28 augusti 2015

Två kedjor har blivit tre...

Rätt kedjor..



När jag tar del av intryck och synpunkter på olika sociala medier framtonar en bild som jag själv kan instämma med. Just nu har vi två kedjeformationer som ser ut att vara redo för seriespel. I övrigt är det - osäkert.

Enligt bland annat eminente Micke Norén på VIKFanCentral kommer en ny kedjekonstellation nu prövas. Nyförvärvet Cody Murphy kliver in tillsammans med Jan Urbas och Fredrik Johansson istället för speedkulan Robert Lantosi. 

Om den kedjekonstellation faller väl ut har vi plötsligt, och lustigt, tre kedjor som inger viss pondus och respekt för spel på allsvensk nivå:

1:a Williams, Lihagen, Myttynen
2:a Urbas, Johansson, Murphy
3:e vakant
4:e  Berg, Gråhns,Fish


Frågan är då hur Martin Filander ska få fason på ytterligare en kedjekonstellation? Vad har han kvar att laborera med? Att sätta ihop Linus Svedlund och Robert Lantosi kan bli naturligt men vem ska gå center? Kommer experimentet med Eddie Davidsson som center fortsätta eller skrinläggs detta? I mina ögon känns en tredjeformation med Svedlund, Davidsson, Lantosi väldigt - obalanserad. 

Linus Svedlund är en kompetent spelare trots sina unga år. Klara många roller på isen. Är dock tveksam till hans spetsegenskaper. Vad är han egentligen riktigt bra på? 

Robert Lantosi har med viss rätt fått beröm för sin fart på isen, men, i ärlighetens namn är det inte mycket mer han levererat!

Eddie Davidsson är oerhört smart med puck. En spelare som hittar avgörande passningar. Tycker däremot han sett mer eller mindre vilsen ut på isen under träningsmatcherna. Som center "tvingas" han till ett spel som, enligt mig, tar udden av hans spetskompetens. Det är ingen hemlighet att Eddies svaghet är farten på rören. Att lira center med tvåvägsuppdrag är inte optimalt under dessa förutsättningar. 

Nej, jag tycker Eddie Davidsson ska lira vinge. Låt någon annan bära puck, täcka bakåt, och tillåt Eddie att vara kreativ i anfallszon. I den rollen är Eddie en 10-i-topplirare i Hockeyallsvenskan. Som center är han bara en i mängden...


Det om det...





27 augusti 2015

En bra och två sämre....

Mike Helber 

Västerås - LHC 1-2
Träningsmatch i ABB Arena och SHL-laget LHC stod för motståndet. Säger man LHC tänker jag på Mike Helber. Tänker man på Mike Helber blir man mest på dåligt humör. Mike Helber har på något sätt personifierat allt det negativa som styrande i SHL stått för.  Mike Helber har säkert varit bra för LHC men för mig har han alltid varit som ett skavsår på pungen under en cykeltur.

Nog om detta. LHC var bra. Speciellt i andra perioden. Då var det klasskillnad i allt. Då var det SHL mot HA på ett mycket påtagligt sätt. Under långa stunder i andra perioden såg Gulsvart ut som ett pojklag i sitt agerande. Stundom lite pinsamt stor skillnad. 

Min gode vän och ständige följeslagare "Kepsen" var som vanligt betydligt mer sansad och objektiv i sin bedömning av de Gulsvartas insats även när vi såg som mest bortkomna ut. Han menade på att LHC:s skicklighet till stor del berodde på att de redan var i matchform. 

- Såg i VLT att Johan Thalberg hyllade Mylläris insats. Jag är mer skeptisk. Håller med om att Mylläri tagit steg i rätt riktning men vill se mer innan jag stämmer in i hyllandet.

Till denna match fick jag äntligen möjligheten att se Christopher Fish i aktion. Som väntat kom han ut på isen med fart och fläkt och agerade ungefär som jag förväntat mig. Just så där "grythundsaktigt" som jag hoppats. Tror det var redan i andra bytet som Fish smällde på vid sargen så det stod härliga till. Men sedan tog det lite slut. Inte bara för honom utan för hela den kedjan. Mycket beroende på det kompetenta motståndet för dagen. Är dock övertygad om att kedjan med Fish, Gråhns, Berg kommer fira triumfer framöver. 

- Cody Murphy har lång väg kvar för att övertyga mig om sin förträfflighet. 

Den enda kedja som just nu visar viss spets och kompetens är den med Lihagen, Myttynen och Williams. Skönt som fasen att Williams fick hänga en kasse. Myttynen är en spelare som jag personligen tror väldigt mycket på. En känsla bara. Nu fattas bara att alla i denna formation vågar gå på avslut. Finns en tendens till att bra lägen slarvas bort genom en "extra" passning. Skjut, för i helvetet!

- Experimentet med Eddie Davidsson som center kan skrotas nu, anser jag. Funkar inte alls. 

Lite imponerande trots allt att vi gjorde matchen rätt jämn över tre perioder. Detta trots att vi går runt på tre(3) ordinarie backar samt i övrigt kör med juniorer/inlånade spelare från Arboga eller Åkers. Det är faktiskt starkt!

- Jonas Fransson ser bra ut!

Lite oroande att vi just nu bara har två kedjeformationer "klara". I övrigt kommer det bli ett väldigt letande och sökande innan bitar faller på plats. Vi har en första och en fjärdekedja. I övrigt ingenting. I alla fall ingenting som tycks fungera just nu.

Att vi skickade iväg Matt Leitner som värvades som spets är en sak. Att vi "sitter nöjda" med detta just nu känns mindre bra. Skulle inte Leitner vara en playmaker i powerplay? Jag bara undrar! Vem i truppen är manad att ta på sig den rollen nu? Vem vågar? 

Är för övrigt djupt imponerad av alla Gulsvarta supportrar som ständigt hittar glädjekällor att lyfta och dryfta. Lite som att vara lycklig över att bilen startar trots att hjulen är stulna. Det låter bra men man kommer ingenstans, typ! Just nu tycker jag Gulsvart ser ut som en maskin med motor men inga hjul. Nåja, kan sträcka mig till att vi har tre hjul men saknar det fjärde som skapar balans...

Nog om detta...









14 augusti 2015

Men vad är det för skit de hittat på?



Kan inte låta bli att låta mig hänföras och ryckas med när väl försäsongen drar igång. Inser att den passion och lidelse man känner för sitt lag aldrig tycks sina. Upplever stundom att jag är precis lika naivt hoppfull inför varje säsong. Så även denna gång. Det är i sanning mycket anmärkningsvärt. Borde man inte, efter år av sportsligt misslyckande, gett upp och kastat alla yxor i sjön? Finns det ens så många yxor att de räcker till för att täcka den besvikelse man känt efter varje avslutad säsong? 

Denna säsong är på många sätt en annorlunda säsong ty denna säsong är den första av många(?) där förutsättningarna för avancemang uppåt förändrats radikalt. I skrivande stund har jag ännu inte försökt sätta mig in i, och analysera, hur svår uppgiften är för lag med ambitionen att ta steget upp i SHL. 

I korthet gäller som vanligt att placera sig så högt upp i tabellen som möjligt. Ur det perspektivet är intet nytt. Däremot uppkommer en nymodighet när grundserien summeras. Lag ett och två möts för att göra upp om vilket lag som får möta ett SHL-lag i direktkval. 

- Räcker det inte att man redan vunnit serien för att få den chansen

Scenariot kan bli att det lag som vinner serien gör detta på ett suveränt sätt. Överlägset, helt enkelt. Man har varit det bästa laget över säsong utan prut. För detta belönas man inte. Att vinna serien ger därmed ingen fördel gentemot det lag som kommer - tvåa! 

Istället ska nu lag ett och två mötas i en matchserie i bäst av fem. Vinnande lag får därefter möta ett SHL-lag i bäst av sju.

- Men det är ju genialt, åtminstone ur ett SHL-lags perspektiv. Först ska alltså de två bästa lagen i Hockeyallsvenskan spela 52 tuffa omgångar och därefter avrunda det hela med att spela livet ur varandra. Detta gynnar naturligtvis det SHL-lag som väntar.

Ett inte helt otänkbart scenario är dessutom att det SHL-lag som står på tur varit avhängt en längre tid i SHL och därmed bara spelat av de sista omgångarna som en ren förberedelse inför direktkvalet. Kort sagt kan de ha vilat sig fram till den stundande matchserien i bäst av sju!

- Naturligtvis borde den självklara ordningen varit att seriesegraren gått direkt till kval mot SHL-lag!

PS. Vill avslutningsvis poängtera att det enda sportsligt rättvisa är att en seriesegrare, oavsett division, flyttas upp. Men som bekant gäller inte denna ordning i hockeysverige. Sedan en längre tid har vi dock fått lära oss att det är "alldeles för mycket sport i sporten" som Percy Nilsson så klokt formulerade det hela...

Det om detta..

Men vad fan?

För en kort tid sedan värvade vi Sebastian Strandberg från HV71. Vår sportchef berättade att han kände väl till Strandbergs förmågor och ansåg att Malmö gett honom en "pissroll" i laget. Här hos oss, i Gulsvart, skulle Strandberg erbjudas en bättre/större roll och därmed ges möjlighet att utvecklas.

Idag går spelaren Sebastian Strandberg och Gulsvart skilda vägar. Enligt Filander kunde han inte erbjudas den roll i laget som han önskade sig. Jaha! säger jag. Det låter ju vettigt. Men. Det finns ett MEN. 

Sa inte sportchefen att Strandberg värvades just för att vi kunde erbjuda honom en annan roll än den "pissroll" han hade i Malmö? Det rimmar illa detta. Att en förening inte är nöjd med en spelare och därmed bryter ett ingått kontrakt är varken ovanligt eller anmärkningsvärt. Att en föreningen värvar en spelare för att erbjuda honom en specifik roll men därefter inte kan leva upp till detta, är inte lika vanligt. 

Det handlar med andra ord inte om att föreningen är missnöjd med Sebastian Strandbergs insatser under sin korta tid här. Det handlar istället om att föreningen utlovat något som man inte kunde hålla. 

Min spontana känsla blir därmed, rätt eller fel, att denna värvning inte var förankrad hos tränarna. De fick plötsligt en Svarte Petter i sitt knä och försökte hantera detta på ett vettigt sätt. De kunde naturligtvis inte erbjuda spelaren den tänkta rollen då de hade andra planer för truppens utformning. Istället fick Sebastian Strandberg lira som extraforward(!) i fjärdelinan. Om inte detta var en "pissroll" så vet jag inte vad en sådan roll är. Detta sagt utan att på något sätt förringa övriga spelare som är tänkta att spela i en kommande fjärdelina.

Nej, jag gillar inte denna typ av hantering av spelare/värvningar. Det signalerar inkompetens eller åtminstone brist på insikt av ett faktiskt behov. Glöm inte bort att vi värvade Oscar Engsund som redan efter några dagar valde att bryta kontraktet. Var det bara otur den gången, också, att det blev så fel?

Vår trovärdighet mot andra spelare som har för avsikt att spela för oss minskar sannolikt över tid om denna typ av misslyckade värvningar blir återkommande. 

Nog om detta. 



Torsk mot Hästen...

Hästen stängde ytorna


Det blev lite som jag förutspådde. En helt annan matchbild än senast mot Djurgården. Nu fick vi möta ett lag med en spelstil som troligtvis en majoritet av lagen vi möter i Hockeyallsvenskan kommer att praktisera. Fokus på att inte gå bort sig någonstans på isen, backa hem centralt, och låta motståndaren åka omkring längs sargerna. Idag hade vi inte energin, eller förmågan, att dyrka upp Hästens defensiv. Möjligheter fanns att göra fler mål än ett under ordinarie tid men krutet var inte tillräcklig torrt. 

Spelmässigt vill jag nog ge laget godkänt. Från den andra perioden växte vi in allt mer i matchen och började trycka tillbaka Hästen i deras egen zon allt oftare. Men, som vanligt(!), var vi nästan olovligt uddlösa i avsluten. Fler än ett avslut i bra läge hamnade i plexit bakom mål. Så kan vi naturligtvis inte hade det när serien börjar. 

Det märkliga i mina ögon är att de spelare som just nu visar mest kompetens, och spets, är de spelare som mer är tänkta som komplementspelare. Med andra ord är det bredden i laget som levererar, inte den tänkta spetsen. Ett undantag är Niklas Lihagen som var tänkt som lite av en poänggörare. Detta har han infriat genom två mål på tre matcher. Mer än godkänt. Däremot tycks en så kompetent spelare som Jeremy Williams fullständigt iskall när han får sina lägen. Idag accentuerades detta av att han missade sin straff vid straffläggningen. Inte bra alls. Bra då för Jeremy att han fick leverera en underbart öppnande passning till Lihagens mål. Alltid något...

Unge Backen Douglas Alenbring är ett typiskt exempel på spelare som kliver fram och levererar där man inte förväntade sig. Visst är han ännu lite kantig i sitt spel men inställningen är det banne mig inget fel på. Där tas inga fångar, minsann! Smäller på som om han vore släkt med Viktor Mårtensson! Är dessutom förvånansvärd bekväm i hantering av både puck och klubba. Ett exempel på att egna juniorer kan göra minst lika stor nytta som halvbra, och väldigt dyra, importer!

Men, det är lite bekymmersamt att vi tycks fortsätta i samma fotspår som vi avslutade förra säsongen. Vi gör alldeles förskräckligt lite mål! Vi har mäktat med fyra mål framåt på tre matcher. Inte mycket att hänga i julgranen. Ja, ja, säger en del då och menar att det är ju bara träningsmatcher! Vadå bara träningsmatcher, kontrar jag! Är det fel att träna på att göra mål, typ? För poängspelare, målgörare, är det oerhört viktigt att så snabbt som möjligt få göra mål och poäng. Det är detta som driver, föder och göder, dessa spelare. Det är deras näring och livselixir. Gör de inte mål, eller poäng, kommer de sina i produktionen som en gammal fjällko. 

Om inte tänkta målgörare gör mål börjar de grubbla, få mentala blockeringar, gå ned i vikt, tappa både hår och fotfäste. Det är varken nyttigt eller hållbart. I värsta fall tar det sig uttryck i att de inte längre vågar gå på avslut, eller, hela tiden letar efter ett bättre läge. Nej, en målskytt ska vara lagom korkad, inte tänka för mycket, bara ta emot trissan och så snabbt som möjligt avlossa stora kanonen mot målet. Inget tjafs. Tänkande hockeyspelare gör ingen tränare glad. Sanna mina ord. Hellre lagom dum i huvudet och effektiv än intellektuell och genuin målsumpare.

Kul att Stefan Gråhns visar fortsatt gott gry. Gnabbades med sina motståndare som vanligt. Slet som en galärslav som vanligt. Tacklade en motståndare i ryggen, som vanligt. Inte mig emot. Stefan skickar rätt signaler till sina lagkompisar. Visar att det måste kosta en fläskläpp eller två för att nå sportslig framgång.

För övrigt anser jag att Matt Leitner ser genant lam ut i agerandet på isen. Vill jag vara riktigt snäll kan jag säga att han "arbetade hårt för laget". Ska jag vara riktigt elak påstår jag att random junior från J-20 kan göra hans jobb lika bra. Och betydligt billigare! Men, jag kan få äta upp detta i en framtid. Och, det gör jag mer än gärna. Kan tänka mig att äta upp mitt påstående med ett stort leende och en påse sparris!

Vita Hästen då? Tja, de är som de är. De kommer sannolikt att bli precis lika besvärliga att möta denna säsong som förra säsongen. Ett taktiskt spelande lag där spelare underordnar sig varandra på ett föredömligt sätt. Även ett lurigt, rent av lömskt lag, vill jag påstå. När man tror att man har dem i säcken, att de går på knä, att de är på väg att duka under, ge upp, då blixtrar de plötsligt till offensivt och visar tänder. Hästen kan spela offensiv ishockey, men bara när de själva får bestämma!

Dessutom har de en viss Markus Eriksson, mannen med Europas längsta klubba, som alltid ställer till besvär för alla motståndare.

Ha det gott!







13 augusti 2015

Hästen i Hallsta..

Ikväll möter vi förra säsongens popgäng Vita Hästen. Ett lag som travade in på den hockeyallsvenska arenan och ställde till det för de allra flesta. Om inte annat satte de genast käppar i hjulet för oss då de vann premiärmatchen i ABB Arena. Känslan i den matchen var att "ja, ja, de kommer göra några bra matcher i början och sedan rasa ihop". Så blev det inte. Istället spelade Vita Hästen som i ett rus och klev upp till en topplacering i tabellen under hösten. Själva valde vi att harva i botten av densamma de första fjorton omgångarna!


Under den sista tredjedelen av serien började det dock gå grus i maskineriet för Hästen och deras självklara plats i den kommande slutspelsserien var plötsligt i fara. De dalade sakta men säkert allt längre ned i tabellen. Om jag inte minns fel var det under de allra sista omgångarna av seriespelet som de försäkrade sig om en plats bland topp sex och fortsatt spel. Själva hade vi då, sakta men säkert, gnetat oss upp från en sistaplats(omg 14) till en plats i toppen och spelade för att gå till det hägrande direktkvalet till SHL. Malmö och KHK var de som stred tillsammans med oss in i det sista för att nå plats ett till två. 

Vita Hästen gjorde sedan en fenomenal instats i "slutspelsserien" och fick som tack för detta spela direktkval till SHL i matcher mot Modo. Där tog dock krafterna, eller kompetensens slut, och Modo kunde närmast defilera hem fyra raka vinster och behålla sin status som SHL-lag.


Vita Hästens framgång berodde på flera faktorer men den kanske mest avgörande var med vilken taktik de gick ut till match. En mycket framgångsrik taktik som vi andra lag hade väldigt svårt att hantera. I korthet handlade det om att hålla ihop laget centralt, styra ut motståndare mot sarger, backa hem och täta till. Ett väldigt disciplinerat spel. Offensivt levde man högt på snabba omställningar och dessutom ett väl fungerande powerplay. Frågan är om Hästen fortsätter på den inslagna vägen denna säsong eller om man kommer öppna upp spelet och bli mer offensiva i sitt grundspel. 


Normal gäller att andra säsongen i en högre liga är den tuffaste. Vi får se hur Hästen klarar sig. 


Inför kvällens match förväntar jag mig en helt annan matchbild än senast mot Djurgården. Sannolikt blir det betydligt mer försiktigt och mer snålspel. Nu möts två lag som kommer slåss om poäng i kommande seriespel och i båda lägren vill man säkert pinka lite revir och inte bjuda på det minsta. Lite tuppfäktning, med andra ord.

Med tanke på vårt skadeläge, snabbinlånade spelare, ommöbleringar i backpar, så vet man varken eller ut vad man ska förvänta sig. Som vanligt får man intala sig att det faktiskt bara är en träningsmatch och det kan se ut lite hur som helst på isen. Viktigt dock att de spelare som ännu inte visat form i Gulsvart kliver fram lite mer i denna match. Gäller speciellt de spelare som värvats in för att vara vår offensiva spets. De får gärna göra en eller annan poäng...

Uppdaterat! Glömde helt bort att lägga till det mest anmärkningsvärda. Per Hellenberg som förra säsongen var med oss som andretränare är numera en del av Vita Hästens organisation. 

Nu kör vi!






11 augusti 2015

Vi nollade Djurgården...

En anrik klubb med fantastisk historia. Men idag räckte inte det...


Kort sammanfattning av matchen:

Första perioden riktigt bra tempo. Djurgården drog upp farten och vi hängde på. Chanser avlöste varande åt bägge hållen. Perioden spelmässigt helt jämn där vi hade de hetaste chanserna. Dock inga mål då två bra målvakter fanns på isen.

Andra perioden föll vi tillbaka spelmässigt över hela isen. Djurgården lyckades allt som oftast dra isär vårt lag och fick allt lättare att komma in i anfallszon och till farliga avslut. "Frallans " stabila spel höll oss kvar i matchen vid några avgörande tillfällen. Perioden till Djurgården som skapade flest heta chanser. Dock fortfarande mållöst.

Tredje perioden kom vi tillbaka spelmässigt och skapade minst lika bra målchanser som Djurgården. En intensiv period där vi lyckades ta ledningen med 1-0 genom Niklas Lihagen fint framspelad av Matias Myttynen. Matchen avslutades med spel 3 mot 5 och 3 mot 6 då DIF tog ut målvakten i jakten på kvittering. Ett heroiskt kämpade Gulsvart lyckades ge Fransson understöd som kunde avvärja de avslut som kom sista minuterna av matchen.

Matchen slutar 1-0 och är inte alls orättvist sett till sextio minuter.

Summering
- Djurgården visade på vissa händer och fötter verklig klass. I laget finns en mängd riktigt skickliga spelare. Även om DIF inte ställde upp med starkaste laget idag fanns tillräckligt med kompetens för att de skulle/borde vunnit mot ett lag från Hockeyallsvenskan. Men så är det det där med att en match avgörs på isen och inte på pappret. Idag kompenserade vi avsaknaden av kompetens(!) med en härlig och intensiv inställning till uppgiften. Överlag gjorde alla Gulsvarta spelare en gedigen insats. Hårt jobb lönar sig alltid. Speciellt när man möter en motståndare som på förhand ses som starkare.


Positivt
Defensiven: 
- Släpper man inte mål är det alltid bra. Släpper man inte in mål mot ett SHL-lag är det än bättre! Andra matchen i rad där vi inte släpper in mål i spelet fem mot fem. 

Offensiven:
- Vi skapade många riktigt bra målchanser. Vi kom till många avslut. Detta mot ett så starkt lag som Djurgården. 

Negativt:
- Som väntat fick vi ingen fart på vårt powerplay. Inte mycket att säga om. Det får ta sin lilla tid innan denna spelform börjar fungera.
- Vi drog på oss aningen för många utvisningar.




Spelarkritik: (nyförvärv)
1. Detta ser inte så bra ut!
2. Han är värd fler chanser
3. Värd sitt kontrakt (men ingen bonus)
4. Lägg till bonusklausul i kontraktet!
5. Förläng kontraktet, NU!

- Matias Myttynen såg piggare ut nu än senast mot BIK Karlskoga. Mer delaktig i spelet över hela isen. Såg rappare ut på rören. Fin framspelning till Lihagen vid målet. (2/5)

- Cody Murphy blixtrade till några gånger. Har en fart som gör att han hänger med. Frågar aldrig om lov när han kommer mot mål. Tar avslut. Distinkt i sitt spel. (3/5)

- Matt Leitner hade betydligt mer fart på rören denna match än senast i Karlskoga. Kommer fel ibland på isen. Fick jobba mycket utan puck. (1/5)

- Sebastian Sandberg jobbade hårt, hela tiden. Ingen avgörande insatser i kvällens match men oerhört nyttig med sin fart. (3/5)

- Andreas Borgman fortsatte med sitt frejdiga spel som senast mot Bofors. Tacklar hellre än gärna. Är inte rädd att själv dra iväg på offensiva utflykter. Finns en tendens till att han vill för mycket ibland, överarbetar situationer. (3/5)

- Charlie Cook gör en gedigen insats utan att på något sätt dominera. En klok spelare. Idag valde han att prioritera defensiven vilket han mestadels gjorde galant. (3/5)

- Niklas Lihagen är ett säkert kort. Inget glimrande spel men effektivt. Utnyttjade sin styrka, storlek, tyngd till härliga pucktransporter djupt ned i anfallszon. Närmast ostoppbar. (3/5)

- Anton Mylläri gjorde i mina ögon en betydligt bättre insats idag än i förra träningsmatchen. Spelade oftast enkelt och rejält. Blev "överspelad" en gång i andra perioden men höll i övrigt sina motståndare stången runt egen kasse. (2/5)


Det var det om detta...