18 september 2014

Västerås - Asplöven 2-1

Mitt intryck av matchen mot Asplöven var att spelarna i laget verkligen ville något. Att vilja är dock inte alltid detsamma som att kunna. Jag dristar mig därför till att påstå att viljan var större än kunnandet under perioder av matchen. När vi dessutom mötte en motståndare som kom med två segrar i bagaget, och därmed ett gott självförtroende, blev inte uppgiften lättare. Asplöven visade redan från start att de inte tänkte stå med mössan i hand och be om lov. De tog helt enkelt för sig ordentligt och var, i stora stycken, minst lika bra som vi själva. Stundtals hade vi rejäla problem att freda oss mot puckskickliga och åkstarka motståndare.

Men så var det detta med viljan. Alla ville göra sitt på isen. Alla ville bidra. Alla ville ta matchen till seger.  Kort sagt tycker jag att laget som helhet gjorde en stabil insats utan att för den skull glänsa eller briljera rent spelmässigt. 

- Självklart måste jag lyfta fram en spelare trots allt. Unge Kristians Rubins som spelade som om han inte visste hur svårt det borde vara, bara sexton år fyllda. Det som imponerade mest på mig var hans lugn med puck och klubba. Sökte, och hittade, ständigt fram med passningar till medspelare. Tog även för sig rejält i närkampsspelet. Visade dessutom prov på eminent skridskoåkning. 

Jonas Fransson, som fram till denna match haft det lite motigt, gjorde en stabilare insats. Släpper man bara in ett mål så måste man få med beröm godkänt. Detta trots att målet, eller målskottet, inte såg helt otagbart ut från läktarplats. Jag väljer dock att hylla Fransson för alla de puckar han motade!

Conny Strömberg fick äntligen lön för sitt slit. Ja, faktiskt tycker jag så. Conny sliter mer på isen än vad många vill tro. Till och med hans hemjobb tangerar gränsen för det som måste till, i varje byte. När han dessutom, i match efter match, fortsätter leverera fina mackor till sina medspelare så kommer utdelningen att bli mångdubblad framledes. I matchen mot Asplöven hittade han Williams som direktsköt fram till 2-1. Elegant och briljant. 

Jeremy Williams, förresten, som nu fick komma till avslut på rätt sätt. Första målet, 1-0, på fint förarbete av Nick Angell som serverade pucken mitt i slottet. Bara att hänga dit den för Williams. Mer sånt, tack!

När det gäller backspelet skulle jag vilja lyfta fram en spelare till, faktiskt! Nämligen Pär Helmersson. Visst, han är ingen tekniker som briljerar på isen, men ack så nyttig han är i defensiven. Urstark som få håller han undan och rensar bort. Städar rent. En back som var lite olycklig denna gång var den annars så stabile Johan Jonsson som tummade på marginalerna. Ett uppspel från hans klubba fastnade i egen zon och Asplöven kunde vinna puck, sätta press, och kvittera till 1-1. Å andra sidan täckte samme Jonsson bort ett farligt skott i slutminuten när Asplöven gick för kvittering. Man kan därmed låta udda vara jämt.

För övrigt låter jag mig gärna imponeras av Linus Svedlunds arbete på isen. Fjärdeformationen, där Linus spelade, gjorde många fina byten. Både offensivt och defensivt. Linus överraskar på mig, så enkelt är det. På ett positivt sätt, må jag tillägga!

Nu blev segern väldigt knapp men ack så värdefull. Asplöven var ett betydligt skickligare lag än det Vita Hästen som vi förlorade mot i premiären. Det är utifrån det jag bedömer vårt lags insats. Asplöven rymde många duktiga spelare som ständigt var ett hot offensivt. Duktiga skridskoåkare, bra passningsspelare, och fyndiga i sitt offensiva spel. Det var med andra ord ett bra ishockeylag vi vann mot under tisdagskvällen. 


Nu väntar jag på att det ska lossna rejält i matchen mot Almtuna. Att spelarna vågar spela ut. Förhoppningsvis är anspänningen som fanns inför matchen mot Asplöven nu förbytt i en skön känsla av tillförsikt. Det kan räcka långt. 




-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Utmaningen:
- Bloggen slänger in 300:- per mål som Mathias Bromé lyckas peta in. Därutöver 100:- per assist. Dock gäller detta endast om Västerås vinner matchen! Fiffigt, eller hur?

I den förra utmaningen, matchen mot Asplöven, missade Herr Bromé ett fint läge på pass från C Strömberg. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------





Nu kör vi över Almtuna och hänger på tåget!


16 september 2014

Asplöven hemma...

Nu suktar vi efter seger. Allt annat är av intet värde. Publiken kräver hårda nypor och välplacerade skott. Rejält backspel och en målvakt på topp. Ett powerplay som får oss att rysa i kropp och själ av välbehag. Mer än så krävs icke. Trots allt är vi supportrar humanister. Eller realister. Det räcker bra med en seger på tre-fyra-fem mål. Med detta kan vi låta oss nöja för denna gång...

Är denna önskan från en gammal supporter ohemul och otänkbar eller med relativt enkla medel genomförbar? Det är det som är frågan. Med flyt i starten, något enkelt avslut som slinker in, finns det utrymme för en förlösande förlossning på det offensiva kontot. Då kan det bli en defilering mot slutsignalen där spelarna får åtnjuta publikens ovationer. 

Om, säger om, det rullar på som i tidigare matcher, så kan skeendet genast ändra karaktär. Från lustfyllt och lekande till frustrerat och petande. Från fart och glam till skam på torra land, ungefär. Allvarligt talat tror jag vi kommer få det nog så besvärligt att bemästra Asplöven i kvällens match. Det är inte något "brödgäng" som vi möter. Truppen innehåller tillräckligt med kompetens för att kunna snuva oss på alla poäng och inte intresset, insatsen, från hemmalaget är på topp.

------------------------

Utmaningen:
Till den förra matchen hade Bloggen tagit sig ton och dristat sig till en utmaning riktad mot Mathias Bromé och Johan Jonsson. Något som utföll till bägge dessa herrars belåtenhet. (Se här) Det slutade med andra ord i dur för den ena parten. Framför allt gynnade det den insamling som fortfarande pågår. Bloggen fick sätta in utlovade tusen kronor.

Till denna match är Bloggen därför lite mer återhållsam och nöjer sig med att sätta in 100:- per poäng som M Bromé producerar. Så får det bli. Till en annan omgång kommer Bloggen, helt ogenerat, höja insatsen igen.

-----------------------

Självklart ska det spelas, bettas, denna omgång också. Här kommer därför den rad som ska tillföra Bloggen nödvändigt kapital för framtida utmaningar:


------------------------

Hur slutar då matchen? Jag är optimist. Jag tror alltid på seger. Vi vinner och vi vinner med 5-2!








14 september 2014

Södertälje - Västerås 3-1

Torsk - igen!




Nej, det gick inte vägen denna gång heller. Trots en riktigt bra defensiv där SSK inte tilläts komma till många avslut i matchen kunde vi inte hålla emot i långa loppet. Några utvisningar i tredje perioden blev ödesdigra med mål i baken som följd. Själv följde jag matchen via Hockeyallsvenskan(play) men sändingskvaliten var så ruskigt undermålig att det inte gick att avgöra hur "bra" eller "dåligt" vi spelade. Som exempel fanns det ingen bild, överhuvudtaget, de första femton minuterna av första perioden. När väl sändningen kom igång var det ständiga "frysningar" i bilden samt ett hackande och osynkront ljud. Under sådan förutsättningar är det svårt att objektivt bedöma hur bra spelet flöt på isen....

Enligt besökare, som jag pratat med, var matchen som sådan ingen "höjdare". Två lag som hade väldigt svårt att ta sig till avslut. Mycket kamp, riv, och slit. Väldigt lite ordnat spel. Det positiva var, enligt vissa, vårt försvarsspel. Backarna gjorde tydligen en gedigen insats. Värre då med offensiven som ansågs närmast oförklarligt blek denna gång. Till viss del får detta skyllas på att Filander, i sista stund, fick möblera om i kedjorna pga Dustin Johners tillfälliga frånvaro. Marcus Söderqvist fick därför vikariera som center i förstalinan. 

- Sett till puckinnehav, under hela matchen, fördelades detta med 55% / 45% till SSK:s fördel. I den sista perioden var puckinnehavet helt jämt, 50/50, men ändå var det SSK som krutade in tre mål och vi endast ett. Två av målen dock i numerärt överläge. 

- Sebastian Idoffs räddningsprocent hamnade på 95:83% medan Jonas Fransson stannade på 80%!

- Södertälje fick iväg femton skott under matchen medan Västerås sköt 24. 

- Jonas Fransson ligger just på på femtonde(!) plats i målvaktsligan med en räddningsprocent på 81,58%. Leder denna liga gör Moras Dan Bakala med 98,53%.

Vad kan man utläsa av ovan nämnda statistik? Jo, att bra målvaktsspel alltid är en räddningsplanka om inget annat fungerar. SSK:s Janne Karlsson var inte nöjd över spelet men däremot med vinsten. Hans lag lyckades bara skicka iväg femton skott mot mål men tre gick in. Det får man anse vara verkligt god utdelning. Jag hoppas verkligen att Jonas Fransson kommer tillbaka stort i målet nästa gång han får chansen. 

- Tro nu inte att jag vill lasta Fransson för våra förluster. Så enkelt är det inte. Men med en mer normal räddningsprocent för vår/a målvakt/er ökar chanserna att vinna framledes radikalt.

Det ironiska är att vi nu, på två matcher, spelat anständigt bra defensivt men trots detta släppt in åtta(8) mål! Merparten av dessa mål backskott som slunkit in, över, och bredvid den annars utmärkte Jonas Fransson. Är det våra forwards som inte gör jobbet? Hinner de inte ut i skottlinjen och täcka bort skott? Är det omställningen till de större zonerna som spökar? Jag vet inte, men, huvudsaken är att vår tränartrojka och spelarna vet...

Jag kan tänka mig att vår unge tränare Martin Filander nu behöver allt stöd han kan få. Ett förväntat topplag som öppnar upp med två raka förluster är ett lovligt byte för alla och envar. Martin är den som kommer att få stå i första ledet och möta press, radio, och TV. Trots att han är en rookie så kommer kravbilden vara tuff framledes. Skapa ett vinnande lag, något annat finns inte...

Själv försöker jag att inte hetsa upp mig allt för mycket över inledningen av seriespelet. Visst suger det, och suger ordentligt, att vi står på noll poäng. Det ska erkännas. Samtidigt gäller det att försöka vara objektiv och se på det hela med en hyfsat sansad blick. Vi gör absolut inte allt fel, men, vi gör inte tillräckligt mycket rätt - just nu...




------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Utmaningen SSK - Västerås

Alternativ ett: 
- Om Mathias Bromé gör minst ett mål i matchen samtidigt som Johan Jonsson får minst en assistpoäng så skickar jag in 1000:- till insamlingen!

Alternativ två: 
- För varje mål Mathias Bromé smäller in sätter jag in 300:- till insamlingen!

Endast ett alternativ kan komma på fråga, självklart

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den observanta noterade säkert att Johan Jonsson gjorde det jag inte trodde var möjligt. Han stod för en passningspoäng när Mathias Bromé reducerade till 1-3 i spel sex mot fyra i slutet av matchen.

58:26
3-1 (PP1) VIK 86. Bromé, Mathias
26. Larsson, Hampus
20. Jonsson, Johan

Detta innebar att Bloggen fick krypa till korset, erkänna sig besegrad, och pynta in 1000:- till insamlingen.














13 september 2014

Betta #140913

Dags igen för Bloggen att stoltsera med sin oduglighet i bettande. Denna gång går jag lös på tre matcher. Enkelt, känns det som..



Sätter mina pengar på tre bortasegrar. Hur svårt kan det vara? 


Inför SSK!

Då - men inte nu...


Jaha, då sitter man här, igen. Funderar och oroar sig en aning. Match borta mot Södertälje och chans till snabb revansch. SSK lyckades vända förlust till seger( i sudden) borta mot AIK senast. Därmed stärka i både kropp och knopp. Själva tappade vi både konceptet, ansiktet och spelet mot Hästen hemma. Vi hade Hästen i båset men kunde inte stänga till båsdörren. Vid ställningen 2-2 var jag övertygad om att vi skulle orka peta in en trissa till, minst, och avgå med seger. Så blev det icke. 

Detta är dock historia. Nu pratar vi framtid. En framtid som om endast ett dygn åter är historia. Det växlar fort nu. Förhoppningar som väcks inför match och som grusas under match. Oavsett hur det går i eftermiddagens match gäller det för tränarna, och laget, att arbeta vidare på alla små detaljer. Göra allt lite bättre, match efter match. Det är så framgång byggs, inbillar jag mig. Genom att aldrig varit riktigt nöjda så strävar man ständigt mot en ny, och högre, nivå. Även då man inkasserar en förlust finns det saker som man gjort bra. Det är lätt att glömma. Vi får heller aldrig glömma att vi ständigt möter en motståndare som strävar mot samma målbild som oss själva. Att vinna...


Vad ska man då har för förväntningar inför dagens match? 
- Jag förväntar mig att vi får bättre ordning på vårt powerplay. Senast kunde Hästen ganska enkelt eliminera vårt pp bara genom att närmast stå still i sin box och flaxa med klubborna. Vi lyckades inte få dem att tappa positionerna det minsta. Då är det svårt att hitta bra avslutslägen.

- Målvaktsspelet. Nu har Jonas Fransson gjort "sin sämsta mach" för säsongen. Skönt. Då vet jag att han i fortsättningen kommer ta alla puckar som han förväntas ta. 


Ja, det var nog det hela. Får vi ordning på pp och målvaktsspelet så har vi mycket goda chanser att ta alla tre poäng mot SSK. 



Utmaningen:
Den senaste utmaningen utföll till bloggens fördel. Mathias Bromé missade ett friläge och gick därmed miste om 300 kronor till insamlingen. Nesligt. Idag, då vi lirar mot SSK, tänker jag klura till det lite extra med denna utmaning. Jag kommer nämligen inkludera en spelare till: Johan Jonsson. Misstänker starkt att han gärna vill vinna mot sin gamla klubb. Utmaningen från bloggen får därmed detta utseende denna gång:

Alternativ ett: 
- Om Mathias Bromé gör minst ett mål i matchen samtidigt som Johan Jonsson får minst en assistpoäng så skickar jag in 1000:- till insamlingen!

Alternativ två: 
- För varje mål Mathias Bromé smäller in sätter jag in 300:- till insamlingen!

Endast ett alternativ kan komma på fråga, självklart!



Uppställning till matchen enligt VLT

Målvakt: Jonas Fransson (Jonatan Bjurö)
Förstafemman: 
Nick Angell, Hampus Larsson, Conny Strömberg, Dustin Johner, Jeremy Williams.
Andrafemman: 
Johan Jonsson, Jonas Emmerdahl, Mathias Bromé, Evan McGrath, Matt Fornataro.
Tredjefemman: 
Per Helmersson, Marcus Söderkvist, Fredrik Johansson, Mikael Frycklund, Brock Montpetit.
Fjärdekedjan:
Linus Svedlund, Christopher Mastomäki, Robert Lantosi.

Sjundeback: Kristians Rubins. Läs även detta!



Så får det bli!




12 september 2014

Västerås - Vita Hästen 2-5

Så blev det inte riktigt som man tänkt sig i premiären mot Vita Hästen. De farhågor om lagets inkompetens som dryftats innan match besannades till viss del. Enkelt uttryckt hade vi förbaskat svårt att göra mål. Däremot var vi duktigare på att släppa in puckar i egen kasse. Lite som det sett ut under försäsongen. Hur ska man då försöka utvärdera gårdagens förlust. Inte helt lätt. Rent av ganska svårt. 

Sett till spelet på isen, puckinnehavet, skott på mål, chanser som skapades, skulle vi naturligtvis ha vunnit denna match. Men nu är inte lagidrott alltid så logiskt. Ibland går det inte som man vill. För ville, det ville man. Upplevde inte att någon formation, eller spelare, maskade med det arbete som förväntades. 

Efter en förlust är det alltid bekvämt att kunna lyfta fram en eller annan drummel till spelare som ställt till det för laget i övrigt. En syndabock, helt enkelt. Det är rätt populärt och praktiskt. Då slipper man analysera djupare. I gårdagens match har i alla fall jag svårt att hitta någon spelare som uppfyller epitetet "syndabock".

Ser man till vårt försvarsspel så fungerade det rätt klanderfritt i spelet fem mot fem. Väldigt få misstag som jag kunde se. Våra backar var oftast först in i situationerna och kunde relativt enkelt avvärja Hästens ambitioner att skapa farligheter i vår zon. Även forwards hemjobb höll en bra nivå. Så det var inte där det felade, defensivt. Ingen försvarskollaps med andra ord.

Offensivt visade laget, speciellt under andra perioden, upp en helt nu dimension i det offensiva spelet. Förra säsongen vande vi oss vid väldigt korta anfall och ständiga spelvändningar mot eget mål. Vi hade aldrig riktigt förmågan att bita oss fast och sätta upp riktigt tryck mot motståndarkassen. Oftast var det vi själva som stod under tryck i egen zon, om jag ska vara ärlig. Genom att erövra puck i egen zon och skapa snabba spelvändningar vann vi många matcher och poäng förra säsongen.

I gårdagens match visade laget, som sagt, helt andra intentioner. Hästen hamnade ständigt under hårt tryck i egen zon och fick roa sig med att försöka baxa ut trissan ur zon och åka och byta. Något som de gjorde väldigt bra. Deras spelplan var lika enkel som funktionell. De backade hem, ställde upp, och vänta på lite puckdräll från vår sida. Då högg de. Och lyckades förträffligt.

Hästens 1-0 av Daniel Åshberg var ett typexempel på detta. Ett litet slarvigt nedlägg stoppades upp och blev till en perfekt spelvändning för Hästen som därmed stänkte in första målet i matchen. Lite ironi att de gjorde som vi gjorde - förra säsongen. 

När vi trodde att en kvittering hängde i luften lyckades Evan McGrath dra på sig en utvisning: Goaltender interference! En något märkligt situation där domaren bedömde att McGrath varit allt för närgången. Självklart passade Hästen på att singla in en puck från blå som gav 2-0. Inget märkvärdigt pp men ett skott som letade sig in. Svårare behöver det inte vara.


Andra perioden var inte speciellt gammal då Mikael Fryklund, med visst bravur, lirkade sig fram till ett läge och hängde reduceringen till 1-2. Stort jubel i ABB Arena och en vändning av matchen vädrades av besökarna på plats. Åtminstone av merparten som höll på hemmalaget. Resterande tid av denna period spenderas till allra största delen i Hästens försvarszon. Puckinnehavet slutade med 68% i Gulsvart favör. Skotten vanns med 16-4.


Tredje perioden började på bästa sätt för oss genom att Hästen klantade till det med för många spelare på isen. Dock fick vi inte ordning på varken puck, klubbor, armar eller ben. Man kan kort säga att det var ett genomsnittligt uselt pp. Belöningen kom dock några minuter senare då Broc Montpetit förtjänstfullt höll sig framme och styrde in ett backskott till 2-2. Minuten senare drog Hästen på sig en utvisning och denna gång fick vi ordentligt tryck mot Axel Brage i Hästenmålet. Jag räknade till tre lägen där jag trodde pucken skulle hitta in i maskorna. Men, icke. Ett ben, en tåspets, ett klubbskaft, var ständigt i vägen. 

Som lök på laxen drog vi på oss en utvisning i ivern att återvinna puck i anfallszon. Självklart ställde Hästen upp och gjorde mål i pp. Ett pp som inte på något sätt imponerade spelmässigt. Sanningen är att Hästen hade fasligt svårt att etablera tryck. Men, när det återstod endast någon sekund av utvisningen fick man upp pucken till en back, Riley Armstrong, som "blundade och sköt". Puckuslingen smet försmädligt in under armen(!) på en lite olycklig Jonas Fransson. 2-3 på tavlan och mörkret lägrade sig i alla supportrars sinnen. 

Vi bjöds en chans att komma tillbaka då Marcus Eriksson i Hästen drog på sig en tvåa för hooking. Dock fick vi aldrig riktigt ordning på vårt pp - denna gång heller - och chansen försvann som en avlöning i december. Istället kunde Hästen minuten efter, för första gången i matchen, etablera lite tryck i vår zon i spelet fem mot fem. Och, se på fan, puck upp till back, och 2-4! Ett segerrecept för Hästen i denna match. Denna gång var det Viktor Amnér som blundade och sköt. Självklart skulle Hästen även erbjudas möjligheten att hänga ännu en kasse. Utan målvakt i buren kom 2-5 och ridån, som sedan länge gått ned, fullständigt rasade ned i skallen på oss supportrar. Vilket mörker!



Summering:
Hur ska man då försöka summera vår insats? Tja, rätt bra, om jag får säga det själv! Detta kan låta aningen märkligt efter att vi förnedrats(!) av en nykomling på hemmais. Men, jag vidhåller detta. Må jag vara naiv, enögd, och inskränkt, men vi spelade stundtals riktigt bra - ishockey! Problemet var att vi inte kunde förvalta våra chanser. Då blir det inte så bra, ser ni. 

Mathias Bromé som spelade tillsammans med Matt Fornataro och Evan McGrath gjorde i mina ögon kanske den bästa insatsen hittills i A-laget. Hade han fått sätta sitt friläge i andra perioden kunde matchen fått en helt annan utgång.

Fjärdelinan med Linus Svedlund, Christoper Mastomäki och Robert Lantosi överraskade med bra tryck i åkning och skapade flera chanser offensivt. Här har vi en fjärdelina som skiljer sig avsevärt mot tidigare säsonger. Unga, äregiriga, spelare som bara kör. Perfekt, banne mig.

Alla backar, inklusive Per Helmersson, gjorde en i det närmaste felfri insats defensivt. Målen tillkom inte efter slarv i egen zon eller pga att backar inte fick undan returer eller spelare framför mål. Puckarna gick, som sagt, rakt igenom på ett närmast obehagligt sätt.

Ska jag klanka på något, eller någon, så får det bli på vår förstaformation. Den hade problem med det mesta. De hade väldigt svårt att få fäste i anfallszon, stod för onödigt puckdräll, och fick ofta spelvändningar mot sig. Conny Strömberg hann med att lägga fram åtminstone två fina mackor till sina kedjekamrater, men var i övrigt aningen anonym. Åtminstone i spelet fem mot fem. Får vi fart på denna formation, då jäklar i min låda..

En annan sak jag, med visst fog, kan ondgöra mig över är vårt powerplay i matchen. Där kan jag, och alla andra supportrar, kräva mer, mycket mer.

Sist, men inte minst, så vore det tillfredsställande om spelarna fortsättningsvis vågar skjuta lite oftare!

Så hur avslutar jag då detta inlägg på ett hedervärt sätt? 
- Vi gjorde  i stora delar en helt ok insats. 
- Vi brast i powerplay och var inte på tårna i boxplay. 
- Vi höll i, och höll i, när vi kunde skickat trissan mot mål.
- Fransson var inte så tät som han brukar vara!

Hästen då? Tja, svårt att bedöma efter endast en match men de höll sig skickligt till sin spelplan. Backade av, backade hem, ställde upp, och spelade ekonomiskt. De vägrade forechecka(för att undvika att tappa spelare) och de undvek att överbelasta i egen zon(riskera att tappa markering). De spelade helt enkelt smart och efter sina förutsättningar. Dessutom hade de en målvakt, Axel Brage, som för dagen hade det flyt som behövdes. Offensivt fick de bara visa upp sig glimtvis men i laget ryms det flera puckskickliga spelare. Något de visade i slutet av tredje perioden då de spelade sig fram till 4-2. Hästen kommer säkerligen ge många lag en match i årets allsvenska. Frågan är bara hur långt det bär, Hur många omgångar de orkar ligga på maxprestation. För så blir det. Hästen måste sannolikt prestera på max i varje omgång för att ha minsta chans att hävda sig. 

Tack för mig, och nu krossar vi SSK!