunde man nämligen se hur några tappra sprang runt och lekte med en fotboll samtidigt som spelarna på isen värmde upp inför match. De "tappra" visade sig senare vara det alldeles utmärkta domarteamet. Lite Multiarena, på något sätt. 

Lite fakta om Skultuna
Skultuna är en tätort i Västerås kommun i Skultuna kommundel. Orten har vuxit fram kring Skultuna Messingsbruk. Under 1900-talet växte Skultuna till en modern industriort genom Svenska Metallverken, senare Gränges AB. (källa)

Kända personer från Skultuna:
Julia Nyberg, författare
Esbjörn Svensson, musiker
Tage Adolfsson, politiker
Hans-Olov Öberg, författare
Magnus Öström, musiker
Johan Olsson, skidåkare

Till min förvåning insåg jag att det saknades en person, en idrottsprofil, som kanske än mer satt Skultuna på kartan. Tänker givetvis på bygdens store son Johan Jonsson. Just den Johan som för tillfället agerar defensivt ankare i VIK. 

- Passade på att leta efter en speciell parkeringsplats. Enligt rykten hade nämligen Johan förärats en alldeles egen p-plats i direkt anslutning till hallen som ett bevis för sin storhet. Detta rykte visade sig dock vara endast ett rykte.  

Inför matchen fick jag möjlighet att prata lite med tränaren Thomas Sjögren samt den alltid närvarande, och tillmötesgående, sportchefen Jari Tilkkanen. De hyste vissa förhoppningar inför matchen men påpekade att det saknades "några pjäser". Framför allt var det lite ont om backar. Endast fyra stycken fanns tillgängliga för spel denna afton. 

När det började närma sig matchstart invaderades hallen plötsligt av folk. De "kom från alla håll" vill jag påstå. De kom med hund, cykel, bil och moped. Det var allt från barn i sparkbyxåldern till distingerade äldre herrar med rynkor och keps. En salig blandning av bönder, om man så vill. Dock utan traktor och slåttermaskin. 

Hallstahammars lag var dessutom begåvade med ett följe utrustade med både flaggor, ljummen öl, och trumma. En bortaklack, med andra ord. Ett gäng förledda(!) ungdomar som roade sig själva kungligt och bidrog till att skapa en dynamisk stämning i hallen. Till min stora förvåning började den tillresta klacken skandera mitt namn! "Vadan detta?", undrade givetvis jag. Med raska och bestämda steg traskade jag över till "bortasektionen" för att få klarhet i detta spörsmål. Döm min förvåning när jag såg en mycket bekant person som klackledare. Det var ingen mindre än Victor "Skägget" Werner som iförd luvtröja, storstövlar, och megafon anförde klacken. En Leksing, helt enkelt! Detta skapade ytterligare en dimension inför matchen. Västerås/Skultuna mot Hallstahammar/Leksand! Hur man nu kan hålla på Leksand då man bor i, Hallstahammar?

När klockan närmade sig nedsläpp var läktarna praktiskt taget fulla med besökare. Då jag själv sett Skultuna träna några gånger var det med stor tillförsikt jag såg fram mot matchstarten. I laget ryms ett gäng spelare med fina meriter från spel i högre divisioner. Exempelvis Matthias Holmstedt som spelat i SHL(VIK), Allsvenskan och som proffs i norska lagen Lillehammer och Comet. Så sent som säsongen  2008-09 spelade han med oss i allsvenskan. 

Lagets mentor får nog ses vara backen Joakim Javeblad som är född -70. En spelare som vandrat lite fram och tillbaka i divisionerna 1-3 under sin karriär. Han, som många andra, hängde på när Syrianska/Armeniska försökte etablera sig i hockeyns finrum säsongen 2010-11. 


Vår lokaltidning, VLT, skrev en mindre artikel inför denna match. Kan läsas här. De bemödade sig dock inte med att skicka ut någon reporter till detta prestigemöte. Tur då att undertecknad finns som ser det som en ren kulturgärning att sprida ljus i detta lokala mediemörker..

Första perioden
Matchen hann knappt börja innan den tog slut, kändes det som. Det bara rasslade till bakom Dennis Lindström i SIS-kassen. Inom loppet av 2 minuter och 54 sekunder lyckades Hallstahammar smälla in tre puckar. Skultunas spelare lyckades göra det mesta fel under sina första byten och bjöd gästande Hallstahammar på fina spelvändningar. Inte blev det ett dugg muntrare av att 0-4 ramlade in redan 10:40! Där och då togs en timeout av hemmalaget(om jag minns rätt) och nu skulle matchen vändas, var det nog tänkt. Ett taktiskt drag som gav energi och Max Eriksson kämpade någon minut senare in  kvällens första reducering. Kunde det verkligen bli match av detta undrade vi alla på läktarplats? 

Hallstahammar var dock ofina nog att omedelbart hänga en kasse till och perioden slutade med nedslående 1-5 lysande på matchtavlan.

- Den tillresta, och smått omtöcknade bortaklacken, visste inte till sig av glädje efter denna förstaperiod.

Andra perioden
Ett pånyttfött och mer fokuserat Skultuna kom ut till andra perioden och visade med pondus och tydlighet att man inte gett upp matchen. Per Gustavsson agerade grythund och kämpade in reduceringen till 2-5 redan efter 29 sekunder. Hoppet tändes även på  läktarplats. Spelmässigt lyckades nu Skultuna allt bättre få stopp på Hallstahammars försök till offensiv. En högre press, mer mod, mer skridskoåkning, och mer noggrannhet från hemmalaget gjorde perioden helt jämn. Trots att Hallstahammar ökade på ledningen till 6-2 efter 32:08 lät sig inte hemmaspelarna nedslås. De bara körde. Belöningen kom i form av ännu en reducering i matchminut 39. Det var Erik Fhürong som höll sig framme. Perioden vanns därmed av Skultuna med 2-1 och matchen levde.


Tredje perioden
Man kan undra vad sportchefen bjöd på i periodpausen? Redan efter 40 sekunder tryckte Patrik Granlund in 4-6. Bara minuten senare höll sig samme spelare framme igen och smällde in 5-6. När sedan Markus Brandt i Hallsta drog på sig en utvisning öppnade sig chansen till att komma ifatt. Och, se på fan! Joakim Ström får på ett skott som letar sig i mål och ställningen är, något osannolikt, helt jämn. 

Men säg den sportsliga saga som får sluta i dur. Hallstahammar, som var i närmast chocktillstånd, tillgrep en timeout. Omedelbart efter detta bjuds de en möjlighet till ett nytt mål. Något de tacksamt utnyttjar. Efter detta startar hemmalaget en ursinnig forcering och är ytterst nära och klämma in gummit ännu en gång i motståndarkassen. I slutminuten chansar hemmalaget med sex man på isen men tappar pucken i mittzon och Hallsta kan avgöra med sitt åttonde mål för kvällen.

Summering:
- Hallstahammar var, sett till hela matchen, det lite bättre laget. De hade mer ordning på spelet över hela isen. De såg stundtals väldigt samspelta ut och försökte vårda puck. Skultuna ska berömmas för sin enorma arbetsinsats där spelet blev allt bättre ju längre in i matchen man kom. En rättvis seger, trots allt, men där jag lät mig imponeras av kämpaglöden i hemmalaget.

Med tanke på att Skultuna endast spelat en match innan denna drabbning så ser det onekligen rätt lovande ut(en match som man för övrigt vann med 6-2). Detta ska jämföras med Hallstahammar som hunnit med sju träningsmatcher inför seriestarten. 


Så här säger sportchefen Jari Tilkkanen efter matchen:
- Vi var inte riktigt på tårna från start och saknade tre ordinarie backar. Dock tycker jag att spelet blev bättre efter hand och sista perioden, som var säsongens 6:e,  var bättre. Med tanke på att Hallsta luftade sitt bästa lag så är jag nöjd med vår insats. Moralen är hög. Plus i går för Max Eriksson men jag gillade även Tobias Lundins insats i backdebuten

Slutord
- Jag är ärligt talat väldigt fascinerad av att nu följa att lag på ishockeyns bakgård. Vad är det som gör att spelare väljer att, i många fall, förlänga sin karriär i denna division? Vad är det som driver personer att jobba som sportchef, materialare, tränare i denna medialt bortglömda del av Hockeysverige. Är det kanske här man hittar ishockeyns egentliga själ? Är det mindre landsortsklubbar som Hallstahammar och Skultuna som är själva fundamentet i det vi så gärna kallar för den Svenska modellen? Är det i föreningar som dessa, som drivs med ytterst knappa resurser, som möjligheterna till att framtida stjärnor inom sporten föds, eller, är detta bara en reträttplats för spelare som inte vill inse att de egentligen borde lagt av? Många frågor och jag ska försöka finna några av svaren...

Over and Out!

17 oktober 2014

Dra mig i brallan, vi vann igen!

Klapp - klapp - Dustin Johner! 1-0

Den nya strategin fungerade igen. Jag valde åter att helt negligera matchen i Himmelstalundshallen och valde istället att se SSK bekämpa AIK på Viasat. Likaledes gjordes när vi mötte Löven under tisdagskvällen. Jag, och tusenfalt andra, belönades med en ny stark insats av vårt aningen kantstötta lag. Denna gång genomfördes matchen med högburen fana från första nedsläpp fram till att Fläskiga damen pep. Härligt!

Noterbart:
- Tre mål i powerplay. De två första riktiga rysare. Rena klapp-klapp-liret där Dustin Johner två gånger om hängde gummit högt! Även det tredje målet i denna spelform är värt att lyfta fram. Dustin Johner fiskade upp pucken vid sarg, skicka in till Jeremy Williams, som bara BOMBADE in 5-2. Ståpäls!
- Jonas Emmerdahl skickade iväg ett riktigt vådaskott som hittade in via ribban på pass från Broc Montpetit. Ett ack så viktigt mål. Jonas kan skjuta, det vet jag. Nu måste han göra det oftare. Bara att ladda om bössan, typ!
- Fredrik Johansson fortsätter och blir bara bättre och bättre i sin nya roll. Kopiöst arbete i boxplay och en snidare på att läsa spelet. För andra gången denna säsong läser han rätt och hinner sticka iväg med trissan i en kontring en man kort. Hans mål fram till 3-1 får nog ses som game-winning-goal om ni frågar mig.


Kommentar efter matchen #1
Helt klart är att Laget funnit en viss harmoni under den senaste veckan. Detta trots all turbulens runt omkring. Det är starkt. I tider av ifrågasättande är det inte alls ovanligt att spelare sluter sig samman, knyter nävar, och skapar en stark vi-känsla. "Vi ska visa dem att vi inte är så jävla usla som de säger", typ. Om man dessutom lyckas med konststycket att tillföra en dos taktiskt tänkande i själva genomförandet kan succén vara given. 


På frågan om varför Västerås vann matchen #2

Beslutsamhet
De intryck jag fått genom att prata med supportrar till Hästen är att Västerås visade upp en betydligt större beslutsamhet i sitt spel än tidigare. Det låter finemang. Det låter som musik i mina trånande öron. För är det något som jag upplevts saknats tidigare så är det just, beslutsamhet. Enligt vittnen tog sig denna beslutsamhet uttryck i att vår kapten, Per Helmersson, i slutfasen av matchen täckte skott med, ansiktet! Då jävlars i mitt lilla skal är man beslutsam, sa Bull! 


Sidsteppade spelare
Tiotusenkronorsfrågan(!) just nu är vad vi gör med Matt Fornataro och Evan McGrath. I vanlig ordning är undertecknad ambivalent. Vet varken ut eller in. Aftonbladet eller Expressen. Pest eller kolera. Ingen avundsvärd sits för herrarna. Kan inte vara speciellt upplyftande att se hur laget höjer sig spelmässigt när de själva är förpassade till kammaren. Det torde kunna knäcka vem som helst. Finns det överhuvudtaget en rimlig sportslig chans att de kan komma tillbaka in i laget? Om så blir fallet, hur motiverar man detta till spelare som då får kliva åt sidan? Här talar vi svårknäckt nöt modell magnum. 


Onödiga utvisningar
Ska man gnälla lite om gårdagsmatchen så är det förstås våra utvisningar. Speciellt två stycken sitter som en nagel, ja rent av som ett helt finger, i mitt högra öga. Tänker då på Conny Strömbergs och Erik Anderssons 2+2 för hög klubba! Vi har precis fått släppa in en reducering, i boxplay, av Hästen då Strömberg drar på sig sin dubbla tvåa. Inte bra alls, sa Bill! Där måste spelarna vara kyligare! Så är det bara. Finns inga ursäkter till att vifta med klubban i snoken på sin motståndare, någonsin! Samma elände i tredje perioden då Hästen trycker på med hela stallet för att komma ikapp. Då drar Erik Andersson på sig en dubbel tvåa för samma förseelse! Skandal, banne mig. Som tur var orkade inte Hästen riktigt utnyttja läget, men, vad fan! Den reduceringen för Hästen kunde vänt matchen!

Jonas Fransson
Så himla gott att han kommer ut och upp allt mer för var match han står. Visst är Jonathan Bjurö en riktig bra målvakt, men, det är i mina ögon Herr Fransson som ska vara muren. Den som går in och stänger när vi som bäst behöver det. Tack Jonas för matchen, vill jag därmed säga!


För övrigt hörde jag att Mikael Fryklund gjorde en mycket bra match, att Broc Montpetit fortsätter att slita hårt, att våra backar överlag gjorde en stabil insats! Så glad man blir...

Till slut måste jag hylla Jonte Berg! Vadå spela i Arboga? Dumheter. Riv kontraktet och stanna hos oss....

Nu får det räcka med beröm. Vinn mer så kommer mer beröm. Enkel ekvation. 

Vita Hästen, då?
Ett duktig hockeylag, helt enkelt. Nu har de dock fått känna på hur det är att spela i allsvenskan. Stor skillnad mot ettan. Här är varje match som en toppmatch i division ett. Finns inga lag man kan "vila" mot. Här gäller 100% fokus och insats varje matchdag. Deras "svacka" tolkar jag som reaktion på detta. Nu när de förlorar jämna matcher kommer det bli än tyngre att ladda om. Den stora frågan är nu om de fortsatt tror på sitt spel eller börjar tvivla. Själv tror jag de kommer sjunka några placeringar men cementera sin placering i mittenskiktet. Så bra är laget. Att Hästen skulle sjunka så lågt att de på sikt riskerar negativt kval känns för mig helt osannolikt. Hästens utveckling påminner om många andra nykomlingars genom åren. Väldigt få har lyckats hålla hela vägen. Det lag som senast lyckades bäst, om inte minnet sviker, var Borås. De fick spela play-off-matcher till Kvalserien sin första säsong. 


16 oktober 2014

Inför matchen..

Nu är vi heta..



Så kom det då, till slut. Petningen av Evan McGrath. Nu får han göra Matt Fornataro sällskap i det berömda kylskåpet. Det svider säkerligen för hela föreningen men allra mest för vår sportchef. En stor del av spelarbudgeten lades tidigt på just dessa spelare inför denna säsong. Den som vill vara extra petig och göra sig viktig kan påpeka att det höjdes skeptiska röster till värvningen av Evan McGrath inför förra säsongens kvalserie. Evans insats under kvalserien gjorde ingen glad och kanske borde en varningsflagga höjts. Men, gjort är gjort, och nu sitter vi här med två dyra spetsspelare som inte levererat. En knepig och tråkig situation för alla iblandade. Jag känner ett visst medlidande med dessa spelare och önskar dem inget annat än att de så snabbt som möjligt hittar tillbaka till sina rätta jag. Om det sedan blir i Västerås eller annan förening får framtiden utvisa.


Men är det inte lite märkligt så lika Fornataros och McGraths öden blivit? Först firade spelare i allsvenskan och därefter belönade med kontrakt i SHL. I sina respektive SHL-lag gick det plötsligt så mycket tyngre, ja, rent av uselt. Sedan tillbaka till allsvenskan och där fortsatt kräftgång. Hur kan två så skickliga spelare tappa så oerhört mycket? För mig är det närmast obegripligt.

Nu är det bara att släppa detta och se an matchen i kväll mot Vita Hästen med tillförsikt. In i laget kommer nu ännu en yngre spelare. Om det sedan blir Lantosi eller Mastomäki som går in istället för McGrath återstår att se.

Då behöver man inte spekulera, typ!


För en liten stund sedan skickade jag iväg några frågeställningar till Anders Höglund som driver Bloggen AfterIce och är ett stort fan av Hästen. 

Hur är läget i laget?
- Daniel Åhsberg och Justin Donati är skadade. Wilhelm Westlund åkte på en hjärnskakning förra veckan, men bör vara tillbaka inom kort.¨

 Vad säger du om era senaste insatser?
-  Tycker inte det sett bra ut. Man måste höja sitt spel om man i fortsättningen vill ligga kvar där uppe. Men samtidigt är det ändringarna i laget som gjort så att det inte gått lika bra som tidigare, tror jag.

Förhoppningar inför kvällens match? 
- Jag hoppas man kan spela ett bättre försvarsspel i kväll. Sen vill jag se Marcus Eriksson mer. Han är i en formsvacka. Kommer han igång då kommer mycket börja stämma igen i Vita Hästen.


Senaste matcherna för respektive lag:
Karlskoga - Vita Hästen 2-1
Vita Hästen - Karlskrona 3-4 (Efter straffar)
AIK - Vita Hästen 3-2

Björklöven - Västerås 1-4
Västerås - AIK 1-2
Malmö - Västerås 3-2 (Efter förlängning)

Lite statistik:
Powerplay:
Västerås 22.45%
Hästen 27.08%

Boxplay:
Västerås 77.42%
Hästen  87.93

Publik:(snitt)
Västerås 3068
Hästen 3190


Min känsla är bra inför matchen. Jag tror banne mig att vi är på väg nu. Nu har tränarna deklarerat vart skåpet ska stå. Slut på daltande och duttande. Nu krävs det raka rör och mod i barm. Full fart och rakt mot mål. Inga omvägar, inga ursäkter. Bara segrar som räknas. 

Mitt tips får bli 1-3. 

Nu kör vi...

Åtgärdspaketet



Det har under en tid varit aningen turbulent i vår kära förening. De sportsliga resultaten har uteblivit och som en följd av detta har krav på åtgärder ställts av en allt mer högljudd opinion. För någon vecka sedan dristade sig ansvariga i föreningen till att lova åtgärder. I någon form. Möten har hållits och viss information har läckt ut. Själva åtgärdspaketet har vi dock inte sett till, ännu. I sanning har vi inte fått ta del av några synbara åtgärder överhuvudtaget. Man kan i detta påstå att utfallet av krissamtalen inom föreningen blev tämligen magert. I alla fall för alla de som förväntat sig att bilan skulle falla och huvuden rulla. 

Men, är det hela sanningen? Är det möjligen så att föreningen har satt upp en ny agenda. En ny kortfristig målbild. Kan det vara så att föreningen väljer att skapa ordning bakom lykta dörrar. Kan det vara så att flera åtgärder redan är vidtagna men som inte sett dagens ljus? Kanske är sanningen så enkel att man vill hålla saker och ting för sig själva för att därmed skapa någon form av arbetsro? 

Det kan mycket väl vara så att styrelsen gett vår sportchef nya direktiv, att våra tränare fått klara besked om vad som förväntas, och att spelarna i truppen fått sin del av skäppan. Det vi sett fram till dags dato är att en spelare ställts i skamvrån, Matt Fornataro. Kanske är denna handling tänkt som en tankeväckare för alla spelare i laget. "Det spelar ingen roll vem du är om du inte presterar". Denna sidsteppning av en tänkt stöttepelare i laget kan mycket väl vara en effekt av det åtgärdspaket som föreningen arbetar med.

Det finns även möjligheten att föreningen nu arbetar aktivt för att hitta en ny huvudansvarig tränare. Något som jag personligen ser som ytterst sannolikt. Denna vetskap har säkerligen nuvarande tränare fått insikt i. Jag dristar mig till att gå så långt i mina spekulationer att styrelsen deklarerat för nuvarande tränare en tidsfrist. Dock väljer man, naturligtvis, att inför media ge bilden av att man har fortsatt förtroende för vår huvudtränare. Detta är ingen lögn. Så länge laget fortsätter att vinna kommer förtroendet kvarstå. Skulle det däremot komma nya förluster på rad så får vi med största sannolikhet se en snabb förändring på tränarsidan. Det är vad jag tror.

Jag kanske är aningen naiv men tror på konceptet. Om det är såsom jag spekulerar lyckas föreningen med två saker samtidigt. Man ger arbetsro till laget samtidigt som man parallellt arbetar med en plan B. Vi slipper därmed olika paniklösningar som vid första påseendet kan kännas bra men som på längre sikt inte ger några som helst sportsliga framgångar.

Så tänker jag...